Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Kanske behövde föräldrarna vara halvtneddrogade/avtrubbadeför att överhuvudtaget kunna ha ihjäl sina barn.

Moa var inte sjuk i början av maj. Sk ME är ingen akutsjukdom. Personen som skriver ” Det kanske inte var så roligt att komma hem till någon som var sjuk...” talar inte sanningen. Fråga läkare; ingen insjuknar i ME på några månader.

Det var säkert Oskar som satte stopp för besök av kompisar på slutet. Han ville dölja hur det låg till i hemmet. Synd att ni inte vet hur social, glad Moa var.

Familicid är tyvärr inte ovanligt. Inte heller ovanligt att förövaren vill förklara varför genom ett brev eller på annat sätt. Lämnar man 19 sidor efter sig vill man berätta mycket.

Men Bjärred är inte som alla andra familicid. Här uppges att två personer samtidigt - av samma skäl - kommit fram till samma vansinniga slutsats. Dessutom ska de varit överens om när, var och hur. Ett hur - ett sätt att döda - som lämnar många frågetecken och absolut inte tyder på planering, tvärtom.

Familiciden som räknas upp här ovan, även de 23 stycken i den Holländska sammanställningen, förekommer även i Sverige tyvärr. Men det är inte därför skon klämmer i Bjärred, inte heller om en person kan bli vansinnig och köra lastbil på Drottningatan, skjuta ihjäl sin familj eller sätta eld på sina barn som hämnd.
Utan att två personer brutalt planerar och väljer att mörda sina egna barn och uppger ett skäl som helt enkelt inte finns. Två vansinniga alldeles exakt samtidigt...?

Jag kan inte se några förmildrande omständigheter om man väljer att mörda sina barn - såvida inte BÅDA föräldrarna var psykotiska vid tillfället för mordet. Vilket jag finner osannolikt.

Ja, vad säger man. Folk är ”olika”, det är lite av naturen, men somliga borde förstå att inte odla sin olikhet, utan hålla sig till den breda vägen. Som definitionsmässigt kanske inte kan härbärgera alla precis samtidigt i och för sig.

Bjärredsföräldrarna, osett vad de kan ha lidit sig igenom, men utifrån att vi saknar tunga belägg för att de verkligen varit i så betydande svårigheter, kan nog faktiskt misstänkas ha varit fel typ av föräldrar till just sina döttrar. Att det är där skon klämmer.

Avståndet har varit för stort mellan det liv de precis trodde sig ha uppnått, och de fortsatta livsförhoppningarna, och det som de ”påtvingades” i stället. Och kanske klarnade bilden för långsamt och de upptäckte inte vad som föll över dem, och reagerade kontraproduktivt, kanske med att försöka klamra sig kvar i stället för att ge efter. De hittar en syndabock för deras öde, och vill inte erkänna för sig själva vad som krävs.

Det saknas inte folk som på olika sätt är särskilt olämpliga att handskas med somliga påfrestningar, och mänskligt sett så får man väl vara ödmjuk inför det också, även om andra förutsättningarna här verkar ha varit tillstädes — materiella om inte annat, även om just synbart vägt åt fel håll här.

De har om man så vill (för vänner av parabler; se annan post) förvisso färdats i god ordning i högra körfälten på motorvägen, men kanske en aning snabbare än de behärskat, och plötsligt upptäckt en betydande och tilltagande obalans på sitt släp. Det bästa man då kan göra är att anpassa hastigheten och vid första bästa tillfälle ta av från motorvägen, avväga för fartblindhet vid avtaget, och sen fortsätta till destinationen längs mindre vägar. Det är resans komfort som är målet, givet fordonets egenskaper. Annars utsätts bilens passagerare i baksätet för obekväma krafter och faror, och förlorar respekten för föraren.

Man undrar lite stilla hur föräldrarna såg på sin egen eventuella skuld till flickornas sjukdom och mående. Somliga barn behöver väldigt gediget föräldrautbyte, som ersättning för annat socialt utbyte eller förmåga.

Om det på det hela taget stämmer att föräldrarna raderat ut sig själva och barnen för att de inte kunde se sig leva för att vara flickornas skötare, eller på något annat sätt lämpa om sina liv, så är det obehagligt, och dumt. Och förhastat (för de allra flesta).

Jag kan se vilka föreställningar som kan ha farit genom föräldrarnas huvuden, men det där måste man ta som spöken, som det är meningen att man måste bekämpa och bearbeta. Slit får sällan vittnen. Eller tack. Men man håller sig själv i form. Det skulle man gjort ändå. En bal på slottet, kan man unna andra.

Man löser inte balansproblem på släpet genom att svänga över mot mötande körfält eller med hela ekipaget ner i en sjö. Och man växlar ner i avfarten för att inte komma till kurva eller plankorsning i nittio knutar. Det håller inte. Aj-aj det.

Sen kan man inbilla sig att det är farten och motorvägen man måste hålla sig till, och att släpet må skaka av, eller att det är passagerarnas nackar som (ändå) är lösa, och skeletten klena, för man har en tid att passa eller för att man kör Rolls och det är fler som ser den på motorvägen än på småvägarna, men då fattar man saken bakvänt.

