__________________
Senast redigerad av Moosky 2018-12-17 kl. 18:07.
Senast redigerad av Moosky 2018-12-17 kl. 18:07.
Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Menar du att Leif GW Persson haft underhandsinformation, fått, eller kommer att få, läsa HELA protokollet fast än det inte blir en offentligt?
Har rättsläkaren fått göra det?
Anhöriga obducenter, obduktionstekniker...?
Har en åklagare läst hela utredningen?
Citat:
Strypning betyder att någon form av tryck stoppar blodtillförseln till hjärnan. Man tappar medvetandet innan man kvävs.
Vid kvävning förhindrar man andningen på något sätt. Hjärnan är då fortfarande medveten. Det tar längre tid att kväva någon än att strypa.
Jag kan tänka mig ett scenario där alla tre bragts om livet med samma metod. Till exempel att de haft både en snara runt halsen och något som täcker andningsvägarna, kanske en "påse". Ena flickan och mamman dog av snaran och den andra flickan av "påsen". Att "påsen" kan ha samverkat i alla tre morden, tror jag, vilket hela resonemanget också grundar sig på, beror på att det kan vara svårt att precisera kvävning som dödsorsak. Däremot ser man lätt om någon blivit strypt till döds eller inte, där det sista är avgörande här.
__________________
Senast redigerad av A1HORNYLAD 2018-12-17 kl. 19:51.
Senast redigerad av A1HORNYLAD 2018-12-17 kl. 19:51.
Citat:
Mitt fetade.Ja, jag har frågat vilken text som gör att det sägs mord, mord, mord samt självmord då dödsorsakerna (strypning, kvävning, hängning) från rättsmedicinska undersökningen redovisas. Är det för att dödssätt (tagit sitt liv) endast presenteras på honom menar du?
"Enligt den rättsmedicinska undersökningen så är dödsorsakerna följande (..):
"Kvinnan i huset, mamman, har dött av strypning, eventuellt även det i kombination med kvävning och slutligen mannen, pappan, har som jag sa inledningsvis* dött genom att han har tagit sitt liv genom att hänga sig."
* Han hänvisar till nåt han redan sagt, dvs att patrullen "lyckas hitta en glipa i vilken dom kan lysa in och där kan dom då konstatera att man ser en mansperson som förefaller han tagit sitt liv genom att hänga sig."
"Enligt den rättsmedicinska undersökningen så är dödsorsakerna följande (..):
"Kvinnan i huset, mamman, har dött av strypning, eventuellt även det i kombination med kvävning och slutligen mannen, pappan, har som jag sa inledningsvis* dött genom att han har tagit sitt liv genom att hänga sig."
* Han hänvisar till nåt han redan sagt, dvs att patrullen "lyckas hitta en glipa i vilken dom kan lysa in och där kan dom då konstatera att man ser en mansperson som förefaller han tagit sitt liv genom att hänga sig."
Ja, det är så jag tänker.
Om någon mer tagit livet av sig borde det ha redovisats.
Jag har länge antagit allt möjligt om familjen. Mest sannolikt trodde jag var en kontrollerande far som dominerade hela familjen och en osynlig mor. Frustration på arbetet eller en kombination av misslyckande på arbete med ett svårt familjeliv ledde till dådet. Jag har hela tiden sett hemundervisningen som ett medel till att genomföra isolation.
PK med bekräftelse av samförstånd har gjort att jag har ändrad min uppfattning om vad om var orsaken till det hela. Jag kommer aldrig att förstår hur föräldrar kan göra detta mot sina barn. Men jag kan bättre rekonstruera möjliga bakomliggande orsaker som ledde till katastrofen. Om detta stämmer kommer jag aldrig att veta.
När jag går genom listan av de olika familicide typerna igen, så landar jag på disappointed.
Disappointed: This killer believes his family has let him down or has acted in ways to undermine or destroy his vision of ideal family life. An example may be disappointment that children are not following the traditional religious or cultural customs of the father.
https://psychcentral.com/news/2013/08/14/characteristics-of-4-types-of-family-murderers/58475.html
Här handlar det inte om religion eller tradition, men om 1-2 sjuka barn och inte om 1 gm men 2.
Uttrycket ”vision of ideal family life” kommer det hela ganska nära, tror jag. Man hade höga ideal om familjeliv. Jag tänkte igen på fosterbarnet. Ett ung par utan egna barn tar emot ett fosterbarn, som beskriver hemmet väl. Man hade höga ideal angående barnfostran - till och med på det sättet att man skapade den situation utan egna barn. Det kontrollerande har säkert också funnits, men också det lite annorlunda med en uppfostran utan för mycket tv och mycket spel.
Så kom As sjukdom och visionen kunde inte upprätthållas. Nu kan man fundera om sjukdomen var infektionsutlöst, helt utom föräldrarnas kontroll, eller om den hade en psykisk komponent och var relaterad till höga förväntningar. Vi kommer inte att veta. Man blev krossat. Man försökte att få bot. Det gick inte att bota. Och jag tror att familjen kan ha vald fel väg med att fokuserar på hemundervisningen. Skolan var fortfarande viktig. Gymnasium inte utom räckvidd. Men O led. Han mådde dålig. Och enligt hans chef berodde det inte på karriären. Men karriären som var mycket viktig för O led också. Jag tror familjen hade svårt att hantera As sjukdom. H är och förblir osynlig. Ingen aning om hur hon kunde kommunicera sina problem med att hantera situationen.
Och nu är det också frågan kring skam. Att medge för sig själv att den familjen som man en gång älskade så mycket har blivit meningslös pga sjukdom hos barnen. Hur ska man kommunicera det - medan man är i livet. Detta är så tabubelagt som det kan bli.
