Flat Earth--Jorden är platt

Du slår in öppna dörrar och du tolkar ingenting fel.
Horisonten är en "platt cirkelhorisont" på en sfärisk jord.

Men med den här typen av logik skulle man se längre än jordens kurvatur med en kikare än man gör utan.

Kan det ju, enligt standardplattjordmodellen, där solen (och månen) snurrar i en cirkel ovanför jordskivan.

Förstår fortfarande inte varför ni håller på och skriver ”mot” Withnoname

Hen är fullt medveten om jordens form, beskriver exakt hur verkligheten fungerar, länkar filmer som debunkar FE som ni ändå ställer motfrågor som det var fel på filmen.

Det enda jag har sett är fel är hens påstående om att synen är begränsad. Fast frågan är vad hen menar med begränsningar.

Modellen förklarar inte vad som skymmer solen.
Enligt vad du kallar "standardplattjordmodellen" så är det alltid fri sikt till solen.

Modellen förklarar inte heller solens konstanta storlek eller det faktum att solen går ned under horisonten.
Och tittar man lite djupare på "modellen" så framkommer ännu mer felaktigheter, den falsifieras t.ex av det faktum att solen i morse i Kapstaden gick upp i sydöst.

Fysisk begränsning rakt över havet mot horisonten. Inte att man ser stjärnor och månen osv.
Jag är skeptiskt mot månlandningarna så det är väl därför

Men det är inte ögat som står för begränsningen, det har du ju själv förstått.

Så vad menar du med ögats begränsning?

Det faktum att det finns en horisont är ett bevis på en rund jord vilket jag inte tror på eftersom vår synförmåga är begränsad och ger oss upplevelsen platt cirkelhorisont. Jag menar att den begränsade synförmågan hade gett oss en horisont även på en platt jord där ögats synförmåga tar slut och de andra menar att det skulle bli diffust och ett töcken. Jag är helt med på att horisont inte finns på en platt jord rent vetenskapligt men likt förbannat har vi synmässigt en platt cirkelhorisont på en rund jord även från obsdäck på en skyskrapa. Förstår du mitt dilemma här?
+ denna video

Ögats synförmåga tar slut? Vad dillar du nu om? Våra ögon har ingen begränsning på hur långt de kan se.

Det faktum att saker skyms under horisonten visar med all tydlighet att jorden inte är platt.

Att stora delar av husen ligger under horisonten i nedan bild beror inte på att "ögats synförmåga tar slut", det beror på att jorden är en sfär.
http://stupidconspiracies.org/misc/Toronto_across_lake_Ontario_from_Olcott.gif

Samma sak med den här solnedgången, det är inte "den begränsade synförmågan" som döljer nedre delen av solen.
http://t-ec.bstatic.com/images/hotel/max1024x768/261/26148980.jpg

Så jo, det faktum att saker försvinner ned under horisonten är ett bevis för att jorden är en sfär.


På en platt jord skulle saker inte försvinna under horisonten.
På en platt jord skulle inte det som försvunnit dyka upp igen om du tittar från en högre plats.

Du kan alltså spela sten,sax och påse med någon från Mount Everest till Långbortistan bara du har fri sikt? kul för dig
+ objekt relaterat till horisonten är inte ens topic

Topic är om jorden är platt eller inte. Således är det topic att saker skyms under horisonten.

Försöker du göra en poäng av att vi inte kan se hur små föremål som helst? Det stämmer, men det har inte ett skit med horisonten att göra. Och det förklarar såklart inte att jättestora saker, som solen, försvinner ned under horisonten.

Att stora saker, som en hel stad, försvinner bakom horisonten förklaras såklart inte av "våra ögons begränsade synförmåga".


Ja självklart kan du det. Om stenen, saxen och påsen är tillräckligt stora.

Här har du uppenbart fel när du pratar om att ögats synförmåga tar slut...

Den som begränsar vår syn är ”upplösningen”. Vi kan alltså inte se allt för små detaljer.
Med tanke på att vi kan se stjärnor flera 100.000-tals ljusår med blotta ögat så är inte avståndet det som är begränsningen som du kanske tror (om det är det du nu tror).

Om vi hade haft en platt jord i ett rent vakuum så hade vi kunnat se föremål så långt bort att ögats ”upplösning” tillslut varit vår begränsning.
Det som avgör detta avstånd är inte en fast punkt utan allt beror på omständigheterna. Är det en lysande lampa i komplett mörker så finns det ingen begränsning, då kommer alltid något ljus träffa våra synnerver, oavsett ögats ”upplösning”. Skulle ljuset träffa mellan synnerverna kommer vi ändå se då ögat konstant rör på sig så då kommer ändå någon synnerv bli träffad av ljuset.

Är det däremot ljus/dag på hela den platta jorden så kommer ögat inte kunna urskilja detaljer allt för långt bort. Vi kommer få ha en begränsing hur långt bort vi kan urskilja detaljer med blotta ögat. Avståndet beror helt och hållet på vad för storlek objekten har och hur starka/stora konstantskillnader det är.

Dock är det inte vakuum på jorden. Så med atmosfär på den platta jorden så kommer det vara den begränsning som kommer före ögats förmåga att se små detaljer på dagen.

Vill du (och ni som läser detta) testa hur ögat faktiskt har begränsningar och hur ögat försöker lösa detta kan ni göra ett experiment.

Ta en grusplan, en nopprig badrumsmattan etc. stå så nära med ansiktet så att gruset/mattan täcker det mesta av synfältet.
Titta på en enda fast punkt. Avstäng er så mycket det går att ögonen är helt stilla.
Titta på punkten. Ni kommer snart märks att alls detaljer i periferiseendet börjar bli diffust. Detta diffusa kryper närmare och närmare den punkt ni fäster blicken på.
Ni kommer känna hur ni vill röra ögonen mer och mer.
Även om ni tror ni tvingar ögonen att stå still rör sig dock ögonen lite hela tiden.
Men ni gör dock rörelsen mindre med vilja.
Tänk på att undvika blinka också vid detta test. En blinkning är också en ”rörelse” i detta sammanhang.

Så fort ni rör ögonen lite grand så ”poff”, så kommer alla detaljer fram igen!

Detta är en begränsning i hur våra ”analoga” ögon fungerar. Vi måste få ”nytt” ljus (läs kontrastförändringar) på synnerverna för att kunna fungera optimalt. Om ”samma” ljus kommer på samma synnerv hela tiden så blir nerven ”överansträngd”.

Detta löser kroppen genom att konstant låta ögonen röra sig konstant.