Brott och straff av Fjodor Dostojevskij

Nja. När jag pluggade ekonomisk och social historia i England för drygt tjugo år sedan och pundet stod jävligt högt och ölen var billig på studentpuben tog jag faktiskt Raskolnikov som username på en del diskussionsforum och nåt mailkonto kopplat och skapat för dessa.
Jag är lite osäker på om Dostojevskijs romaner påverkade någon när de kom ut, jag är inte litteratur-eller beteendevetare. Ryssar i gemen var dock på Dostojevskijs tid djupt religiösa och i hög grad fatalister. Det en del kallar Homo Sovieticus och skyller Stalin för skulle knappast vara möjligt utan den "uppfostran" som skedde under tsarernas maktordning, vissa dygder var efterstävansvärda, privilegier var en bekräftelse på att man besatt dessa dygder och samtidigt skulle man vårda och bekräfta dem för att fortsatt bevisa förtjänandet. Det var inte särskilt nyttigt att tro att man kan påverka sakernas tillstånd i någon större mening. Man gör bäst i att göra det man ska och hålla sig till reglerna och likt konduktören i Bulgakovs Mästaren och Margarita blir man inte förundrad över att en katt kan prata och lägga upp ett par kopek och tala om var den vill åka, den ska bara avvisas från spårvagnen eftersom djur inte får åka med. Detta kanske spelade viss roll att kommunismen slog sig igenom först och störst i Ryssland trots att Ryssland i stort var ett agrarsamhälle och inte den industrialiserade nation där Marx och Engels förutspådde kommunismen havande bäst grogrund. Men Stalin gjorde väl sitt bästa för att skynda på industrialiseringen. Men även om denna mentalitet i viss mån är bekväm för makten så har det väl sin baksida, Putin har väl i många tal och bulletiner, särskilt i början av sitt presidentskap i ökat tonläge uttryckt önskan om att de ryska industriledarna satsar mer på vidareförädling för att minska sårbarheten som kommer av det relativt stora beroendet av råvaror. Och det är väl dualismen, ryssen som är rik konsumerar mer och ryssen i gemen satsar inte på långsiktiga åtaganden i så mening (för det är ändå kanske inte bestående).
Tyvärr finns det kanske i väst en tendens att missuppfatta detta som brist på moral, ytlighet eller "indifference" <är ett lite vidare uttryck än likgiltighet>.

Jag läste boken för ca 1,5 år sedan så kommer inte ihåg allt i detalj, men sista förhöret hos domaren/åklagaren är ju riktigt riktigt... Imponerande. Till frågan, jag tror inte att syftet med boken var att avskräcka kriminella att begå brott. Få tjuvar var väl läs kunniga, böcker var dyra etc.

Jag tror att budskapet är att staten måste spela en skyddande roll för samhällets svaga individer. Både detta att kan måste låna pengar av pantlånerskan till skyhög ränta och sedan mördar henne av ekonomiska skäl. Huvudpersonen är väl väldigt sjuk efter morde, men han mår väl dåligt innan med? (kommer inte riktigt ihåg, men kan avbryter väl sina studier pga energi/mat brist/sjukdom?)

Hade huvudpersonen kunnat få socialbidrag hade han inte dödat henne och det stora "svarta" marknaden för pantlånerskan moraliskt smutsiga verksamhet hade begränsat betydligt.

Jag skall tilläga att jag läste idioten nyligen, vilket bekräftar infallsvinkeln av att samhällets svaga individer är statens ansvar att ta hand om. Annars kommer det bara utnyttjas av olika individer.

MVH Mister...P

Vet ej om Raskolnikov mådde dåligt i sin egen syn. Men jag är inte säker på att han skulle velat förnedra sig genom att söka socialbidrag då skulle han förutsatts avbryta studierna och söka arbete som svetsare, skriva trevliga kolumner i någon tidskrift som folk vill läsa ock kan tänkas tycka om och således inte ska avvika från gängse uppfattnin. Eller nåt annat sorts sysselsättning som ger pengar i handen direkt.

Men socialbidrag i 1800 talets tsarryssland kanske vore annorlunda konstruerat? Kanske skattesubventionerad snickare eller städerska, ja så minskar risken för att man får en massa folk som ställer jobbiga frågor och påståenden

Det är självklart att det inte fanns socialbidrag i Ryssland, den "moderna" modellen av socialförsäkringen infördes tydligen av Bismark (http://svt.forsa.nu/Documents/Forsa/Documents/Socialvetenskaplig%20tidskrift/Artiklar/2003/Bismarck%20och%20de%20första%20socialförsäkringarn a%20av%20Per%20Gunnar%20Edebalk.PDF) Bara en miljöpartist skulle tro något annat. Jag har för mig i boken att han beskriver att det är svårt att få ett jobb, eftersom han redan har ekonomiska bekymmer? Du får inte glömma att Ryssland är var väldigt fattigt, människovärdet var väldigt lågt. Socialismen var som tidigare nämnts säkert en viktig inspirationskälla för författaren. Men Boken handlar ju om att man inte skall döda moral etik med mera.