Och så tror jag att antingen var hela situationen inom familjen sjukgörande våren 2017 eller man överfukuserade eller vad vet jag. Barnen speglar föräldrars mående. Barnen märker att föräldrarna mår dålig och att deras sjukdom är orsaken. Svår att blir frisk eller vara frisk i en sådan situation. Mycket belastande. Föräldrarna anser att M också blir sjuk och plockar henne ur skolan. Den faktiska sjukdomstillstånd till barnen kan aldrig förklara det som har hänt, tror jag. Men jag tror att en av föräldrarna började googla ned sig i ME träsket och rev den andra med sig i tillägg till allt annat. Man såg inte bara hur utmanande det hela var just nu, men hur fruktansvärd det kommer att bli. Två döttra i sängen i mörka rum? Inget, absolut inget som man tänkte för sin familj kunde blir så som man hade önskat. Och i denna depressiva atmosfären tappade man total verklighetesförankring. Och man fick ingen korrektur / bollplank / hjälp - vad somhelst utifrån. Disappontment i det sammanhang går inte att kommunicera. Men rädslan för framtiden och brustna drömmar hade behövds att bearbetas på ett helt annat sätt professionellt. Kan man konstatera i efterhand.
Det tragiska med det hela är - om det var så - att föräldrarna förstörde det som de i början värderade högst - även om det hade funnits räddning. Barnen hade kanske återhämtat sig med rätt strategi/hjälp - i alla fall så att det hade blivit hyfsat bra. Kanske det kommer en medicin för me. Vem vet? Kanske det hade räckt med en annan omgivning. Föräldrarna som mår så dåligt pga sjukdomen är ingen bra omgivning.
Det som vi har ofta diskuterad här att gm inte ser barnen som egen individ passar också in. Barnen är något annat - spegeln till en lyckad familj.
Skrämmande - den radikaliteten som man bestämde sig att göra slut. Skrämmande, brutal och tragisk.
PK med bekräftelse av samförstånd har gjort att jag har ändrad min uppfattning om vad om var orsaken till det hela. Jag kommer aldrig att förstår hur föräldrar kan göra detta mot sina barn. Men jag kan bättre rekonstruera möjliga bakomliggande orsaker som ledde till katastrofen. Om detta stämmer kommer jag aldrig att veta.
När jag går genom listan av de olika familicide typerna igen, så landar jag på disappointed.
Disappointed: This killer believes his family has let him down or has acted in ways to undermine or destroy his vision of ideal family life. An example may be disappointment that children are not following the traditional religious or cultural customs of the father.
https://psychcentral.com/news/2013/08/14/characteristics-of-4-types-of-family-murderers/58475.html
Här handlar det inte om religion eller tradition, men om 1-2 sjuka barn och inte om 1 gm men 2.
Uttrycket ”vision of ideal family life” kommer det hela ganska nära, tror jag. Man hade höga ideal om familjeliv. Jag tänkte igen på fosterbarnet. Ett ung par utan egna barn tar emot ett fosterbarn, som beskriver hemmet väl. Man hade höga ideal angående barnfostran - till och med på det sättet att man skapade den situation utan egna barn. Det kontrollerande har säkert också funnits, men också det lite annorlunda med en uppfostran utan för mycket tv och mycket spel.
Så kom As sjukdom och visionen kunde inte upprätthållas. Nu kan man fundera om sjukdomen var infektionsutlöst, helt utom föräldrarnas kontroll, eller om den hade en psykisk komponent och var relaterad till höga förväntningar. Vi kommer inte att veta. Man blev krossat. Man försökte att få bot. Det gick inte att bota. Och jag tror att familjen kan ha vald fel väg med att fokuserar på hemundervisningen. Skolan var fortfarande viktig. Gymnasium inte utom räckvidd. Men O led. Han mådde dålig. Och enligt hans chef berodde det inte på karriären. Men karriären som var mycket viktig för O led också. Jag tror familjen hade svårt att hantera As sjukdom. H är och förblir osynlig. Ingen aning om hur hon kunde kommunicera sina problem med att hantera situationen.
Och nu är det också frågan kring skam. Att medge för sig själv att den familjen som man en gång älskade så mycket har blivit meningslös pga sjukdom hos barnen. Hur ska man kommunicera det - medan man är i livet. Detta är så tabubelagt som det kan bli.
Och så tror jag att antingen var hela situationen inom familjen sjukgörande våren 2017 eller man överfukuserade eller vad vet jag. Barnen speglar föräldrars mående. Barnen märker att föräldrarna mår dålig och att deras sjukdom är orsaken. Svår att blir frisk eller vara frisk i en sådan situation. Mycket belastande. Föräldrarna anser att M också blir sjuk och plockar henne ur skolan. Den faktiska sjukdomstillstånd till barnen kan aldrig förklara det som har hänt, tror jag. Men jag tror att en av föräldrarna började googla ned sig i ME träsket och rev den andra med sig i tillägg till allt annat. Man såg inte bara hur utmanande det hela var just nu, men hur fruktansvärd det kommer att bli. Två döttra i sängen i mörka rum? Inget, absolut inget som man tänkte för sin familj kunde blir så som man hade önskat. Och i denna depressiva atmosfären tappade man total verklighetesförankring. Och man fick ingen korrektur / bollplank / hjälp - vad somhelst utifrån. Disappontment i det sammanhang går inte att kommunicera. Men rädslan för framtiden och brustna drömmar hade behövds att bearbetas på ett helt annat sätt professionellt. Kan man konstatera i efterhand.
