Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ja mannen på bilden är narkotikaspanare och född 44


Björn kan vara Björn Rosendahl som jobbade med Maggan

Från en dansk på nätet, (inte mycket nytt)

Det finns något enstaka inlägg i tråden om Björn Rosendahl och så har Gunnar Wall skrivit en del om Björn Rosendahl.

"Det är helt korrekt att Sigge har en bror som heter Roger. Men skulle han ha ringt Sigge den här kvällen? Det finns det i efterhand inga som helst belägg för. Så var kommer de uppgifterna ifrån?

Svaret på den frågan hittar vi i en promemoria skriven av kriminalinspektören Björn Rosendahl som för Palmeutredningens räkning just i den här vevan lyssnat igenom ett band med inspelningar av Sigges Cedergrens hemtelefon. Och utgångspunkten för Rosendahls avlyssning är att bandet handlar om morddygnet.

Rosendahl skriver en PM om saken för Palmeutredningens räkning, en PM som helt enkelt handlar om innehållet i samtalen och tidpunkterna för dem. Det är de uppgifterna som Nässén har fått tillgång till – genom Rosendahl eller genom någon annan – när han förhör Roger.

I Rosendahls PM står bland annat:

Kl. 23.15-23.21 fick Cedergren ett samtal från sin bror Roger, som talade om att han blödde som en gris. Roger var påverkad och det var svårt att uppfatta vad han sade. Roger nämnde, att han hade två gubbar efter sig och verkade ha varit med om något slagsmål eller liknande. (Se Sven Anér: Fyra nycklar, sid D14.)

I samband med Palmerättegången mer än två år senare lämnades inte bara Rosendahls PM in till Stockholms tingsrätt av utredarna, utan också det tidigare nämnda handskrivna protokollet från narkotikaroteln. Det ska ha varit nedtecknat i direkt samband med avlyssningen och som författare står en av rotelns medarbetare. ME. Där finns också några rader om det ovan refererade telefonsamtalet med samma tidsangivelser, men där sammanfattas konversationen på ett lite annorlunda sätt. Så här står det:

Roger säger att han blöder som en gris. Roger pratar något om en kniv – han är så påverkad att det är svårt att höra vad han säger. Roger vill ha några ord med Sigge. Går inte enl. Sigge. Polisen hade ju hämtat honom utanför, Sigge hade hört att han dragit kniv på kaféet. Roger säger att han ska gå in till polackerna. Skit i det, säger Sigge som tycker att Roger väcker uppmärksamhet. Roger tänker gå till polisen, han är blåst. Blanda inte in mig, säger Sigge. Roger säger att han är beskylld för att ha försökt ta livet av någon. Roger vill betala en skuld så han blir kvitt. Sigge vill bli av med Roger och klipper av samtalet.

I detta handskrivna protokoll betecknas parterna i samtalet som ”Roger – okm – Sigge”. Det ska utläsas som att uppringaren är en okänd man som kallar sig Roger och att den som svarar är Sigge. (Se Sven Anér: Fyra nycklar, sid D8-9.)

De två beskrivningarna av samtalet skiljer sig alltså åt en del. Men det är förklarligt eftersom det handlar om sammanfattningar av en inspelning som ska pågå ungefär sex minuter. Formuleringen om att uppringaren blöder som en gris går dock igen och den enklaste förklaringen är att Rosendahl och medarbetaren på narkotikaroteln lyssnat på samma inspelning och tagit fasta på olika saker. Det är också tämligen klart att det handlar om Roger Östlund, med tanke på allt som kommit fram om honom i samband med Palmerättegången. Episoden i det handskrivna protokollet syftar helt klart på ett bråk som Roger blev indragen i på ett café på Tegnérgatan på eftermiddagen den 25 februari, alltså tre dagar före mordet. (Se Mörkläggning sid 754f.)

Rosendahl har med all sannolikhet gjort sin genomlyssning av bandet i mars 1987 precis som han angett. Han har inte identifierat att det är Roger Östlund han lyssnat på men han har vetat att Sigge hade en bror med namnet Roger. Och så har missuppfattningen etablerats.

