Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Bra slrivet. Jag själv är akademiker men har dyslesi. Man är inte dummare för det. Har en kusin som t.o.m. doktorerat fast han har samma problem som mig. Men på denna sida finns vissa som ser sig mer värda än andra och vill mobba ut de som inte ränker eller ser som dem.
Trodde att sidan var till för att vi alla skulle försöka att tillsammans reda ut vad som hänt och tillsammans alla kunna finna svaret. Tråkigt att vissa anser att det är bara deras åsikt som gäller och inte lyssnar på andra.

Jag tycker att båda är utmärkta exempel på situationer där föräldrar inte nödvändigtvis av ren kärlek sätter sina barns bästa i första rummet utan där de fattar egoistiskt drivna beslut.

Vad det däremot är ofantligt svårt att hitta exempel på är föräldrar som av genuin omtanke om barnens väl och ve mördar barnen.

Jag vet vilken familj du menar och jag tror att man kan hitta många liknande exempel.

Som du skriver tror jag inte man kan närma sig en verklig förståelse för vad som hände i Bjärred om man inte utgår från föräldrarna. Tyvärr lär vi aldrig få någon särskilt mycket klarare bild om ingen mer information tillkommer.

Tror vi att Agnes var suicidal? Hade hon uttryckt och uttalat viljan att dö?
Jag kan mycket väl tänka mig att hennes senaste 3 år inte hade många ljusglimtar. Jag vet inte hur ofta hon ens kom utanför ytterdörren för att känna den friska luften mot kinden och doften av blöt asfalt eller nyklippt gräs. Kika upp mot den varma solen och känna dess värmande strålar mot sin hud. Jag vet inte.
Vilka åtgärder hade föräldrarna gjort så att Agnes kunde känna sig levande så långt det nu är möjligt med en ung kvinna som har ME? Vilka bort- prioriteringar hade man gjort för hennes skull? Hur underlättades hennes situation i hemmet?

Moa då? Hon hade ganska nyligen fått sin diagnos. Ville hon dö? Hur dålig var hon? Hur kunde hon så snabbt efter diagnos få hemundervisning? Vad bort- prioriterades för att hon skulle må så bra som möjligt med tanke på hennes sjukdom?

Jag vet inte vilka uppoffringar föräldrarna gjorde. De fortsatte att arbeta in i det sista vilket för mig säger en hel del om deras inställning till livet. Jag vet inte hur de hade anpassat bostaden för tjejerna med matsituationer, mediciner och sjukhusbesök.
Jag vet inte vilken hjälp de blev erbjudna från kommun och sjukvård eller huruvida de tackade nej till allting eller om de aldrig ens hade fått erbjudan om hjälp över huvudtaget?

Kanske slet dom ut sig helt på Agnes och när sedan även Moa insjuknade gav de helt enkelt upp - inte en till. Vi orkar inte!

Hur nära var familj och vänner till familjen? Hade dessa erbjudit sig att hjälpa till?

Jag tänker så här. Okej, Agnes var säkert sjuk och hade riktigt dåliga perioder. Hon hade nog utvecklat depression som kanske blev obehandlat. Hon kan mycket väl ha sagt att hon ville dö - bokstavligen.
Jag kan mycket väl tänka mig att mamma och pappa hellre arbetade för att komma ifrån allt elände hemma, men att när även Moa blev dålig drogs rullgardinen ned.

Jag tycker det verkar djävligt konstigt att skolan som besökte hemmet regelmässigt varje vecka för undervisning inte såg var hän det barkade. Någon måste absolut ha sett på Agnes om hon var deprimerad. Moa kan absolut inte varit lika illa däran som hennes storasyster. Vilken dialog fördes mellan lärare, skolan och familjen?

Hur insatt var sjukvården, kommunen och BUP? De brukar ha fortlöpande utvecklingsmöten och uppföljningsmöten. Hur ofta kom de hem? Var flickorna med på dessa? Hade man dessa möten?

