Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det gjorde jag faktiskt. Tack för den inputen. Väl värd för mig att tänka över.

Föräldrarna hade lugnande medel i sig. Barnen hade det inte. Förutom att det ena hade en mindre mängd. Det är vad polisen sa. De sa inget om sekundäreffekter av andra preparat.

Informationen som gavs var en överenskommelse mellan de anhöriga och polisen. Det var Stefan mycket tydlig med.

Men något motiv måste det jo finnas. Visst är det den tekniska bevisning som avgör. Då konstaterades samförstånd, samt längre planering och dödsorsaken. Motivet: döttrarnas ME diagnos.

Men föräldrarna jobbade 100% respektive 90% och hade inte ens anpassat sitt arbetsliv väldigt mycket ännu - förutom att man jobbade hemifrån och resmöjligheterna (deltagelse i evenemang etc var inskränkt) - innan man gav upp. Det finns ingen indikation att man hade omfattande hjälp för någon avlastning, omfattande vabbande etc. Tvärtemot det fanns chefer/chef som hade förståelse för situationen och såg möjligheten att karriären kunna fortsätta.

En av mina teorier var att O hamnade i desperation därför att ingenting fungerade verken hemma eller på jobben (förenklad uttryckt). Men inte ens det verkar hålla. Omgivning - skolan och föräldrarnas arbetsplatser - anpassade sig verkligen till föräldrarnas behov. Finns det någon annan familj i Sverige där två barn får så omfattande hemundervisning? Och där både föräldrar som är högavlönade kan jobba mycket hemifrån? Och ändå var det så illa ställd att allt var meningslöst.

Hade det behövds två helt friska barn för att göra livet meningsfullt? Säkerheten att båda flickorna blir helt återställd? Allt perfekt eller inget? Ofattbar.
Såg man en framtid framför sig där två döttrar är konstant sängliggande i mörka rum? Varför?

Ja barnperspektivet är ofta på tapeten.
Hur mådde barnen?
Hur tänker och känner andra barn när det här har hänt?

Media har väl förmedlat bilden utifrån föräldraperspektivet om jag inte missat nåt.
Att det blir frågor beror givetvis på att det är en unik händelse i Sverige. Det har aldrig hänt att två föräldrar är överens att mörda sina barn.

Att ha anhöriga i åtanke är en bra åsikt så det inte skenar hej vilt. Helt klart.
Det är väl ändå samma nisch som alla andra mordfall.
Det är två barnmord.
Dock med väldigt få uppgifter om det så är i media eller eller FUP som jämförelse.

O kämpade på för att hitta lösningar på barnens problem. H kämpade på med det motsatta. Båda gjorde fel. En var drivande. Den som hade något att tjäna på två sjuka flickebarn.

Dels är inte anhörig varken tvungna eller betjänta av att läsa här på Flashback - dels sitter de ju de fakto på mer fakta än vi gör här. Den största anledningen till polisens pressträff var att de - polisen - fått åtskilliga förfrågningar kring denna tragedi och att dessa påstötningar fortsatte. Såväl från utlandet som från Sverige.

Polisen hade samrått med anhöriga kring vilka uppgifter som skulle lämnas ut och tagit bort en del av det anhöriga inte ville skulle publiceras.

Anhöriga vet således betydligt mer än vi. Fullt rimligt och lämpligt, men då får man nog titta bort och blunda för att spekulationer om det som är oklart fortsätter.

En släkting till mig blev utsatt för mordförsök - tråd finns - jag läste och följde tråden. En hel del av uppgifterna där är fel, men ingen av oss brydde oss om att rätta, vi har låtit det bero trots att det fortfarande spekuleras - vi vet ju sanningen. Man får helt enkelt låta bli att gå in där om man blir störd eller berörd.

Glöm inte heller bort att vissa anhöriga faktiskt tagit över OHs företag och utgivningen av OHs bokproduktion och samtidigt redigerat OHs reklamsidor om sin karriär på nätet. Detta utan att med ett ord nämna hans mord. Något som inte heller framgått i de osmakliga hyllningarna och seminariededikeringarna till OH å yrkets vägnar - varav en del nu efter polisens pressmöte äntligen tagits bort.

Det har nog inte heller varit helt oväsentligt för polisens ställningstagande att gå ut med korrekta fakta.
Det är trist för anhöriga att vara släkt med mördare, men att morden diskuteras är nog tyvärr något som man får ta. Det gäller även föräldrar till den man som mördar deras svärdotter. Så ser verkligenheten ut.