Mister...P

Jag måste erkänna att jag sällan reflekterat över författares syfte eller funderat mycket över vilka omständigheter som skulle kunna tänkas förbättra för karaktärerna. Snarare kan jag nästan förundras över att en del psykologer (även eller speciellt utanför Ryssland) tydligen ägnat sig åt att ställa diagnos på Raskolnikov trots att världen väl är full av sjuka människor som finns på riktigt. Händelsen i boken kan väl inträffa när som helst var som helst, det är inte så att mekanismerna eller förutsättningarna finns i ett fattigt samhälle med ett lågt människovärde väl? Människor trasslar väl in sig i situationer de inte behöver befinna sig i och agerar överilat ibland för att lösa sina problem även om ett objektivt välstånd är förhanden.

Har inte heller studerat Dostojevskij som sådan eller vilken åskådning han hade. Givetvis influerar väl åskådningar en författare men jag tror det överhuvudtaget är rätt vanligt att man tror lite för lätt att något förändras på något djupare eller beständigare sätt bara genom att adoptera en ny -ism.

I Hemingways "Att ha och inte ha" ägnar sig mångsysslaren Harry Morgan åt att bl.a arrangera djuphavsfisketurer åt rika turister på Kuba. Tidigare drygade han ut kassan genom spritsmuggling. Vid något tillfälle så är det någon turist som dels inte lyssnar eller följer hans instruktioner och tappar spö och allt i havet och sedan inte vill betala vare sig ersättning för den förlorade ers utrustningen eller ens för turen för han fick ju ingen fisk. Här börjar dock Morgan att tumma på sin inställning om att inte smuggla människor, initialt så handlar det om en ren blåsning, han kör några kineser till en annan del av Kuba efter att ha tagit betalningen och lastat på dem för straffvärdet är än för avskräckande för att köra dem till USA. Sedan lastar han på några kubaner som skjuter hans kompis han har ihjäl dem innan de hinner till amerkanskt territoriium men skadas svårt och det är efter han hittats och förts till sjukhus medan kompisens hustru får tokspel som presentationen av människorna vid lyxjakterna sker. Men jag skulle inte nödvändigtvis kalla Hemingway socialist.

Hemingway slösar ju heller inte med adjektiv i berättandet om och kring Morgan och ja antar att många tycker han är ett råskinn för det han fogar sig snabbt i de förutsättningar som synes gälla. Initialt sade han ju alltid "aldrig" när han tillfrågades att frakta människor. Men sedan så hade han ju ändå familj med tre barn att försörja. Och dumpandet av den döda kompisen i havet är inte precis ett störee fel för dem som levt på sjön även om det synes kallt och osentimentalt.

Raskolnikov skaffade ju sig tak över huvudet i vart fall.

Podd om denna kända bok.

http://www.bildningspodden.se/avsnitt/24-dostojevskijs-brott-och-straff/

Läsvärd bok, men knappast något som etsat sig fast i minnet. Hans skildring av det psykologiska är bokens enda behållning i princip. Utdragen och upprepande i övrigt.
Jag känner att herr Fjodor är, hur dumt det än må låta, lite begränsad i sina skildringar av det mänskliga psyket. Precis som i alla sina verk speglar bokens dialogoer och monologer hans personliga frågor och utgår således endast ifrån honom själv.

För mig var bokens höjdpunkt när han sitter med den där fete domaren(komr ej ihåg namnet) i hans studenthåla. Älskar hur F.D bygger upp stämningen. Då sitter man som på nålar.

Sen kanske jag är för dum helt enkelt för att kunna vara mottaglig och kunna bli ordentligt berikad av ett sådant verk. Men jag skulle knappast rekommendera boken. Tycker Bröderna Karamasov var mycket bättre!

Läste den när jag själv var fattig stutent. Det är då man ska läsa den, om man har möjlighet. På grund av boken kände jag mig sjuk själv, precis som huvudpersonen i boken. Ett klart toppbetyg på en tidlös bok, om ekonomisk och själslig nöd.

Den absolut bästa roman - ja bok överhuvudtaget - som jag läst.
Jag kan inte se att Strindberg kunnat skildra den blöta festen i Hemsöborna på det sätt han gjorde, utan att ha läst och blivit inspirerad av släktfesten i Brott och Straff.
Lika lite kan jag tro att Camus "Fallet" och Kafkas "Processen" blivit vad dom blev - om inte författarna inspirerats av motsvarande skeenden i Brott och Straff.
Hatten av för Fjodor!

Hur lång tid tog det för er att läsa Brott och straff?