Frågan återstår: när kom bandet till, det som Rosendahl lyssnade på? Är det en genuin sammanställning av inspelningar från mordnatten som funnits på narkotikaroteln i ett helt år? Eller har det sammanställts exempelvis genom att inspelningar av samtal på Sigges telefon från andra datum har plockats ihop så att den som lyssnar får det felaktiga intrycket att spelklubbsägaren var hemma i bostaden vid tiden för mordet? Speciellt den detaljerade beskrivningen av omständigheter kring bråket på caféet den 25 februari som finns i det handskrivna protokollet pekar på att inspelningen med Roger kunde vara hämtad från den dagen och inte från mordkvällen. (Det finns uppgifter i ett par andra samtal kort tid före Rogersamtalet som också stämmer illa med var som är känt om Sigges aktiviteter under mordkvällen, jag tar upp det i Mörkläggning sid 761-63.)

I så fall är det handskrivna protokollet författat först sedan ett manipulerat band med inspelningar producerats. Det kan till exempel ha skett några dagar innan Thure Nässén och Björn Rosendahl får del av innehållet på bandet.

Men då talar vi alltså om mars 1987 (eller för all del ännu lite tidigare), långt innan några som helst spaningsåtgärder sätts in mot Christer Pettersson. Och varken den befattningshavare på narkotikaroteln (ME) som står som författare till det handskrivna protokollet, Björn Rosendahl eller Thure Nässén tycks ha en aning om att mannen som påstår sig blöda som en gris är Roger Östlund.

Därmed blir det också väldigt svårt att ta till sig Hylins tes om att en förfalskad sammanställning av telefonavlyssningen av Sigge skulle ha gjorts för att sätta dit Christer Pettersson genom att placera Roger Östlund på Grand minuterna före ."

Fortsättning på https://gunnarwall.wordpress.com/category/media/

Det råder inga som helst delade meningar om det bland de som vet något om vapen eller att döda saker, eller de som kan något om hur proffs normalt agerar.
Första skottet kan mycket väl placeras i ryggen, men i så fall högre, men om man skall vara säker på att döda någon ser man till att träffa ett par skott till i hjärtområdet eller två i skallen.
Och i stort sett alla som kan något om vapen eller ammunition
Palme bar aldrig skottsäker väst, det var rätt så välkänt för någon som ville ta livet av honom. Det där med att kultypen har en inbyggd obalans som gör att den roterar ett kvarts varv i kroppen är fullständigt nonsens som du inte har några belägg för
Om du inte skjuter i 90 grader rakt ner mot gatan är det noll risk för en rikoschett mot skytten (möjligtvis också med minusvinkel). Det hade du vetat om du någon gång rört vid ett vapen eller hade någon som helst teoretisk kunskap om vapen. Varför inte fråga om hur det fungerar istället för att snickra ihop egna teorier på kammaren?

Mordet var antagligen planerat att se ut som ett mord av PKK.

Det finns också idén att man ville att det skulle se ut som et PKK-mord och då är vapenvalet inte så tokigt.

Edit: andren på bollen sorry.

Kan det ha något med knarkspaningen och/eller wt-observationerna att göra ?
Lägg märke till tiden 22,30, övergick delar av knarkspaningen till någon annan verksamhet efter 22,30 istället för att avslutas ?

"Jag anhåller att JK ofördröjligen utreder situationen i anslutning till
Affären Alexandra. Med denna affär avser jag det förhållandet att tre av
Stockholmspolisen och rikskriminalen oidentifierade polisfordon - en
piket och två radiobilar - från kl 22.30 fredagen den 28 februari 1986
stod placerade som någon form av insatskommando vid dåvarande
nattklubben Alexandra på Birger Jarlsgatan, dvs 400 meter från den
kommande brottsplatsen Sveavägen - Tunnelgatan, två minuters gångväg,
nära en timme före mordet på statsminister Olof Palme. "

http://runeberg.org/palmenytt/1998/0201.html

Ja jävlar, Sven Aner.. Man ledde alltså mordet från tre polisbilar på Birger Jarlsgatan 29?

Listigt, så hade jag med gjort.