Alla kemiska medel som har en CSN-påverkan med lugnande effekt - är lugnande medel.
Om man sedan häller i sig spriten för att den smakar gott förtar inte att effekten blir berusande också.
Det är inte syftet med intaget av medlet som avgör om ett medel har en CNS-lugnande effekt. Det är dess kemiska effekt på kroppen som gör medlet till lugnande. Oavsett om medlet också ger förstoppning, illamående eller smärtlindring - är det ett lugnande medel om det har en lugnande effekt.

Några sådan medel fanns inte i den ena flickan och endast spår av dvs mycket liten mängd i det andra flickebarnen. Flickorna var således vid fullt medvetande när de mördades.

För min del fångar du helt pudelns kärna. Återigen som nån sa, det pardoxala.
Jag hade inte på villkors vis accepterat eller värnat om dem, men ändå förstått desperation och nattsvart syn om de vore utblottade, lämnade vind för våg, psykiskt sjuka eller mentalt efterblivna.
Om de sökt stöd, blivit bortmotade, inte haft vänner, släkt, kollegor. Fått barn som dött eller långt framskriden sjukdom. Levt i nåt sekteriskt.
Det finns säkert mer komponenter men jag kan inte förstå deras långa planer på mord. Jag kan inte förstå deras enighet.
Jag lär väl inte heller men kan inte sluta tänka på de stackars barnen. Vem som gjorde vad berör inte mig så värst, de är lika hemska, detaljer vill jag inte ens veta - men hur landar man gemensamt på ett sånt beslut? Varför är der ingen av dem som drar i handbromsen?

Jag tror att att de menar att familjen varit så fokuserade på själva sjukdomen, diagnosen ME. De ville ha en förklaring på varför Agnes först blev sjuk. Sökte på nätet och blev ganska snart involverade i grupper som engagerar sig i sjukdomen ME.
Det har varit mycket diskussioner ang. om diagnosen över huvudtaget existerar och huvuvida bot finns. Skräckhistorier om sjukdomens förlopp har skildrats från drabbade. Även i denna tråd ger vissa uttryck för denna svartsyn och det är verkligen oanständigt då vi sett vad det kan resultera i.
Polisen har hittat stöd i familjens datorer etc som styrker att de fokuserat på ME och att det blivit en nedåtgående spiral där allt hopp till sist grusades.
Anne Öregren var en av dem som skrev en blogg om sjukdom och ME. Hon skrev till slut ett självmordsbrev, som finns att läsa på nätet. Den 6 januari 2018 tar hon sitt liv och har en förhoppning om att det bl.a. ska få effekter av bättre sjukvård och förståelse för sjukvården.
Jag avstår från att länka till detta självmordsbrev, då det är så destruktiva tankegångar och beskriver förloppet till mer än ett helvete. Så finns där också beundrare till detta, man skulle kunna kalla det för ett sektbeteende. Det framgår om man söker på nätet.

Jag tar helt avstånd från dessa grupper. Är man drabbad av sjukdom så är det en hemsk fälla att hamna i detta tänk.
Kanske det blev ett snabbare igångsättande av hela familjens för att sympatisera med Anne Örtegren och att därför så tydligt nämna ME i sitt förklarande avskedsbrev?

Jag kan inte föreställer mig att en av föräldrarna var frisk, ”normal” och lösningsorienerad och den andra var sjuk och deprimerad och kunde övertala den friska. Både måste ha sett det som en gångbar lösning, tror jag, i och med att det var samförstånd och planering. Så både såg ingen framtid med det liv man hade. Det ända som jag eventuellt kan tänka mig är att en av föräldrarna var självmordsbenägen och inte orkade mer och var så bestämd i sin vilja att lämna att den andra då kunde välja att antingen följer med eller blev ensam kvar med situationen - och att man inte kunde föreställa sig det. Men låter också totalt orimligt. Jag är inte övertygad.

Glöm inte heller detta reportage ”Jag är levande död med ME” som sändes 5 december 2017.
En månad innan barnen mördades. Min gissning är att föräldrarna följde sådana reportage noga.

https://www.tv4play.se/program/malou-efter-tio/3947301

Det är f övr samma ”Camilla” som sedan åkte till Schweitz och suiciderade i maj 2018. Dock hade hon, förutom ME-diagnosen, också en inoperabel alltmer växande hjärntumör som gav henne svåra epeliptiska anfall. Annars hade hon inte fått tillträde på suicidkliken i Schweitz.