Det tragiska med det hela är - om det var så - att föräldrarna förstörde det som de i början värderade högst - även om det hade funnits räddning. Barnen hade kanske återhämtat sig med rätt strategi/hjälp - i alla fall så att det hade blivit hyfsat bra. Kanske det kommer en medicin för me. Vem vet? Kanske det hade räckt med en annan omgivning. Föräldrarna som mår så dåligt pga sjukdomen är ingen bra omgivning.
Det som vi har ofta diskuterad här att gm inte ser barnen som egen individ passar också in. Barnen är något annat - spegeln till en lyckad familj.
Skrämmande - den radikaliteten som man bestämde sig att göra slut. Skrämmande, brutal och tragisk.
__________________
Senast redigerad av Vinbergssnacka 2018-12-17 kl. 20:07.
Senast redigerad av Vinbergssnacka 2018-12-17 kl. 20:07.
Är huset sålt?
Citat:
Jag har länge antagit allt möjligt om familjen. Mest sannolikt trodde jag var en kontrollerande far som dominerade hela familjen och en osynlig mor. Frustration på arbetet eller en kombination av misslyckande på arbete med ett svårt familjeliv ledde till dådet. Jag har hela tiden sett hemundervisningen som ett medel till att genomföra isolation.
PK med bekräftelse av samförstånd har gjort att jag har ändrad min uppfattning om vad om var orsaken till det hela. Jag kommer aldrig att förstår hur föräldrar kan göra detta mot sina barn. Men jag kan bättre rekonstruera möjliga bakomliggande orsaker som ledde till katastrofen. Om detta stämmer kommer jag aldrig att veta.
När jag går genom listan av de olika familicide typerna igen, så landar jag på disappointed.
Disappointed: This killer believes his family has let him down or has acted in ways to undermine or destroy his vision of ideal family life. An example may be disappointment that children are not following the traditional religious or cultural customs of the father.
https://psychcentral.com/news/2013/08/14/characteristics-of-4-types-of-family-murderers/58475.html
Här handlar det inte om religion eller tradition, men om 1-2 sjuka barn och inte om 1 gm men 2.
Uttrycket ”vision of ideal family life” kommer det hela ganska nära, tror jag. Man hade höga ideal om familjeliv. Jag tänkte igen på fosterbarnet. Ett ung par utan egna barn tar emot ett fosterbarn, som beskriver hemmet väl. Man hade höga ideal angående barnfostran - till och med på det sättet att man skapade den situation utan egna barn. Det kontrollerande har säkert också funnits, men också det lite annorlunda med en uppfostran utan för mycket tv och mycket spel.
Så kom As sjukdom och visionen kunde inte upprätthållas. Nu kan man fundera om sjukdomen var infektionsutlöst, helt utom föräldrarnas kontroll, eller om den hade en psykisk komponent och var relaterad till höga förväntningar. Vi kommer inte att veta. Man blev krossat. Man försökte att få bot. Det gick inte att bota. Och jag tror att familjen kan ha vald fel väg med att fokuserar på hemundervisningen. Skolan var fortfarande viktig. Gymnasium inte utom räckvidd. Men O led. Han mådde dålig. Och enligt hans chef berodde det inte på karriären. Men karriären som var mycket viktig för O led också. Jag tror familjen hade svårt att hantera As sjukdom. H är och förblir osynlig. Ingen aning om hur hon kunde kommunicera sina problem med att hantera situationen.
Och nu är det också frågan kring skam. Att medge för sig själv att den familjen som man en gång älskade så mycket har blivit meningslös pga sjukdom hos barnen. Hur ska man kommunicera det - medan man är i livet. Detta är så tabubelagt som det kan bli.
Och så tror jag att antingen var hela situationen inom familjen sjukgörande våren 2017 eller man överfukuserade eller vad vet jag. Barnen speglar föräldrars mående. Barnen märker att föräldrarna mår dålig och att deras sjukdom är orsaken. Svår att blir frisk eller vara frisk i en sådan situation. Mycket belastande. Föräldrarna anser att M också blir sjuk och plockar henne ur skolan. Den faktiska sjukdomstillstånd till barnen kan aldrig förklara det som har hänt, tror jag. Men jag tror att en av föräldrarna började googla ned sig i ME träsket och rev den andra med sig i tillägg till allt annat. Man såg inte bara hur utmanande det hela var just nu, men hur fruktansvärd det kommer att bli. Två döttra i sängen i mörka rum? Inget, absolut inget som man tänkte för sin familj kunde blir så som man hade önskat. Och i denna depressiva atmosfären tappade man total verklighetesförankring. Och man fick ingen korrektur / bollplank / hjälp - vad somhelst utifrån. Disappontment i det sammanhang går inte att kommunicera. Men rädslan för framtiden och brustna drömmar hade behövds att bearbetas på ett helt annat sätt professionellt. Kan man konstatera i efterhand.
Det tragiska med det hela är - om det var så - att föräldrarna förstörde det som de i början värderade högst - även om det hade funnits räddning. Barnen hade kanske återhämtat sig med rätt strategi/hjälp - i alla fall så att det hade blivit hyfsat bra. Kanske det kommer en medicin för me. Vem vet? Kanske det hade räckt med en annan omgivning. Föräldrarna som mår så dåligt pga sjukdomen är ingen bra omgivning.
Det som vi har ofta diskuterad här att gm inte ser barnen som egen individ passar också in. Barnen är något annat - spegeln till en lyckad familj.
Skrämmande - den radikaliteten som man bestämde sig att göra slut. Skrämmande, brutal och tragisk.
PK med bekräftelse av samförstånd har gjort att jag har ändrad min uppfattning om vad om var orsaken till det hela. Jag kommer aldrig att förstår hur föräldrar kan göra detta mot sina barn. Men jag kan bättre rekonstruera möjliga bakomliggande orsaker som ledde till katastrofen. Om detta stämmer kommer jag aldrig att veta.