Oskar har regelbundet kommunicerat med sin chef och kollegor med vetskapen om att han och hans fru snart kommer att begå en fruktansvärd handling. Han hade stängt av sig. Kan man göra det under en så pass lång tid utan att varken arbetsgivare, släkt eller vänner märker något?

Hanna? Hon kanske redan hade en skör personlighet med en dragning mot det allvarsamma? Hon kanske bara var lite tystare än vanligt?

Det finns många frågetecken i detta. Dessa kommer nog aldrig att få svar.

Personligen har jag mycket mycket svårt att tro att Oskar och Hanna gav allt och lite till för sina flickor. Det fanns naturligtvis olika möjligheter för dom att fortsätta att leva som en familj, men de orkade inte kämpa längre. De gav upp fast det var barnen som hade det jobbiga. Föräldrarna klarade inte att stötta Agnes och Moa i deras kamp mot sjukdomen. Det är så svagt. Jag är övertygad om att de inte tog till hjälp utifrån. De hade pengar för att ordna med personal i hemmet. Det fanns möjligheter!

Jag vet att polis har yttrat sig om utredningen. Jag vet allt de sagt i presskonferensen. Det finns dock några uppgifter som jag inte riktigt kan hantera. Om båda föräldrarna planerat och organiserat gärningarna flera månader i förväg. Varför väljer man att ta livet av sina barn på ett av de mest fasansfulla sätt som finns? Det sättet som barnen (och frun) blivit dräpta på talar för en GM. En gärningsperson som haft ett sjå att få ihop dokumenten, rensningar på sociala medier, hemdator mm. Ett dåligt planerat och utfört mord på hela familjen. Faktiskt. Man hade flera månader på sig att ordna allting. Oskar var ju en mästare på att organisera för sin arbetsgivare och hålla föredrag mm. Det viktigaste statement han hade att göra, the BIG END för familjen lyckades han inte få godkänt för ens.

Allting pekar på en ensam förövare och hade inte avskedsbrevet funnits, så hade det också slutat så.
Jag kommer inte att skriva mer i denna tråd. Men jag skulle bli glad om samtliga inblandade myndigheter gjorde en intern utredning om hur detta kunde hända som utförts av tredje part. Inte för min skull, utan för tjejernas Moa och Agnes.

Genuin för vem? Jag vet att det finns föräldrar som inbillar sig att de dödar sina barn från ett öde värre än just döden. Dessa brukar beskrivas inom forskningen om filicide som barmhärtighetsmord eller altruistiska mord och syftar såklart inte på att handlingen är god eller uppoffrande utan att föräldern är sjuk nog att tro det. För övrigt en av de vanligaste orsakerna till att föräldrar dödar sina barn.

Även om mord på barn är ovanligt, är knappast förfärliga saker som görs i kärlekens tecken ovanliga. Titta bara på den här tråden där människor av godhet springer och fotograferar in i förintelsehus, trakasserar sörjande kollegor eller uppmanar till telefonterror på äldre män som nyss förlorat både sitt barn och sina barnbarn...

Er diskussion får mig bara att tänka på hur fullständigt dessa barn har blivit förda bakom ljuset av sina egna föräldrar, av älskade mamma och pappa, som de litat blint på hela livet.
Sveket är fruktansvärt, horribelt och saknar motstycke inte bara i Sverige utan kanske i hela världen. Frågan är, hur länge har det pågått? Smått otroligt om det bara föregått under de sista månaderna. Att dessa mördarföräldrar skulle ha varit normala, ärliga och genuina mot sina barn under alla år och helt plötsligt blivit svekfulla och mordiska är inte sannolikt. Nej detta svek mot barnen, som nu fick sitt yttersta uttryck genom utplåning, har pågått under lång tid, åratals förmodligen och troligen aldrig nånsin har det funnits någon äkta föräldrakärlek från början. Barnen var i bästa fall ett projekt. De var aldrig egna människor, för detta avskrap till mördarpar.

