Är det teoretisk möjligt att bygga typ Dyson Sphere för att samla solenergi i rymden?

Såg någon video på Youtube nyss (How to Build a Dyson Sphere - The Ultimate Megastructure
) där det pratas om att bygga den med hjälp av stora speglar som ska koncentrera ljus som ska samlas in för att kunna generera ström eller vad man nu vill göra med energin men jag fattar inte riktigt hur det hade tänkt sig att det skulle funka utan att misslyckas på stört.

Eftersom speglarna måste väga väldigt lite samt är väldigt stora till ytan kommer de hur enkelt som helst att fångas upp av solvinden och slungas iväg åt alla möjliga håll, antagligen krascha in i varandra på grund av att de reagerar med joniserande strålning och så säger det brak bang och allt går sönder, eller vad är tanken att man skulle göra åt det? För jag ser ingen lösning på det problemet.

Nja, det är knappast möjligt att bygga idag. Då skulle nån säkert göra det då tillgång till obegränsad energi skulle vara rätt trevligt.

Jag tror personligen att utnyttjandet av solenergi kommer komma naturligt. Fler och fler hus byggs idag med solenergipaneler och i takt med att det blir billigare kommer det till slut så ut andra energikällor. I det läget kommer all energi komma från solenergi.

Gissningsvis kan vi samla in tillräckligt mycket här på jorden så vi inte ens behöver bygga nån sfär runt solen.

Om sfären nu byggs i rymden - allt annat vore orimligt - varför behöver delarna ha liten massa? Förutsatt att man kan hitta tillräckligt med material för att bygga det hela, då förmodligen genom att kannibalisera ett helt solsystem, så borde väl massa inte vara ett problem, eller?

Man får se till att deras vikt är lagom stor för att gravitationen mot solen balanserar solvinden. Är inte krafterna för stora kan man annars använda långa rep för att hålla ihop dem.

Strålningstrycket från ljuset är inget problem eftersom lika stor mängd energi måste strålas ut från Dysonsfärens utsida. Det man lever av är att ta in synligt ljus och omvandla till IR, på samma sätt som här på jorden.

För att det skulle bli effektivare att tillverka speglar som kräver så lite material som möjligt för ett sådant projekt, annars blir det svårt att få upp skiten i rymden överhuvudtaget.

Jag sa solvinden, där är det också väldigt mycket joniserade partiklar och de står för mycket mer än strålningstryck från ljuset.

Att bygga den av många lösa speglar ter sig besvärligt på gränsen till omöjligt vad det gäller att få sfären att behålla sin form. Det skulle nog behöva vara en sammanhängande sfär med en viss strukturell styrka.

Vad som sedan är teoretiskt möjligt är väl mest en fråga om hur mycket man tar hänsyn till i sin teori. T ex är ju minsta tänkbara radien lika med solens (eller vilken stjärna man nu tänker kapsla in) radie eftersom stjärnan per definition ska rymmas inom sfären. Tar man teorin lite längre så kan man ta hänsyn till vilken temperatur och strålningsintensitet materialet i sfären kan tänkas tåla vilket kanske gör att den inte kan vara precis vid solens yta och då ökar kanske radien och arean ordentligt.

När vi bestämt en radie och därmed area på sfären så kommer nästa pilsner, kan man få tag på tillräckligt med material för att bygga något sådant? Är det realistiskt att hämta material från andra stjärnsystem om inte ens allt smör i Småland eller allt kisel (bara som exempel, jag vet inte om kisel är bra till detta) i solsystemet skulle räcka?

I den vildaste teorin går det nog om man inte behöver ta hänsyn till några praktikaliteter men i verkligheten tror jag inte någon civilisation skulle klara av det. Dessutom känns hela konceptet saftigt överdrivet, all energi från en hel stjärna kan väl ingen ha glädje av ens om man har englasfönster och gammaldags glödlampor. Jag tror det räcker gott med solceller på jorden, möjligen i omloppsbana runt jorden men inte klä in hela jäkla solen.

Det var en djuping som räknade ut att ovan är fel på lång sikt (o för varje intelligent civilisation):

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kardasjevskalan


Om Dyson sphere kan man läsa mycket här, givetvis:

https://en.wikipedia.org/wiki/Dyson_sphere

Men om hela tillverkningsprocessen sköts i rymden. Allting inklusive smältverk osv. Annars håller jag med om att det är orimligt oavsett hur lättviktiga delarna görs.

Man börjar med att förbruka hela Jupiters väteförråd i fusionskraft där man stoppar vid kol, kisel eller vad man nu vill bygga sina solceller av (allt upp till järn ger nettoenergi). Då har man rejält med material att bygga av.
Du förutsätter att en sådan civilisation fortfarande består av biologiska människor som bara lever på jorden. Tänk dig istället en helt artificiell civilisation som vill ha maximal beräkningskraft, då går det åt mycket energi.

Att transportera vad som helst till ett annat stjärnsystem kräver väldigt mycket energi till exempel.

Vad jag sa innan om solvinden är problemet inte så mycket ljuset som de laddade partiklarna som blåser isär allting på nolltid, så tekniken med solsegel.

Teoretiskt möjligt är det garanterat men praktiskt genomförbart tror jag inte, tekniken kommer aldrig någonsin komma i närheten.