Citat:
Ursprungligen postat av
Malva1
Hur mycket jag än har tänkt på detta kommer jag inte på någon annan anledning än att någon av föräldrarna hade MbP. Skolan har nog en hel del att fundera på i sitt agerande nu i efterhand.
Obs, spekulationer.
Jag tänkte liknande först också. Men det stämmer inte med de snabba diagnoserna, en MbP-förälder skulle inte nöja sig med isolerade barn i hemmet med en enda diagnos, utan då skulle vi snacka sjukhusvistelser, tester och ingrepp som aldrig får ta slut.
Det jag har landat i skulle vara ”apatiska flyktingbarn” grejen. Typ, mamman har fetaste dödsångesten över sin cancer och blåser upp pappans och barnens oro tills alla mår lika dåligt som hon, snart mår alla så dåligt att barnen blir apatiska för att slippa dela familje-angsten. Mamman målar upp skräckscenarier hur eländigt livet kommer bli för pappan när hon dött, med tanke på hur ’sjuka’ barnen är så han inte kommer få någon tid över till moms osv.
Jag landar i att mamman var den som satte bollen i rullning med tanke på att hon ’spelat normal’ medan pappan beklagat sig över sin situation för folk, mamman har också cancer vilket (naturligtvis) kan göra ett nummer i skallen på vem som helst och allt kan ha sprungit ur avundsjuka på att pappan skulle överleva henne och få se deras döttrar växa upp medan hon själv skulle dö.