Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Jag är rädd att jag inte håller med dig. Tror inte att barnen hade det riktigt bra sista tiden.
Hur skulle en avmagrad synbart påverkad pappa med svarta ringar under ögonen som sitter och filar på avskedsbrev, begravningsinstruktioner och testamente samtidigt förmedla känslan till barnen att allt är bra?
Det är möjligt att föräldrarna lyckades hålla distans och god min inför omgivningen, men barnen har naturligtvis märkt av något. Naturligtvis inte kunnat föreställa sig mordplanerna, men Känt att något var fel.
Jag tror julledigheten var fruktansvärd. Kanske bråk, tryckt stämning, liten ork till att hålla fasad för barnen och fixa med julbestyr. Inga besök tycks det som. Kanske trots och uppgivenhet hos barnen, nu när pappa och mamma äntligen var hemma på dagarna. Makabert chattande i smyg mellan föräldrarna om hur mördandet ska ha gått till. Eventuellt ilska mot de sjuka barnen för att de "krånglade". Uppbyggnad av distans mot barnen för att underlätta dödandet. Självömkan hos föräldrarna, eller illa dolt missnöje. Även i friska familjer kan julen vara en svår tid med konflikter och stress och umgänge med släkt och vintertrötthet.
Allt är mina egna ogrundade spekulationer.