Citat:
De missade kanske att läsa Eckhart Tolle om att göra sig av med egot och leva här och nu. Det finns inget igår och inget i morgon - nuet är det som räknas.Det måste ju kunna finnas två GM till familicid också.
Om jag och min bror skjuter en fransman och jag skjuter min bror så är han ju ändå fransmansmördare. Och varianter på det. (Det var vid närmare eftertanke kanske inget riktigt lyckat exempel...)
Om fransmannen visar sig vara min son så är det ju bara de verkliga kalenderbitarna och abonnenter på (Edit
SCB:s nyhetsbrev som går igång på att det är filicid. Hade jag vetat hade jag ju inte skjutit. Om jag skjuter mig själv på kuppen för att jag känner mig dum så rasslar det väl till i familicidkolumnen.
Om jag däremot dödar min son medvetet och hennes mor och mig själv just för att de är de de är (för mig) så konvergerar ju allmänintresset och mitt intresse mot samma punkt: nämligen varför i hela friden jag gjorde det och varför andra tydligen har gjort samma sak. Om de gjort det. För det är ju lite extraordinärt, och på håll verkar det rätt dumt, nör man gjort sig sånt besvär.
Då är det ju något man vill veta något mer om, inte mindre. Kunskap kan ju inte handla om att göra saker så obegripliga som möjligt...
Familicid måste ju kunna vara olika saker, och olika för olika människor på livets promenad. Och i olika tider.
Blir man arg så kan det bli lite familicid. Ibland. Och om man slinter med kniven och känner sig vådligt dum. För man kan inte leva med skammen, tycker man. Eller man blir rädd och besviken och har inte kontakt med sina känslor.
Men det vanliga är nog att det krävs rätt mycket. Man har blivit duktigt ledsen och sviken och förnedrad och lurad och kastad på tippen.
Eller så har man gjort bort sig något så ruskigt grovt att man tycker att man inte vill att barnen ska behöva växa upp med den vetskapen. Eller sabbat barnens känsloliv och hälsa så grovt med våld och knark att man inser att de inte kommer tacka en ändå.
Är man inte så utom sig och förstörd att man inte primärt tänker på att ha ihjäl sig själv (och då ta frun och barnen med sig), så kanske det inte är sån familicid som det handlar om. Men det omvända måste ju finnas, det är ju inte så viktigt.
Det är ju bara en statistisk markör eller flagga för en viss typ av demografisk förekomst inom riksgränsen.
Det är inte siffrorna som slåss och går på (ja i en mening är det väl det då) utan riktiga mänskor som blitt lessna eller arga på varandra och går lös på varann med vassa saker.
Vad man bör koncentrera sina morgonblå på i Bjärred är ju att föräldrarna (förutom att de då inte ville ha ihjäl just varandra, vilket är högst ovanligt bland gifta...) inte ville eller tyckte sig orka leva med flickorna med dessa handikapp. Jag har gissat att föräldrarna kanske ansåg det olidligt att se barnens lidande och smärta utan att kunna hjälpa dem, och utan (som det verkar) hopp om förbättring eller förändring. Ungefär så har de beskrivit det. Tillsammans. Man och kvinna. Sen kan ju föräldrarna har varit sårbara eller försvagade på olika sätt. Var och en och tillsammans eller å den andres vägnar. De har kanske helt enkelt föreställt sig det ohyggliga i att behöva se sina från början friska döttrar brytas ner. Och se dem i ögonen.
Men man ska ringa 112 då och inget annat.
Annars hamnar man i familicidstatistiken. För det är olagligt, vilket också ger sig för de allra flesta som tänker till.
Men de har fegat ur, får man väl kalla det. Sett ur lagens synvinkel. Eller gått mot strömmen där man inte ska gå mot strömmen. För det är dumt.
För hur genant det än är att inte orka eller vilja ta hand om sina barn så finns det alltid en betydligt bättre lösning än denna, som inte är genant, och som vanligen gör att allt känns bättre igen, och då behöver man inte ta livet av någon alls.
Ett steg i taget. Tillsammans.
De snor ihop idén i tron att det är en god idé för att de har snott ihop den själva. Och så får de vara tillsammans. Men de glömmer att lagen varnar för att man sitter hemma och hittar på helt egna lösningar. Ungefär som att man måste vara leg. elektriker för att få skruva isär vägguttag odyl. Varningslapp på det! Att man kan moms betyder inte att man kan laga tv-apparater. Nej.
Vad exakt för lidande de stackarna gått igenom kan väl ingen själ svara på. Eller vad de stod inför i termer av handikapp och smärta. Kanske var det fruktansvärt. Det finns ohyggliga sjukdomar.
Men då hör man hemma på akuten, inte på konferenser eller hemma framför brasan.
Det är nog trots allt främst egot som fått sig en rejäl törn. Sånt brukar ta längre tid att läka än de gav sig själva.
Då kan det bli så här.
Om jag och min bror skjuter en fransman och jag skjuter min bror så är han ju ändå fransmansmördare. Och varianter på det. (Det var vid närmare eftertanke kanske inget riktigt lyckat exempel...)