När jag går genom listan av de olika familicide typerna igen, så landar jag på disappointed.
Disappointed: This killer believes his family has let him down or has acted in ways to undermine or destroy his vision of ideal family life. An example may be disappointment that children are not following the traditional religious or cultural customs of the father.
https://psychcentral.com/news/2013/08/14/characteristics-of-4-types-of-family-murderers/58475.html
Här handlar det inte om religion eller tradition, men om 1-2 sjuka barn och inte om 1 gm men 2.
Uttrycket ”vision of ideal family life” kommer det hela ganska nära, tror jag. Man hade höga ideal om familjeliv. Jag tänkte igen på fosterbarnet. Ett ung par utan egna barn tar emot ett fosterbarn, som beskriver hemmet väl. Man hade höga ideal angående barnfostran - till och med på det sättet att man skapade den situation utan egna barn. Det kontrollerande har säkert också funnits, men också det lite annorlunda med en uppfostran utan för mycket tv och mycket spel.
Så kom As sjukdom och visionen kunde inte upprätthållas. Nu kan man fundera om sjukdomen var infektionsutlöst, helt utom föräldrarnas kontroll, eller om den hade en psykisk komponent och var relaterad till höga förväntningar. Vi kommer inte att veta. Man blev krossat. Man försökte att få bot. Det gick inte att bota. Och jag tror att familjen kan ha vald fel väg med att fokuserar på hemundervisningen. Skolan var fortfarande viktig. Gymnasium inte utom räckvidd. Men O led. Han mådde dålig. Och enligt hans chef berodde det inte på karriären. Men karriären som var mycket viktig för O led också. Jag tror familjen hade svårt att hantera As sjukdom. H är och förblir osynlig. Ingen aning om hur hon kunde kommunicera sina problem med att hantera situationen.
Och nu är det också frågan kring skam. Att medge för sig själv att den familjen som man en gång älskade så mycket har blivit meningslös pga sjukdom hos barnen. Hur ska man kommunicera det - medan man är i livet. Detta är så tabubelagt som det kan bli.
Och så tror jag att antingen var hela situationen inom familjen sjukgörande våren 2017 eller man överfukuserade eller vad vet jag. Barnen speglar föräldrars mående. Barnen märker att föräldrarna mår dålig och att deras sjukdom är orsaken. Svår att blir frisk eller vara frisk i en sådan situation. Mycket belastande. Föräldrarna anser att M också blir sjuk och plockar henne ur skolan. Den faktiska sjukdomstillstånd till barnen kan aldrig förklara det som har hänt, tror jag. Men jag tror att en av föräldrarna började googla ned sig i ME träsket och rev den andra med sig i tillägg till allt annat. Man såg inte bara hur utmanande det hela var just nu, men hur fruktansvärd det kommer att bli. Två döttra i sängen i mörka rum? Inget, absolut inget som man tänkte för sin familj kunde blir så som man hade önskat. Och i denna depressiva atmosfären tappade man total verklighetesförankring. Och man fick ingen korrektur / bollplank / hjälp - vad somhelst utifrån. Disappontment i det sammanhang går inte att kommunicera. Men rädslan för framtiden och brustna drömmar hade behövds att bearbetas på ett helt annat sätt professionellt. Kan man konstatera i efterhand.
Det tragiska med det hela är - om det var så - att föräldrarna förstörde det som de i början värderade högst - även om det hade funnits räddning. Barnen hade kanske återhämtat sig med rätt strategi/hjälp - i alla fall så att det hade blivit hyfsat bra. Kanske det kommer en medicin för me. Vem vet? Kanske det hade räckt med en annan omgivning. Föräldrarna som mår så dåligt pga sjukdomen är ingen bra omgivning.
Det som vi har ofta diskuterad här att gm inte ser barnen som egen individ passar också in. Barnen är något annat - spegeln till en lyckad familj.
Skrämmande - den radikaliteten som man bestämde sig att göra slut. Skrämmande, brutal och tragisk.
En otroligt övertygande framställning. Man har båda haft höga krav på hur livet skulle te sig och säkert högt ställda förväntningar på det egna föräldraskapet. Jag tänker mig att det kan ha upplevts som skamfyllt med de sjuka barnen utifrån både symtombild och diagnos.
Både i föräldrarnas avskedsbrev och i tillvägagångssättet anar man en besvikelse inte bara över situationen utan barnen själva som inte har kunnat leva upp till dessa förväntningar.
Ingen av oss kan leva ett liv någon egentlig mening.
Citat:
Jag har länge antagit allt möjligt om familjen. Mest sannolikt trodde jag var en kontrollerande far som dominerade hela familjen och en osynlig mor. Frustration på arbetet eller en kombination av misslyckande på arbete med ett svårt familjeliv ledde till dådet. Jag har hela tiden sett hemundervisningen som ett medel till att genomföra isolation.
PK med bekräftelse av samförstånd har gjort att jag har ändrad min uppfattning om vad om var orsaken till det hela. Jag kommer aldrig att förstår hur föräldrar kan göra detta mot sina barn. Men jag kan bättre rekonstruera möjliga bakomliggande orsaker som ledde till katastrofen. Om detta stämmer kommer jag aldrig att veta.
När jag går genom listan av de olika familicide typerna igen, så landar jag på disappointed.
Disappointed: This killer believes his family has let him down or has acted in ways to undermine or destroy his vision of ideal family life. An example may be disappointment that children are not following the traditional religious or cultural customs of the father.
https://psychcentral.com/news/2013/08/14/characteristics-of-4-types-of-family-murderers/58475.html
Här handlar det inte om religion eller tradition, men om 1-2 sjuka barn och inte om 1 gm men 2.