Alla de tankar som du tar upp har farit runt i mitt huvud det senaste året. Eftersom de skyldiga mördarna inte går att göra något åt hamnar jag alltid i samma slutsats som du - hade man kunnat göra något för att rädda barnen? Det är moraliskt rimliga frågor att ställa sig i ett välfärdssamhälle med en lagstiftning som ständigt åberopar barnperspektivet, i ett land som ofta slår sig för bröstet för att vara bäst i världen på att leva upp till FNs barnkonvention. Att ducka för granskningar är däremot släpphänt och ynkryggat!

Att de var distanserad i sin relation till barnen har jag inte hört någon nämna och det borde rimligen framgått vid alla kontakter med skolan, vården (läkare, BUP) anhöriga och vänner som träffat och kände familjen och barnen. Jag tror det snarast var att se barnens svårigheter och lidande utan att kunna lindra eller hjälpa som skapar en maktlöshet/frustration hos föräldrarna. Därav alla besök hos sjukvård (både i Sverige och utomlands) skolan, skolhälsan mm.

Vi har ingen aning vilka uttryck som sjukdomen tog sig dag/natt. Vad omgivningen säger är att dom sökte aktivt stöd och hjälp med sjukdomen utan att tycka sig få någon. Det är mitt intryck.

EDIT. Ingen vet vad som föregått och inträffat vid själva händelsen.
Det är bara sorgligt och tragiskt.

Denna synpunkt delar jag också.

Tror som du, dom har troligen varit helt olämpliga föräldrar från dag ett. Finns inte på kartan att dom älskade sina barn och jag tror inte dom inbillade sig det själva heller.

Detta var ett hårt och brutalt inlägg, inga fjantiga illusioner om föräldrars ovillkorliga kärlek, och jag delar din syn på föräldrarna. Som du skriver är detta nog endast ett extremt avslut på en lång kedja av dysfunktion och bristande empati. Jag ser framför mig ett par som kommer ifrån på pappret fina familjer med tvångstankar på att själva kopiera sina föräldrars livsmönster och passa in i mallen. Den empatiska nivån har alltid varit låg men när väl barnen föds och man flyttar in i fin villa med trädgård så kommer bitarna falla på plats osv. Men barnen föds och den förväntade glädjen och lyckan uteblir, de blir istället en irriterande motpol med deras livskraft och spontanitet. Åren går och hatet växer, allt negativt projiceras på barnen som givetvis drabbas negativt och saknar grundtryggheten i tillvaron. Första diagnosen kommer men vad är orsaken? Denna mystiska sjukdom lämnar öppet för spekulation och den skulle kunna vara utlöst av dysfunktionen i det sociala livet där hemma. Om det ens är en riktig diagnos, den bör granskas så gott det går. Allt förvärras i och med tidens gång och planerna på att mörda barnen blir starkare, jag tror att den ena föräldern gått med dessa ideer långt innan 2017 och med subtila taktiker påverkat den andre i samma riktning. När det känns som om det börjar bli dags börjar en eller båda att droga den yngre dottern som ännu inte brutits ned av misären. Nu är den nattsvarta bilden komplett och den slutgiltiga planeringen börjar. Vem av de som var först går inte att säga givetvis men som jag ser det så är denna planering och denna typ av projicering mycket mer typisk kvinnlig, därför tror jag på Hanna som grunden till allt.

Ja, jag förstår det men det är inte givet eftersom han inleder med att han tänker presentera "Enligt den rättsmedicinska undersökningen så är dödsorsakerna följande (..)" och anledningen till att mannens dödsätt nämns är på grund av att han återrefererar till vad hela pressträffen inleddes med:

Att de tittat in genom en glipa och ser en man hängd och får order om att bryta sig in.