De intelligenta normala männens dilemma idag

Förstår inte. Hur blir man "utsatt"? Jag håller mig inte "väl" med något etablissemang, jag har mina åsikter och jag vädrar dem mer än gärna, men på ett nyanserat sätt. Hade jag yttrat påhittade, radikala sanningar bland vänner hade jag gärna sett att de vänt mig ryggen inom sinom tid. Man kan stå för en sak, men man måste respektera att människor tycker olika och kan ta illa upp. Och att man själv kan ha fel ibland, tro det eller ej. Att visa hänsyn till människor är inte "PK" enligt mig.

Jag är också verksam i en av yrkesgrupperna som TS beskriver och har min huvudsakliga bekantskapskrets bland folk i näringslivet. Fram tills för något år sedan var min världsbild helt annan än den är idag. Jag var fullt upptagen med arbete, resor, familj, fritidsaktiviteter och så vidare. Jag hade massor av internationella kontakter och lätt att samarbeta med människor.

Så hände något som radikalt kom att ändra min världsbild och alltmer uppta min tid. Det har gradvis lett mig in i ett träsk av Kafka-liknande absurditeter där jag fortfarande befinner mig. Det som hände var att jag kom i kontakt med offentliga verksamheter, politiker och medier. PK-etablissemanget. Det är som en bisarr mardröm av människor med groteskt skruvade tankemönster som det är fullständigt omöjligt att kommunicera med.

Det som startade alltihop var en tämligen banal situation. En närstående som är multisjuk hade problem med sjukvården och bollades runt utan att få någon hjälp. Mängder av olika aktörer från landstinget och kommunen hänvisade till varandra och smet från sitt ansvar. Den multisjuke och dennes familj led svårt av situationen. Jag beslöt mig för att försöka hjälpa till genom att sätta mig in i regelverket och ta fram de skrivelser som behövdes för att klargöra problemen och den multisjukes behov. Jag tog fram ett antal skrivelser i enlighet med regelverket och sedan var det som att springa in i en vägg av maktmissbruk, arrogans och lagtrots.

För att göra en lång historia kort så har detta lett mig till en helvetesresa genom dysfunktionella myndigheter och medier som inte skyr några medel när det gäller att skydda ”Sverigebilden”. De som påvisar fel och brister motarbetas med rena mobbarmetoder. Jag insåg ganska snart att samma sjuka fanns när det gällde invandringen. Myndigheter, politiker och medier verkar i symbios för att skydda och bevara bilden av ett fungerande samhälle. Det hela är så sjukt att det är nästintill obegripligt.

Den som ännu inte har förstått hur illa det är i Sverige har ett brutalt uppvaknande framför sig. Själv valde jag att slåss. Det har kostat jävligt mycket hittills.

Ja, och dessa är inte pk. Din ihopklumpning är helt skev. Finns inte fler pk än icke pk i den.

Vad är din definition på icke-pk?

Det är inte PK i Sverige att tycka asylinvandring är olönsamt. Det är en obekväm sanning som sakta börjat bli rumsren. Du verkar inte begripa människor eller samhällen tillräckligt för att förstå vad PK betyder. Det här handlar om miljoner människor och tröga processer.

Folk tror fortfarande att det "nog blir lönsamt" "om vi lyckas med integrationen"Skammen kring det här totalt onödiga mångkulturfiaskot är enorm.

Såna här saker är förstås svåra att prata om. Jag tänkte väl att någon som mer nyligen vänt från explicit mångkulturalism till att vara kritisk eventuellt kunde beskriva hur det är att vara så.

Det är lustigt hur ens tankar, känslor osv kan fluktuera. Jag har en hög alertness gentemot kulturfrämlingar och man / "en" skulle väl kunna kalla mig - från rådande liberalt, vänsterperspektiv - för rasist. Skulle aldrig bosätta mig bland blattar och har ögon i nacken, och taggarna utåt, mot "musslor". Men så uppstår några ögonblick av ömsesidigt möte mellan den vite rasisten och den färgstarke "nysvensken", där båda samsas om utrymmet och maskinerna - och ingen vill något hellre än att få gymma - och plötsligt tror man / "en" på mänskligheten och inbillar sig för en stund att multikulti är fördragsam och rent av förträfflig... Nästa dag är så att säga ordningen återställd, och rasisten med hornen i pannan har vaknat till en ny dag av välbekant men tilltagande mörker.

Bra individer finns det i alla kulturer. Det är människan som får komma fram i det individuella mötet. Men i grupp och rent av i massor, uppstår tveklöst problem, värdemotsättningar och konflikter; då är det kulturernas kontrast och brutala instinkter som blir gällande.

Det står en jävla massa skit om cucks och högre stående varelser i tråden, men ingen har presenterat vilka dem riktar sig på, bara att de kommer att dra sig tillbaks när ljuset riktas på dem, är det en komplott?
Jag är bara nyfiken. Vad är det för trosbekännelse du närmar dig? Är den ens topic? Aristokrati kring lagarna råder, jag vet fullt och fast hur det fungerar för multisjuka. Det handlar om att gå åt samma håll som vinden blåser och hoppas att den leder rätt, rent praktiskt. Rena lotteriet egentligen. Jag antar att din byråkratiska ansats inte hjälpte?

Det finns ingen ihopklumpning.

Jag är lite trött i tummarna. Måste jag verkligen definiera? Tror du har missförstått något.

Jag har inte sagt att endast PK män är intelligenta eller något. Chilla mannen och välkommen till en skön tråd

Har du kunnat förmedla detta till din huvudsakliga bekantskapskrets bland folk i näringslivet?

Eller måste det vara självupplevt innan din bekantskapskrets noterar, att myndigheter, politiker och medier verkar i symbios för att skydda och bevara bilden av ett fungerande samhälle?

Vad har detta med PK-etablissemangett att göra? Det är väl välkänt att sjukvården är bristfällig i Sverige och mig veterligen är inte detta något media försöker dölja? Faktum är att Sverige som land fungerar alldeles utmärkt, men de brister som finns överskuggas flitigt av andra frågor. Att härleda till någon sorts symbios är bara konspiratoriskt.

Ära till dig som säger ifrån, jag har närstående som bollats mellan diverse instanser på grund av liknande anledningar, men å andra sidan har jag familjemedlemmar som åtnjuter bästa möjliga vård i form av hemtjänst, både dagtid och nattetid. Jag tycker det är viktigt att man påpekar problemen, men att man också har i vetskap att det inte pågår någon systemkollaps utan att varje fall bedöms olika och att det kan ske fel ibland av mänskliga i kombination med ekonomiska skäl då sådana beslut ofta innebär stora kostnader.

Jag tror att det mångt och mycket handlar om att det bara är korkade människor som låter sina personliga åsikter rinna igenom. Intelligenta män håller i större utsträckning käften om saker som man inte tjänar något på att säga. Man brukar inte vinna mycket på att spy ur sig saker som inte är PK.

Det är väl klart att de ägnar sig åt andra saker medan de inte ägnar sig att ha åsikter som jag anför som korrekta. Ditt inlägg är helt irrelevant.

Kan du inte göra en kreativ terapeutisk övning där du reflekterar över varför du fick för dig att skriva något så onödigt?

Folk röstar på skiten.

För helvete. Tänk.