Finska namn - Vart kommer dem ifrån?

Jarmo är utan tvekan mest wierd som namn, vem fan vill heta det? Jarmo???

Jag skulle säga "var" i detta fallet eftersom meningen avslutas med "ifrån"


Finska namn - var kommer dessa ifrån?

Jarno och Jorma är helt klart snyggare.

Säg detta gärna till min finländska släkt! (Runt Åbo och Helsingfors med omnejd.)
Givetvis uttalas saker olika beroende på ställe/dialekt.

Men förenklat uttalas Lena "Lenna"på finska om man inte stavar Lena finskt, dvs. "Leena".

Själv är jag av den åsikten att man skulle gärna (lite som finnarna) stava långa vokaler med "dubbel vokal", dvs. att man (kanske inom EU/FN?) standardiserar varje bokstavs "uttalslängd".. Dvs. att bokstäverna (vokaler alltså) ska uttalas i si och så "millisekunder".. Hade varit "gött"!

Typografiskt fult, och dessutom inte entydigt (tänk på ord som beteende -- skall det ha trippelskrivet e?)! Bättre då att använda accent för vokallängd, som ungrarna! (Särskilt gillar jag deras ő!)

Var i landet säger man "vart kommer dem ifrån" istället för "var kommer de ifrån"?

Det uttalas absolut inte med lång konsonant (n) utan precis på samma sätt som på svenska, med långt e och kort n. Om man skrev "Lena" på finska så skulle e, och n likaså, vara kort.

Det finns en del knepiga finska namn som brukar vara svåra för svenskar att uttala (hålla isär). T ex
Mika (kort i, kort k)
Miika (långt i, kort k)
Miikka (långt i, långt k)

Nästan överallt, tyvärr! Jag kan inte ens svära på att jag själv går helt fri från den ovanan..!

Följande fick jag lära mig på en flygning från Vanda till Asien.

Det lär ha varit ryska underrättelsetjänsten som var pådrivande av den finska nationalismen.

Om Svenskan byttes ut mot Finska skulle en fruktad återförening med Sverige försvåras. Det var också där som myten om Sverige som ond kolonialmakt spreds första gången. Under denna nationalistiska yra så förfinskade många sina svenska namn med direktöversättningar. Eller tog poetiska naturnamn.

Många finska förnamn är gammla finska varianter av bibliska och svenska namn. Timmo typ Thomas. Mikko typ Mickael. Anti typ Anders.

Jag fick också lära mig att den finska kökstillverkaren Pustelli inte betyder något på finska utan är en fonetisk förfinskning av det svenska ”Boställe”.

Att flyga är allmänbildande.

Lena uttalas inte lenna.
Kani uttalas inte kanni.
Minä uttalas inte minnä.
Sinä uttalas inte sinnä.

Sen finns det nog dialekter men du påstår att det generellt uttalas så av alla finnar och där har du fel.

Ja, det finns det. Själv har jag mest sett diagram i böcker, och jag har inget bra sifferminne...

Men under tiden från Hattarnas krig (som drabbade Finland hårt) till 1809 så handlade det om i storleksordningen 15-20% av befolkningen som var svenskspråkig i den del av Sverige som sedermera blev Finland. Samerna var inte särskilt många. Så räkna med >80% med finska som modersmål.

Domstolar och andra statliga myndigheter fungerade på svenska. Utbildning, utöver det som klockaren erbjöd, var på svenska. Präster talade ibland finska. Men inte alla. Det fanns allmoge som var strikt svenskspråkig, och allmoge som var strikt finskspråkig. Men utbildade människor hade ofta större nytta av svenska än finska. Före 1809 hände det alltså att finskspråkiga bytte språk i familjen, för att ge barnen bättre chanser i livet.

Under tiden efter 1809 sjönk sedan befolkningsandelen med svenska som modersmål rätt så stadigt. Men jag har alltså dåligt sifferminne...


Mellan 1840-talet och 1940-talet var det en hel del svenskspråkiga som gick in för att byta språk, till finskan, så att barnen kom att tillhöra majoriteten istället för minoriteten. Särskilt ur medelklassen. Ett av skälen till detta var den nationalism som svepte över Europa, och som gödde förhoppningar om nationalstater istället för imperier.

Rysslands kejsare (Finlands storfurste) hade goda skäl att främja finska språkets ställning, i syfte att försvaga banden till Sverige. Och Finlands samhällselit såg detta som en chans att undvika russifiering.

Efter Andra världskriget minskade andelen svenskspråkiga främst på grund av att en större andel av dem utvandrade till Sverige, och en mindre andel av dem återvandrade till Finland.

Det här med längd är intressant. Finskan är som bekant längdkänslig. En svensk språkvetare frågade mig en gång om uttalet av det långa finska t-et, dvs. dubbel-t (tt). Han tyckte det var helt omöjligt att uttala. Han blev helt paff när jag svarade att ni har ju det i väldigt många svenska ord också, alltså med finska öron hört. T ex i orden "prata", "gata", "mata", "lata" osv. Finska öron hör ju tydligt "praatta", "gaatta", "maatta", "laatta", och det är så man också skriver uttalsanvisningar för finskspråkiga som lär sig svenska. Finnen har inga problem med att uttala dessa också med kort t men då låter inte uttalsresultatet identiskt med det korrekta svenska uttalet.

Svenska ordet "lata" uttalas på precis samma sätt som finskans "laatta" som betyder "platta", utom att "laatta" inte har någon gravaccent. "Laata" med kort t skulle kunna vara ett helt annat finskt ord med helt annan betydelse men i det här fallet är det inte det. Ordet betyder alltså ingenting.

Samma fenomen gäller alla tonlösa klusiler (p, t, k). Svensken säger "rapa" och finnen hör "raappa", och "baka" blir "baakka" i finska öron.