Utöver JBP-biten då så ligger det en hel del i detta rent allmänt. Får de inte till ett emotionellt tryggt ”centrum”, som passar döttrarna, och helst föräldrarna, utan s.a.s. skjuter den biten emellan sig, så blir ungarna ”åksjuka”.

Men för all del så kan väl omvänt föräldrarna bli i en mening åksjuka om flickorna kräver för mycket eller lite av fel anledning. Men så är det ju och så måste det få vara. Om man märker och förstår det...

Två vansinniga samtidigt på det sättet finns inte. Polisen motsäger sig själv. Det var planerat länge och plötsligt hoppsan stryper dom sina barn. Är detta rimligt?
En av dom hade detta i huvudet och planerade så att efter deras död skulle det se ut så som om dom var två i det . För den personen var det väldigt viktigt att inte framstå som mördare. I stället för mördare ett offer av omständigheterna. Två sjuka barn....
Idag fattade jag hur det är att bli strypt. Vi skojade med varann med gester och av misstag blev det så det kändes som jag inte fick nån luft. Det var nåns hand som orsakade det. Och den handen var mild för vi skojade. Det var inte meningen. Att strypa sina egna barn visar hur sjuk den människan var. Som sagt ville nu Hanna ta livet av sig själv och sina barn så
1 hade inte strypt sina barn. Varken bokstavligen el säger igen : hon var ingen mördare
2 inte låtit sig strypas. Det är bara löjligt. Folk i utlandet hade skrattat åt det. Förstår inte vad och hur polisen menar.

Eftersom Oskar hängde sig och var sist. Och resten av familjen var strypta så förstår alla hur det ligger till. Varför inte säga som det är. Vad är polisen rädd för?

[quote=Missan27|66332918]Två vansinniga samtidigt på det sättet finns inte. Polisen motsäger sig själv. Det var planerat länge och plötsligt hoppsan stryper dom sina barn. Är detta rimligt?
En av dom hade detta i huvudet och planerade så att efter deras död skulle det se ut så som om dom var två i det . För den personen var det väldigt viktigt att inte framstå som mördare. I stället för mördare ett offer av omständigheterna. Två sjuka barn....
Idag fattade jag hur det är att bli strypt. Vi skojade med varann med gester och av misstag blev det så det kändes som jag inte fick nån luft. Det var nåns hand som orsakade det. Och den handen var mild för vi skojade. Det var inte meningen. Att strypa sina egna barn visar hur sjuk den människan var. Som sagt ville nu Hanna ta livet av sig själv och sina barn så
1 hade inte strypt sina barn. Varken bokstavligen el säger igen : hon var ingen mördare
2 inte låtit sig strypas. Det är bara löjligt. Folk i utlandet hade skrattat åt det. Förstår inte vad och hur polisen menar.

Eftersom Oskar hängde sig och var sist. Och resten av familjen var strypta så förstår alla hur det ligger till. Varför inte säga som det är. Vad är polisen rädd för?[/QUOTE

Där återkom ju detta Mundekulla där LH sjöng samt hade minst sagt flummiga saker i håret på fotot jag hittade. Tycker väl inte att stället är så märkligt vid en granskning men att det är en koppling till det alternativa är ju uppenbart.
Elli09 kring nåt snarlikt som jag var inne på - sårbarheten vid sökande:
Sen var H som sagt vän med den som skapat självmordslinjen och hon var i sin tur terapeut gällande fotosyntesen - återigen alternativt.
Gällande uppgiften fr. Stehlitz, om korrekt, var reaktionen intressant och likaså att anse sig behöva ringa upp.
"de inte är de riktiga scientologerna" gällande Arlöv. Får mig snarare att tro att det funnits ett vårdsökande där om man har ett behov att tona ner. Hyschpyschigt.
Det BurlovRicky nämnde tidigt (10/1 12:28) handlade inte om aktivt medlemskap eller djupt engagemang men ett samröre med Sc i Arlöv.

Inbjudna av en kollega till den ena föräldern, ska ha gällt de två sista åren, 2016 & 2017 och relaterat till barnens tillstånd.

Stämmer även uppgiften två månader senare från samma skribent, att det är helt nedtystat i Arlöv och att fb kommit på tal flera ggr internt - så drar jag gärna upp det igen.

Visst är det märkligt, man letar efter andra saker så är Sc spåret där igen.
Kommer du ihåg vilken skribent som skrev att fb diskuterats internt

Bra skrivet. Varför har jag alltid bara skummat igenom dina inlägg förut?! 😊 Just det där med acceptans för och anpassning till verkligheten funkade uppenbarligen inte för föräldrarna. Men sen blir det ändå ett avgrundsdjupt och brett glapp från den rigiditeten till att alla måste dö.

Det du skrivit om att familjemördare vill slippa vittnen till den egna oförmågan och skammen är också intressant, men också abstrakt. Vad i just denna familj tror du föräldrarna inte orkade med att få blickar på?