Uttrycket ”vision of ideal family life” kommer det hela ganska nära, tror jag. Man hade höga ideal om familjeliv. Jag tänkte igen på fosterbarnet. Ett ung par utan egna barn tar emot ett fosterbarn, som beskriver hemmet väl. Man hade höga ideal angående barnfostran - till och med på det sättet att man skapade den situation utan egna barn. Det kontrollerande har säkert också funnits, men också det lite annorlunda med en uppfostran utan för mycket tv och mycket spel.
Så kom As sjukdom och visionen kunde inte upprätthållas. Nu kan man fundera om sjukdomen var infektionsutlöst, helt utom föräldrarnas kontroll, eller om den hade en psykisk komponent och var relaterad till höga förväntningar. Vi kommer inte att veta. Man blev krossat. Man försökte att få bot. Det gick inte att bota. Och jag tror att familjen kan ha vald fel väg med att fokuserar på hemundervisningen. Skolan var fortfarande viktig. Gymnasium inte utom räckvidd. Men O led. Han mådde dålig. Och enligt hans chef berodde det inte på karriären. Men karriären som var mycket viktig för O led också. Jag tror familjen hade svårt att hantera As sjukdom. H är och förblir osynlig. Ingen aning om hur hon kunde kommunicera sina problem med att hantera situationen.
Och nu är det också frågan kring skam. Att medge för sig själv att den familjen som man en gång älskade så mycket har blivit meningslös pga sjukdom hos barnen. Hur ska man kommunicera det - medan man är i livet. Detta är så tabubelagt som det kan bli.
Och så tror jag att antingen var hela situationen inom familjen sjukgörande våren 2017 eller man överfukuserade eller vad vet jag. Barnen speglar föräldrars mående. Barnen märker att föräldrarna mår dålig och att deras sjukdom är orsaken. Svår att blir frisk eller vara frisk i en sådan situation. Mycket belastande. Föräldrarna anser att M också blir sjuk och plockar henne ur skolan. Den faktiska sjukdomstillstånd till barnen kan aldrig förklara det som har hänt, tror jag. Men jag tror att en av föräldrarna började googla ned sig i ME träsket och rev den andra med sig i tillägg till allt annat. Man såg inte bara hur utmanande det hela var just nu, men hur fruktansvärd det kommer att bli. Två döttra i sängen i mörka rum? Inget, absolut inget som man tänkte för sin familj kunde blir så som man hade önskat. Och i denna depressiva atmosfären tappade man total verklighetesförankring. Och man fick ingen korrektur / bollplank / hjälp - vad somhelst utifrån. Disappontment i det sammanhang går inte att kommunicera. Men rädslan för framtiden och brustna drömmar hade behövds att bearbetas på ett helt annat sätt professionellt. Kan man konstatera i efterhand.
Det tragiska med det hela är - om det var så - att föräldrarna förstörde det som de i början värderade högst - även om det hade funnits räddning. Barnen hade kanske återhämtat sig med rätt strategi/hjälp - i alla fall så att det hade blivit hyfsat bra. Kanske det kommer en medicin för me. Vem vet? Kanske det hade räckt med en annan omgivning. Föräldrarna som mår så dåligt pga sjukdomen är ingen bra omgivning.
Det som vi har ofta diskuterad här att gm inte ser barnen som egen individ passar också in. Barnen är något annat - spegeln till en lyckad familj.
Skrämmande - den radikaliteten som man bestämde sig att göra slut. Skrämmande, brutal och tragisk.
PK med bekräftelse av samförstånd har gjort att jag har ändrad min uppfattning om vad om var orsaken till det hela. Jag kommer aldrig att förstår hur föräldrar kan göra detta mot sina barn. Men jag kan bättre rekonstruera möjliga bakomliggande orsaker som ledde till katastrofen. Om detta stämmer kommer jag aldrig att veta.
När jag går genom listan av de olika familicide typerna igen, så landar jag på disappointed.
Disappointed: This killer believes his family has let him down or has acted in ways to undermine or destroy his vision of ideal family life. An example may be disappointment that children are not following the traditional religious or cultural customs of the father.
https://psychcentral.com/news/2013/08/14/characteristics-of-4-types-of-family-murderers/58475.html
Här handlar det inte om religion eller tradition, men om 1-2 sjuka barn och inte om 1 gm men 2.
Uttrycket ”vision of ideal family life” kommer det hela ganska nära, tror jag. Man hade höga ideal om familjeliv. Jag tänkte igen på fosterbarnet. Ett ung par utan egna barn tar emot ett fosterbarn, som beskriver hemmet väl. Man hade höga ideal angående barnfostran - till och med på det sättet att man skapade den situation utan egna barn. Det kontrollerande har säkert också funnits, men också det lite annorlunda med en uppfostran utan för mycket tv och mycket spel.
Så kom As sjukdom och visionen kunde inte upprätthållas. Nu kan man fundera om sjukdomen var infektionsutlöst, helt utom föräldrarnas kontroll, eller om den hade en psykisk komponent och var relaterad till höga förväntningar. Vi kommer inte att veta. Man blev krossat. Man försökte att få bot. Det gick inte att bota. Och jag tror att familjen kan ha vald fel väg med att fokuserar på hemundervisningen. Skolan var fortfarande viktig. Gymnasium inte utom räckvidd. Men O led. Han mådde dålig. Och enligt hans chef berodde det inte på karriären. Men karriären som var mycket viktig för O led också. Jag tror familjen hade svårt att hantera As sjukdom. H är och förblir osynlig. Ingen aning om hur hon kunde kommunicera sina problem med att hantera situationen.
Och nu är det också frågan kring skam. Att medge för sig själv att den familjen som man en gång älskade så mycket har blivit meningslös pga sjukdom hos barnen. Hur ska man kommunicera det - medan man är i livet. Detta är så tabubelagt som det kan bli.
