Citat:
Ursprungligen postat av
Stalinfuhrer
Haha, har man ADHD så är snarare dålig/ingen fungerande medicinering raka vägen till ett framtida missbruk. Dock så kan såklart t ex Strattera funka bra för vissa. Men om det inte fungerar så borde du tänka om. Det är bra mycket bättre att ditt barn t ex tar metylfenidat eller dextroamfetamin på recept och under kontrollerade former och får en bra skolgång och en bra start på livet än att de misslyckas helt med allt och börjar knarka en massa substanser illegalt senare i livet i form av någon slags självmedicinering.
Tror man på allvar att t ex metylfenidat eller dextroamfetamin på recept mot ADHD är någon slags inkörsport till framtida droger/missbruk så är man helt sorgligt efterbliven. Obehandlad ADHD är snarare om något en inkörsport till framtida drogmissbruk.
Det fetade är mest troligt helt och hållet sant. Existerar kemisk obalans av dopamin i hjärnan är beroendet inte långt borta för att tillfredsställa detta med hjälp av andra centralstimulerande medel.
Något beroende i egentlig mening orsakar inte CS om man tar enligt dos, eftersom de inte ger rus. Däremot kan man ju bli "van" vid medicinen och att sluta med den om det är aktuellt lär bli ett helsike.
Har följt era diskussioner lite. Vad gäller över och underdiagnostisering tror jag båda delarna gäller.
Det finns definitivt ett överdiagnostiserande av barn och ADHD. Arbetar själv i skolan och BUP är inte sena med att slänga fram ADHD som alternativ för en elev med stort rörelsebehov och bristfällig uppfostran.
Däremot har jag också sett exempel på elever vars liv antagligen blivit räddat med hjälp av medicin. Detta har främst handlat om elever med svåra uppförandestörningar p.g.a. impulsivt och provokativt beteende, kombinerat med en överaktivitet av rang och koncentrationsproblem. Skulle alltså tippa på något mer än ADHD, ev. nån form av tvångsmässiga beteenden (kan vara att härma folk, göra miner, slå ett par gånger extra med någonting mot bänken efter tillsägelse om att sluta).
Socialt utsatta familjer med svårigheter att uppfostra barnen därtill och då har man ett recept på ett barn påväg utför.
Jag tror, obs tror, att de flesta med ADHD (riktig signalsubstansrubbning) även har någon annan form av psykiatriska bekymmer. En olycka kommer sällan ensam så att säga. Precis som att den med Tourettes ofta har OCD och/eller ADHD (talar av egen erfarenhet samt vetenskaplig sådan). Signalsubstanserna är ju sammankopplade och felar den nånstans lär det ge utslag på fler håll. Sen kan detta vara olika tydligt.
Med detta sagt, de som verkligen har ADHD märker man det på, och de blir allt som oftast hjälpta av medicin. Kan ju även vara en person som har extrema koncentrationsssvårigheter och organisationssvårigheter/rörig. Man kan liksom uppleva det som att det är "stopp" i hjärnan nästan. Den med kunskap tror jag känner igen en ADHD-diagnos rätt så fort.
De som är lite mer av "gränsfall", enbart koncentrationssvårigheter, eller enbart väldigt stort rörelsebehov/impulsivitet ska man vara försiktig med att medicinera innan tonåren är över, som jag ser det.
Men, den som säger att "motion och rätt kost" hjälper lika väl som medicin, har missförstått å det grövsta vad det hela handlar om.