Citat:
Ursprungligen postat av
Tey44
Bra skrivet. Varför har jag alltid bara skummat igenom dina inlägg förut?! 😊 Just det där med acceptans för och anpassning till verkligheten funkade uppenbarligen inte för föräldrarna. Men sen blir det ändå ett avgrundsdjupt och brett glapp från den rigiditeten till att alla måste dö.
Det du skrivit om att familjemördare vill slippa vittnen till den egna oförmågan och skammen är också intressant, men också abstrakt. Vad i just denna familj tror du föräldrarna inte orkade med att få blickar på?
Bra fråga, den springande...
Det kanske går att deducera sig fram till det bakvägen, eller ett närmevärde, med mer tid.
Jag har varit inne både på skam, men också på föreställd brist på mening. De hänger ihop och förstärker varandra.
Om (känslomässig) vanskötsel gjort flickorna till vad de blev, så kunde man tänka sig det som orsak. Men det känns lite knepigt.
(Edit: Hypotetiskt kan väl något preparat mamman intagit under graviditet/senare ha ansetts gjort flickorna sjuka.)
Nästa steg är väl brist på egenvärde... att de måste ge upp det som de velat skänka (de friska) flickorna — för att kunna ta hand om flickorna, som inte kommer kunna behöva något av det som föräldrarna stolt ansträngt sig för att kunna visa dem...?
Ihop med rädslan att bara kunna möta de lidande flickorna med besvikna, tärda ögon?
Andra förslag mottages...
Notera även att mördarkräken som tar vittnena med sig, hur man än vänder och vrider på det, därmed även vill dela på skulden för det skedda och inte böra allt ansvar själv. Ett slags ansvarsförhandling utan annan part inblandad. Det blir ju bäst så.
Sen kan det ju ligga ngt i det förstås. Men vitsen måste ju vara just att man inte går till familicid för att göra just sin röst hörd.