Tora Holst: - Jag skulle gärna vilja veta, om man inte hade satt skottet där utan någon annanstans på ryggtavlan eller mot huvudet. Hur stor hade chansen varit att överleva då? Var det ett särskilt bra ställe att skjuta på?
Kari Ormstad: - Ja, det är ett väldigt bra ställe. Ryggtavlan är stor och den rör sig inte så väldigt mycket. Huvudet snurrar ju så här. Man tittar på något, man böjer sig framåt, man skakar på skallen. Dels är den liten, dels är den mer rörlig och dels är det ganska stora möjligheter att man överlever ett skott i huvudet. Det ska prickas väldigt bra för att man med säkerhet inte skall överleva. Skott i huvudet kan vara förenliga med livets fortbestånd om man får optimal behandling. De kan också vara dödande förstås. Men det är alltid en risk då, att den skadade skall överleva och berätta och kanske till och med att sett något. Det är ganska riskfyllt att skjuta folk i huvudet. Men att skjuta på något som är en halvmeter brett och 70 cm högt är lättare. Man uppnår lättast sin avsikt att döda om man siktar nära mitten. Det spelar ingen roll om man träffar ganska högt eller ganska lågt. Även vad bredden angår så har man mer än 10 cm att gå på. Om man träffar 3, 4 till höger eller 3, 4 till vänster spelar inte så stor roll.
Visserligen kan man då missa ryggmärgen, men det gör ju inte så mycket om man i alla fall sliter av antingen kroppspulsådern som ligger lite åt vänster, stora hålvenen som ligger lite åt höger eller stora lungpulsådrorna som grenar sig väldigt tidigt. Så något av detta prickar man om man håller sig 5 cm på var sin sida av kotpelaren. Om man träffar 10, 15, 20 eller 30 cm ovanför midjan, det spelar ingen roll. Så det är ett välplacerat skott. Skytten prickade alla strukturer som borde utsläckas för att omedelbart försätta Palme i medvetslöst, orörligt och ej reparerbart skick. Man han skulle kunnat klara sig med mindre precision. Skott som träffar nedanför midjan brukar inte vara dödliga, åtminstone inte omedelbart.
De kan vara, men det är större chans att den skjutna klarar sig då och i alla fall att huvudet bevaras och att han kan berätta. Det kan väl spekuleras i att avsikten i detta fall var att avlägsna Palme där och då och att icke åka fast för det. Så som vi kan se hittills så har det lyckats.
Håkan Winberg: - Hur stor var chansen att han så att säga skulle missa då när han sätter skottet i övre delen av kroppen. Är det 50/50 eller?
Kari Ormstad: - Oh nej. Det bör skottexperterna svara på. Att pricka något med 10 cm bredd och 20 cm höjd på 40 cm avstånd. Det torde väl inte vara så svårt även om man har ett tungt vapen. Det är ganska stor chans att han träffar inom det dödande området. hade han däremot varit så mycket som 1 eller 2 m bak då är det en annan sak. Som du refererade att på 3, 4 m håll så var det bara en tredjedel av skotten som träffade alls...


http://www.leopoldreport.com/Obdukt.html

När det gäller kulan så får jag hänvisa till den kriminaltekniska sammanställningen, sakkunnigutlåtandet och alla dess skjutprov. Resultatet är entydigt. Kulan helt enkelt tyngre i basen vilket gör att den vill vända sig då den stabiliserande rotationen upphör.


https://moparkivet.wordpress.com/dokument/protokoll-och-pm/

Är du inte nöjd så får du väl skriva till tekniska roteln och rättsläkarstationen och framföra dina synpunkter.

Det skrev han inte. Uppgiften är förstås intressant.

Det första är riktigt, han skrev det inte. Det andra, det är intressant om man utgår från att poliser i tjänst utfört eller medverkat i mordet.

Sven Aner hamnar i det utgångsläget. Varför?

Därför att när det inte finns uppgifter om mördaren, så finns åtminstone registrerat var poliser funnits. Det återfinns i deras egna rapporter.

Svensson som är ute den här kvällen diarieför inte sina åtaganden. Men det gör räddningstjänsten via LAC och polisen via sina rapporter.

Det är helt galet att, bara för att det inte finns mer nedskrivet om mordet, börja borra i rutinärenden hos polisen.

Vad borde polisen ha varit? Hade man inte varit närvarande på Norrmalm, skulle det tolkas som ett säkert tecken på medverkan. Nu var man på olika ställen på Norrmalm, och det nagelfars av stollar som Aner och Borgnäs och Poutiainen.

Polis i tjänst medverkar inte i mordet, dom arbetar.

Allt som hände i dessa kvarter denna kväll är intressant för mig. Men visst kan det ha rört sig uniformerad polis i området som bara utförde ordinarie arbetsuppgifter.

Varken politiker, poliser, militärer, säpoknattar, vittnen, fästmör, krogägare, direktörer eller andra kategorier av folk är ointressanta när det gäller att komplettera scenariot.