Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Jag ger dig delvis rätt, på slutet stämde det du skrev.
Anklagelserna kunde inte substansieras eftersom...
...den svenska åklagaren, efter att ha rullat tummarna i sju år, inte kunde påvisa att något brottsligt ägt rum.
Javisst är det rätt. Inte bara delvis rätt.
Marianne Ny har ingen som helst kritik att framföra gentemot Ecuadors hanterande av förhöret. Hon antyder ingenting om att Ecuador på något sätt skulle obstruerat eller handlagt felaktigt.
Det enda Marianne Ny påstår är att Assange vägrat medverka i delgivningen. (Något som förstås är en naturlig följd av Marianne Nys troligen planerade sabotage av förhöret genom att stänga ute Assanges svenska försvarsadvokat.)
Men delgivningslagen är glasklar: en vägran att ta emot delgivningsbeslutet har naturligtvis ingen betydelse för åklagarens möjlighet att väcka åtal.
Den svenska delgivningslagen 39 § anger att tidpunkten för delgivningens genomförande ska räknas ifrån den tidpunkt då den misstänkte vägrade ta emot delgivningen.
Professor i processrätt Christian Diesen kommenterade denna situation i en artikel i Dagens Juridik 22 augusti 2017 och poängterade det bisarra i föreställningen att en vägran att ta emot en delgivning skulle förhindra att åtal väcks.
Det existerar inget rättssystem på planet Jorden där en vägran av typen: "- Jag vill inte ta emot det där pappret!!" skulle få till följd att åtal inte kan väckas.
Så det är fullkomligt självklart att delgivningen är genomförd.
Vill man, trots fakta, och trots att lagen är glasklar, ändå leka med tanken på att det skulle finnas tveksamheter i delgivningens genomförande så hade det varit fullt naturligt att låta tredje part - d.v.s. svensk domstol - avgöra giltigheten i ett eventuellt åtal.
Nu valde Marianne Ny dock fegt att hindra all insyn från domstol för att istället fly med svansen mellan benen.
Det komiska är ju att inte ens Marianne Ny själv trodde på sin egen lögn att en misslyckad delgivning skulle inneburit dödsstöten för utredningen. Hon fortsatte ju gladeligen utredningen i över ett halvår efter denna händelse.
Hittills har vi inte ens sett någonting som antyder att Marianne Ny skulle kunna leda i bevis att nedläggningen berodde på något annat än hennes egen inkompetens eller troligare en rädsla för att bli avslöjad som bluffmakare.
Marianne Ny har blivit påkommen med att ljuga och hennes vägran att förhöra har blivit fördömd av såväl FN som av svenska hovrätten.
När Marianne Ny inte kunde spjärna emot längre; när hon till slut tagits i nackskinnet och släpats till förhörsbordet så visade det sig att hon, liksom den föregående åklagaren, inte kunde visa upp minsta tillstymmelse till bevis för att något brottsligt ägt rum.
Ett moraliskt avslut på hela historien kan knappast anses ha uppnåtts förrän Marianne Ny sitter bakom lås och bom, dömd till sex års fängelse, för det grova uppsåtliga tjänstefel som hon i princip redan erkänt i och med att hon, på en presskonferens 7:e november 2016, offentligt tog på sig skulden för att förvägrat Assange den mänskliga rättigheten till förhör.
Man kan bara konstatera att Marianne Ny kommit undan med blotta förskräckelsen. Hon har kommit fantastiskt lindrigt undan. En viktig anledningen till det ligger nog till stor del i att hon skyddas av sina överordnade som belöning för sin lojalitet. En lojalitet som yttrat sig i att hon ljugit och tagit smällarna för att mörka det faktum att det är politiska intressen på högsta nivå som öppnat upp och styrt förundersökningen.