Och så tror jag att antingen var hela situationen inom familjen sjukgörande våren 2017 eller man överfukuserade eller vad vet jag. Barnen speglar föräldrars mående. Barnen märker att föräldrarna mår dålig och att deras sjukdom är orsaken. Svår att blir frisk eller vara frisk i en sådan situation. Mycket belastande. Föräldrarna anser att M också blir sjuk och plockar henne ur skolan. Den faktiska sjukdomstillstånd till barnen kan aldrig förklara det som har hänt, tror jag. Men jag tror att en av föräldrarna började googla ned sig i ME träsket och rev den andra med sig i tillägg till allt annat. Man såg inte bara hur utmanande det hela var just nu, men hur fruktansvärd det kommer att bli. Två döttra i sängen i mörka rum? Inget, absolut inget som man tänkte för sin familj kunde blir så som man hade önskat. Och i denna depressiva atmosfären tappade man total verklighetesförankring. Och man fick ingen korrektur / bollplank / hjälp - vad somhelst utifrån. Disappontment i det sammanhang går inte att kommunicera. Men rädslan för framtiden och brustna drömmar hade behövds att bearbetas på ett helt annat sätt professionellt. Kan man konstatera i efterhand.
Det tragiska med det hela är - om det var så - att föräldrarna förstörde det som de i början värderade högst - även om det hade funnits räddning. Barnen hade kanske återhämtat sig med rätt strategi/hjälp - i alla fall så att det hade blivit hyfsat bra. Kanske det kommer en medicin för me. Vem vet? Kanske det hade räckt med en annan omgivning. Föräldrarna som mår så dåligt pga sjukdomen är ingen bra omgivning.
Det som vi har ofta diskuterad här att gm inte ser barnen som egen individ passar också in. Barnen är något annat - spegeln till en lyckad familj.
Skrämmande - den radikaliteten som man bestämde sig att göra slut. Skrämmande, brutal och tragisk.
Ett väldigt tänkvärt inlägg. Jag har funderat mycket över begreppet "skam" och på vilken betydelse det haft i sammanhanget. Kanske var det så "enkelt" att det var barnens "misslyckanden "som framkallade känslor av skam. Och föräldraskapet blev också skamfyllt - man hade inte "lyckats" med sina barn.
Precis som du skriver så var det givetvis svårt för A att bli frisk i en miljö där det kanske inte var riktigt accepterat att vara sjuk och där det hos föräldrarna (gissningsvis) fanns höga förväntningar på framgång hos barnen.
Precis som du, tror jag också att hemundervisningen var fel väg att gå - i varje fall på det sätt som den kom att utvecklas. Och föräldrarna letade hela tiden efter bot - det viktigaste var att A skulle bli helt frisk - så att hon kunde bli ett "vanligt" barn igen... I jakten på botemedel och återerövrande av fullständig hälsa, glömdes det bort att A behövde få all tänkbar hjälp med att leva ett drägligt liv som sjuk...tills hon blev frisk...
Det har skrivits en del i tråden om att familjen inte fick någon hjälp av BUP. Inom BUP jobbar man ofta med att se till hela familjens situation - inte enbart det "sjuka" barnet ska behandlas. Sambandet mellan föräldrars förväntningar och barns psykiska ohälsa, är sådant som kan belysas i psykologkontakt på BUP. Föräldrar upplever ibland att det är jobbigt att de själva skulle kunna vara en del av barnets sjukdomssituation - och en del familjer drar sig ur behandlingen, och menar att "på BUP får man ingen hjälp..."
Uttråkad som jag är just nu så googlade jag efter bild på H, kan detta vara hon?
https://imgcop.com/img/Henkow-Brenton-62649261/
https://imgcop.com/img/Henkow-Brenton-62649261/
Citat:
Ett väldigt tänkvärt inlägg. Jag har funderat mycket över begreppet "skam" och på vilken betydelse det haft i sammanhanget. Kanske var det så "enkelt" att det var barnens "misslyckanden "som framkallade känslor av skam. Och föräldraskapet blev också skamfyllt - man hade inte "lyckats" med sina barn.
Precis som du skriver så var det givetvis svårt för A att bli frisk i en miljö där det kanske inte var riktigt accepterat att vara sjuk och där det hos föräldrarna (gissningsvis) fanns höga förväntningar på framgång hos barnen.
Precis som du, tror jag också att hemundervisningen var fel väg att gå - i varje fall på det sätt som den kom att utvecklas. Och föräldrarna letade hela tiden efter bot - det viktigaste var att A skulle bli helt frisk - så att hon kunde bli ett "vanligt" barn igen... I jakten på botemedel och återerövrande av fullständig hälsa, glömdes det bort att A behövde få all tänkbar hjälp med att leva ett drägligt liv som sjuk...tills hon blev frisk...
Det har skrivits en del i tråden om att familjen inte fick någon hjälp av BUP. Inom BUP jobbar man ofta med att se till hela familjens situation - inte enbart det "sjuka" barnet ska behandlas. Sambandet mellan föräldrars förväntningar och barns psykiska ohälsa, är sådant som kan belysas i psykologkontakt på BUP. Föräldrar upplever ibland att det är jobbigt att de själva skulle kunna vara en del av barnets sjukdomssituation - och en del familjer drar sig ur behandlingen, och menar att "på BUP får man ingen hjälp..."
Precis som du skriver så var det givetvis svårt för A att bli frisk i en miljö där det kanske inte var riktigt accepterat att vara sjuk och där det hos föräldrarna (gissningsvis) fanns höga förväntningar på framgång hos barnen.