Om fransmannen visar sig vara min son så är det ju bara de verkliga kalenderbitarna och abonnenter på (Edit
SCB:s nyhetsbrev som går igång på att det är filicid. Hade jag vetat hade jag ju inte skjutit. Om jag skjuter mig själv på kuppen för att jag känner mig dum så rasslar det väl till i familicidkolumnen. Om jag däremot dödar min son medvetet och hennes mor och mig själv just för att de är de de är (för mig) så konvergerar ju allmänintresset och mitt intresse mot samma punkt: nämligen varför i hela friden jag gjorde det och varför andra tydligen har gjort samma sak. Om de gjort det. För det är ju lite extraordinärt, och på håll verkar det rätt dumt, nör man gjort sig sånt besvär.
Då är det ju något man vill veta något mer om, inte mindre. Kunskap kan ju inte handla om att göra saker så obegripliga som möjligt...
Familicid måste ju kunna vara olika saker, och olika för olika människor på livets promenad. Och i olika tider.
Blir man arg så kan det bli lite familicid. Ibland. Och om man slinter med kniven och känner sig vådligt dum. För man kan inte leva med skammen, tycker man. Eller man blir rädd och besviken och har inte kontakt med sina känslor.
Men det vanliga är nog att det krävs rätt mycket. Man har blivit duktigt ledsen och sviken och förnedrad och lurad och kastad på tippen.
Eller så har man gjort bort sig något så ruskigt grovt att man tycker att man inte vill att barnen ska behöva växa upp med den vetskapen. Eller sabbat barnens känsloliv och hälsa så grovt med våld och knark att man inser att de inte kommer tacka en ändå.
Är man inte så utom sig och förstörd att man inte primärt tänker på att ha ihjäl sig själv (och då ta frun och barnen med sig), så kanske det inte är sån familicid som det handlar om. Men det omvända måste ju finnas, det är ju inte så viktigt.
Det är ju bara en statistisk markör eller flagga för en viss typ av demografisk förekomst inom riksgränsen.
Det är inte siffrorna som slåss och går på (ja i en mening är det väl det då) utan riktiga mänskor som blitt lessna eller arga på varandra och går lös på varann med vassa saker.
Vad man bör koncentrera sina morgonblå på i Bjärred är ju att föräldrarna (förutom att de då inte ville ha ihjäl just varandra, vilket är högst ovanligt bland gifta...) inte ville eller tyckte sig orka leva med flickorna med dessa handikapp. Jag har gissat att föräldrarna kanske ansåg det olidligt att se barnens lidande och smärta utan att kunna hjälpa dem, och utan (som det verkar) hopp om förbättring eller förändring. Ungefär så har de beskrivit det. Tillsammans. Man och kvinna. Sen kan ju föräldrarna har varit sårbara eller försvagade på olika sätt. Var och en och tillsammans eller å den andres vägnar. De har kanske helt enkelt föreställt sig det ohyggliga i att behöva se sina från början friska döttrar brytas ner. Och se dem i ögonen.
Men man ska ringa 112 då och inget annat.
Annars hamnar man i familicidstatistiken. För det är olagligt, vilket också ger sig för de allra flesta som tänker till.
Men de har fegat ur, får man väl kalla det. Sett ur lagens synvinkel. Eller gått mot strömmen där man inte ska gå mot strömmen. För det är dumt.
För hur genant det än är att inte orka eller vilja ta hand om sina barn så finns det alltid en betydligt bättre lösning än denna, som inte är genant, och som vanligen gör att allt känns bättre igen, och då behöver man inte ta livet av någon alls.
Ett steg i taget. Tillsammans.
De snor ihop idén i tron att det är en god idé för att de har snott ihop den själva. Och så får de vara tillsammans. Men de glömmer att lagen varnar för att man sitter hemma och hittar på helt egna lösningar. Ungefär som att man måste vara leg. elektriker för att få skruva isär vägguttag odyl. Varningslapp på det! Att man kan moms betyder inte att man kan laga tv-apparater. Nej.
Vad exakt för lidande de stackarna gått igenom kan väl ingen själ svara på. Eller vad de stod inför i termer av handikapp och smärta. Kanske var det fruktansvärt. Det finns ohyggliga sjukdomar.
Men då hör man hemma på akuten, inte på konferenser eller hemma framför brasan.
Det är nog trots allt främst egot som fått sig en rejäl törn. Sånt brukar ta längre tid att läka än de gav sig själva.
Då kan det bli så här.
Tack för alla dina briljanta inlägg. Du balanserar det så bra med dina funderingar, mänsklighet, fakta och humor. Läste dina och Develis inlägg häromkvällen och måste säga att det är hög kvalite.
__________________
Senast redigerad av develi 2019-01-04 kl. 10:19.
Senast redigerad av develi 2019-01-04 kl. 10:19.
Citat:
Inget som jag vet naturligtvis.
Bra att du är tillbaka!
Har en fråga till dig.
Du skrev tidigare att du själv föredrog alternativ vård i stället för psykiatrisks sjukvård.
Tror du att O och/eller H kan haft liknande övertygelse?
Och därför inte sökt skolmedicinsk psykiatri varken för barnen vid BUP eller om någon av dem skulle mått dåligt själv?
Bra att du är tillbaka!
Har en fråga till dig.
Du skrev tidigare att du själv föredrog alternativ vård i stället för psykiatrisks sjukvård.
Tror du att O och/eller H kan haft liknande övertygelse?
Och därför inte sökt skolmedicinsk psykiatri varken för barnen vid BUP eller om någon av dem skulle mått dåligt själv?
Jag förstår inte varför du frågar Elli09 överhuvudtaget, det har väl framgått med all önskvärd tydlighet att h*n inte känner familjen alls?
Jag kan inte komma på en enda punkt där Elli09 visat sig ha korrekt information.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera