AA Och NA (Allmän diskussions-tråd)

Det är en sjukdom på samma sätt som fetma, man blir frisk när man slutar eller bantar, men det är sällan man ser vältränade före detta fetton som måste sitta och erkänna att de är maktlösa över maten och det är bara gud som kan hålla dem smala. Och skulle de nån gång köpa en oplanerad godispåse så slutar de inte träna för att "sjukdomen" tog över och det är inte deras fel.

Om man vill tro på Gud så kanske det fungerar, annars ej.

Du svarar ju på din egen fråga om det är en bra behandlingsform.

Vad sa du till honom då? Att dra åt helvete? Spelar dock ingen roll vad du svarar, han måste göra det steget enligt tillfrisknande, hur du reagerar är mindre viktigt.

Nä många som blev beroende planerade nog inte det första tonårsfyllan. Vad man drack på då är knappast samma anledning till varför en alkoholist har svårt hålla sig nykter någon längre tid. Men vad menar du egentligen, vad är det som ska komma tillbaka?

Nä jag vill inte ha hans återfall på mitt samvete så jag sa att jag förlät honom.
Det är inte alls mindre viktigt hur jag reagerar. I mitt liv är det av noll intresse hur han mår, eftersom jag är huvudperson i mitt eget liv. I mitt liv är det viktigast hur jag mår.
Intresset för hur en annan person mår upphör definitivt den dagen man blir illa behandlad av personen ifråga. Då saknar personen rätt att få mig att må dåligt igen för all framtid.

Tycker du säger emot dig själv här, du skiter i hur han mår ändå valde du att ljuga för att han inte ska ta ett återfall? Det måste ju finnas en anledning till varför du egentligen ville be honom dra åt pepparn men du valde att inte göra det , då bryr du dig mer om honom än dig själv.

Jag menar att det är mindre viktigt för honom hur du reagerar, kanske är det viktigt för dig men inte för honom.

Anledningen till att man super/drogar.
Det är ju inte samma anledning för alla, det kan ju tydligen vara vadsomhelst. Den anledningen blir väl närvarande igen när man är nykter? typ ett trauma man inte kan glömma när man är nykter till exempel?

Därför kanske det viktigaste är att förlåta sig själv och leva med att man har förmågan att vara en idiot, men inte tycka synd om sig själv för det.
Anledningen behöver inte vara mer än drogen själv, dricker man alkohol blir alla alkoholister förr eller senare, hur fort är bara individuellt. Har man inga andra sätt att hantera smärta går det jättefort.
Jag tror det är viktigare att ta tillbaka kontrollen än att erkänna sig maktlös. Själv kan jag dricka måttligt numera med självdisciplin, men undviker oftast att dricka helt då hjärnan är förprogramerad att vilja supa, det tar liksom bort njutningen att måsta ha järnkoll och kämpa mot begäret. Men det går, man måste inte bli helnykter.

Gör jag inte alls.
Jag vill bara inte ha det på mitt samvete.

Beror på om man blivit kemiskt beroende eller ej, då är det ju inget trauma. Det behöver inte vara en speciell enskild händelse varför man super. Tycker de flesta som får problem med droger är människor som har svårt att säga ifrån och är konflikträdda. När de dricker så släpper det.

Intressant
Tack för att du ger en inblick i livet som alkoholist.
Jag uppskattar att få en inblick i saker jag inte är bekant med