Precis som du, tror jag också att hemundervisningen var fel väg att gå - i varje fall på det sätt som den kom att utvecklas. Och föräldrarna letade hela tiden efter bot - det viktigaste var att A skulle bli helt frisk - så att hon kunde bli ett "vanligt" barn igen... I jakten på botemedel och återerövrande av fullständig hälsa, glömdes det bort att A behövde få all tänkbar hjälp med att leva ett drägligt liv som sjuk...tills hon blev frisk...
Det har skrivits en del i tråden om att familjen inte fick någon hjälp av BUP. Inom BUP jobbar man ofta med att se till hela familjens situation - inte enbart det "sjuka" barnet ska behandlas. Sambandet mellan föräldrars förväntningar och barns psykiska ohälsa, är sådant som kan belysas i psykologkontakt på BUP. Föräldrar upplever ibland att det är jobbigt att de själva skulle kunna vara en del av barnets sjukdomssituation - och en del familjer drar sig ur behandlingen, och menar att "på BUP får man ingen hjälp..."
En del BUP-kliniker menar att de där föräldrarna går inte att hjälpa och så glömmer de att när de ger upp föräldrarna så ger de även upp barnet. Samma valhänta förfarande återfinns även inom sjukvårdens domäner.
Om man nu ger upp pga föräldrars dåliga medverkan och barnet har allvarliga problem, har man en lagstadgad skyldighet att anmäla ärendet till socialtjänsten. Problemet är att tjänstemän ibland låter bli då det kan falla tillbaks på deras egen inkompetens att motivera föräldrarna och vittna om brister i det egna bemötandet. Resultatet blir en underrapportering av barn som far illa. Det är ett allvarligt samhällsproblem eftersom myndigheter har ett ansvar för barn, vid sidan om föräldrarna och i de fall föräldrarna failar är det extra viktigt att samhället agerar. Inte för föräldrarnas skull, utan för barnens.
Citat:
Jag har länge antagit allt möjligt om familjen. Mest sannolikt trodde jag var en kontrollerande far som dominerade hela familjen och en osynlig mor. Frustration på arbetet eller en kombination av misslyckande på arbete med ett svårt familjeliv ledde till dådet. Jag har hela tiden sett hemundervisningen som ett medel till att genomföra isolation.
PK med bekräftelse av samförstånd har gjort att jag har ändrad min uppfattning om vad om var orsaken till det hela. Jag kommer aldrig att förstår hur föräldrar kan göra detta mot sina barn. Men jag kan bättre rekonstruera möjliga bakomliggande orsaker som ledde till katastrofen. Om detta stämmer kommer jag aldrig att veta.
När jag går genom listan av de olika familicide typerna igen, så landar jag på disappointed.
Disappointed: This killer believes his family has let him down or has acted in ways to undermine or destroy his vision of ideal family life. An example may be disappointment that children are not following the traditional religious or cultural customs of the father.
https://psychcentral.com/news/2013/08/14/characteristics-of-4-types-of-family-murderers/58475.html
Här handlar det inte om religion eller tradition, men om 1-2 sjuka barn och inte om 1 gm men 2.
Uttrycket ”vision of ideal family life” kommer det hela ganska nära, tror jag. Man hade höga ideal om familjeliv. Jag tänkte igen på fosterbarnet. Ett ung par utan egna barn tar emot ett fosterbarn, som beskriver hemmet väl. Man hade höga ideal angående barnfostran - till och med på det sättet att man skapade den situation utan egna barn. Det kontrollerande har säkert också funnits, men också det lite annorlunda med en uppfostran utan för mycket tv och mycket spel.
Så kom As sjukdom och visionen kunde inte upprätthållas. Nu kan man fundera om sjukdomen var infektionsutlöst, helt utom föräldrarnas kontroll, eller om den hade en psykisk komponent och var relaterad till höga förväntningar. Vi kommer inte att veta. Man blev krossat. Man försökte att få bot. Det gick inte att bota. Och jag tror att familjen kan ha vald fel väg med att fokuserar på hemundervisningen. Skolan var fortfarande viktig. Gymnasium inte utom räckvidd. Men O led. Han mådde dålig. Och enligt hans chef berodde det inte på karriären. Men karriären som var mycket viktig för O led också. Jag tror familjen hade svårt att hantera As sjukdom. H är och förblir osynlig. Ingen aning om hur hon kunde kommunicera sina problem med att hantera situationen.
Och nu är det också frågan kring skam. Att medge för sig själv att den familjen som man en gång älskade så mycket har blivit meningslös pga sjukdom hos barnen. Hur ska man kommunicera det - medan man är i livet. Detta är så tabubelagt som det kan bli.
Och så tror jag att antingen var hela situationen inom familjen sjukgörande våren 2017 eller man överfukuserade eller vad vet jag. Barnen speglar föräldrars mående. Barnen märker att föräldrarna mår dålig och att deras sjukdom är orsaken. Svår att blir frisk eller vara frisk i en sådan situation. Mycket belastande. Föräldrarna anser att M också blir sjuk och plockar henne ur skolan. Den faktiska sjukdomstillstånd till barnen kan aldrig förklara det som har hänt, tror jag. Men jag tror att en av föräldrarna började googla ned sig i ME träsket och rev den andra med sig i tillägg till allt annat. Man såg inte bara hur utmanande det hela var just nu, men hur fruktansvärd det kommer att bli. Två döttra i sängen i mörka rum? Inget, absolut inget som man tänkte för sin familj kunde blir så som man hade önskat. Och i denna depressiva atmosfären tappade man total verklighetesförankring. Och man fick ingen korrektur / bollplank / hjälp - vad somhelst utifrån. Disappontment i det sammanhang går inte att kommunicera. Men rädslan för framtiden och brustna drömmar hade behövds att bearbetas på ett helt annat sätt professionellt. Kan man konstatera i efterhand.
Det tragiska med det hela är - om det var så - att föräldrarna förstörde det som de i början värderade högst - även om det hade funnits räddning. Barnen hade kanske återhämtat sig med rätt strategi/hjälp - i alla fall så att det hade blivit hyfsat bra. Kanske det kommer en medicin för me. Vem vet? Kanske det hade räckt med en annan omgivning. Föräldrarna som mår så dåligt pga sjukdomen är ingen bra omgivning.
Det som vi har ofta diskuterad här att gm inte ser barnen som egen individ passar också in. Barnen är något annat - spegeln till en lyckad familj.
Skrämmande - den radikaliteten som man bestämde sig att göra slut. Skrämmande, brutal och tragisk.
PK med bekräftelse av samförstånd har gjort att jag har ändrad min uppfattning om vad om var orsaken till det hela. Jag kommer aldrig att förstår hur föräldrar kan göra detta mot sina barn. Men jag kan bättre rekonstruera möjliga bakomliggande orsaker som ledde till katastrofen. Om detta stämmer kommer jag aldrig att veta.
När jag går genom listan av de olika familicide typerna igen, så landar jag på disappointed.
Disappointed: This killer believes his family has let him down or has acted in ways to undermine or destroy his vision of ideal family life. An example may be disappointment that children are not following the traditional religious or cultural customs of the father.
https://psychcentral.com/news/2013/08/14/characteristics-of-4-types-of-family-murderers/58475.html
Här handlar det inte om religion eller tradition, men om 1-2 sjuka barn och inte om 1 gm men 2.
Uttrycket ”vision of ideal family life” kommer det hela ganska nära, tror jag. Man hade höga ideal om familjeliv. Jag tänkte igen på fosterbarnet. Ett ung par utan egna barn tar emot ett fosterbarn, som beskriver hemmet väl. Man hade höga ideal angående barnfostran - till och med på det sättet att man skapade den situation utan egna barn. Det kontrollerande har säkert också funnits, men också det lite annorlunda med en uppfostran utan för mycket tv och mycket spel.
Så kom As sjukdom och visionen kunde inte upprätthållas. Nu kan man fundera om sjukdomen var infektionsutlöst, helt utom föräldrarnas kontroll, eller om den hade en psykisk komponent och var relaterad till höga förväntningar. Vi kommer inte att veta. Man blev krossat. Man försökte att få bot. Det gick inte att bota. Och jag tror att familjen kan ha vald fel väg med att fokuserar på hemundervisningen. Skolan var fortfarande viktig. Gymnasium inte utom räckvidd. Men O led. Han mådde dålig. Och enligt hans chef berodde det inte på karriären. Men karriären som var mycket viktig för O led också. Jag tror familjen hade svårt att hantera As sjukdom. H är och förblir osynlig. Ingen aning om hur hon kunde kommunicera sina problem med att hantera situationen.
Och nu är det också frågan kring skam. Att medge för sig själv att den familjen som man en gång älskade så mycket har blivit meningslös pga sjukdom hos barnen. Hur ska man kommunicera det - medan man är i livet. Detta är så tabubelagt som det kan bli.
Och så tror jag att antingen var hela situationen inom familjen sjukgörande våren 2017 eller man överfukuserade eller vad vet jag. Barnen speglar föräldrars mående. Barnen märker att föräldrarna mår dålig och att deras sjukdom är orsaken. Svår att blir frisk eller vara frisk i en sådan situation. Mycket belastande. Föräldrarna anser att M också blir sjuk och plockar henne ur skolan. Den faktiska sjukdomstillstånd till barnen kan aldrig förklara det som har hänt, tror jag. Men jag tror att en av föräldrarna började googla ned sig i ME träsket och rev den andra med sig i tillägg till allt annat. Man såg inte bara hur utmanande det hela var just nu, men hur fruktansvärd det kommer att bli. Två döttra i sängen i mörka rum? Inget, absolut inget som man tänkte för sin familj kunde blir så som man hade önskat. Och i denna depressiva atmosfären tappade man total verklighetesförankring. Och man fick ingen korrektur / bollplank / hjälp - vad somhelst utifrån. Disappontment i det sammanhang går inte att kommunicera. Men rädslan för framtiden och brustna drömmar hade behövds att bearbetas på ett helt annat sätt professionellt. Kan man konstatera i efterhand.
Det tragiska med det hela är - om det var så - att föräldrarna förstörde det som de i början värderade högst - även om det hade funnits räddning. Barnen hade kanske återhämtat sig med rätt strategi/hjälp - i alla fall så att det hade blivit hyfsat bra. Kanske det kommer en medicin för me. Vem vet? Kanske det hade räckt med en annan omgivning. Föräldrarna som mår så dåligt pga sjukdomen är ingen bra omgivning.
Det som vi har ofta diskuterad här att gm inte ser barnen som egen individ passar också in. Barnen är något annat - spegeln till en lyckad familj.
Skrämmande - den radikaliteten som man bestämde sig att göra slut. Skrämmande, brutal och tragisk.
Håller med i väldigt mycket i beskrivningen om en förälder är ansvarig för dådet. T.ex:
”This killer believes his family has let him down or has acted in ways to undermine or destroy his vision of ideal family life. An example may be disappointment that children are not following the traditional religious or cultural customs of the father.”
Men inte med två föräldrar, då låter som om föräldrarna inte var människor:
”Mördarna anser att deras barn har svikit dem eller har uppträtt på ett sådant sätt som förstör deras bild av hur en perfekt familj ser ut. Ett exempel kan vara att barnen inte följt föräldrarnas traditioner. ”
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera