Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Att familjen inte sökte stöttning från sina närmaste är mer sorgligt på alla plan, oavsett om det beror på brist på tillit eller isolering.

Men det fråntar inte samhällets ansvar. Skolan har ändrat sina rutiner och gör nu alltid en orosamälan vid långvarig hemundervisning. Man måste nu se till att även sjukvården i Skåne skapar ett tydligt vårdstöd till läkare som behandlar svårt sjuka barn, familjerna måste få samtalsstöd för att hantera belastningen som uppstår. Vi vet att vårdstödet och rutinerna saknas eftersom det har framkommit kritik mot detta, så det behöver vi inte slösa någon energi på att diskutera. Att svårt sjuka patienter inte får en fast vårdkontakt utan skyfflas runt bland olika läkare är ta mig tusan en praktskandal och borde leda till att ansvariga byts ut.

Ja, det vore en grym handling att be barnen skriva avskedsbrev om man förutsätter att detta inte var något som ett eller bägge barnen också ville. En form av gemensamt avslut - familjesuicid. Eller något väldigt religiöst eller sektlikt där föräldrarna tutat i barnen att alla är på väg till en ny bättre värld.
Nu har det ju faktiskt diskuterats flera gånger om Agnes kanske uttryckt suicidtankar och att det hela var gjort av ”kärlek” till barnen som inte skulle lida mer. Till och med om barnen var insatta.

Jag betvivlar detta! Tror barnen blev överrumplade av det det gift eller dyl. de kan ha fått i sig som bidrog till döden, om det nu var så det gick till.
Detta är planerade grymma beslut att mörda och utradera existensen av Agnes och Moa.

Det sorgliga är ju att det kan ha sitt ursprung i att de inte förmått att tillhandahålla det som primärt är förälderns uppgift, att skydda sina barn (om nu barnen hade sjukdomsbild där realistisk förväntan var att de skulle bli sämre). En genuin maktlöshet att inte kunna påverka något i det mest betydelsefulla i tillvaron och därav bottenlös förtvivlan som sällan har förmåga att göda särskilt sunda tankegångar.
Jag tror exempelvis inte att O har låtsats vara en engagerad förälder, deltagit som ideell resurs i föreningsliv med barnens aktiviteter etc.

Om nu O och H utförde det här tillsammans, när och var planerade dom det? Stängde dom in sig i ett rum medans barnen förstod att det var nåt ondskefullt på gång? Satans jävla mördarsvin!

Hur jag vet att ingen reagerade i sjukvården? Om man hade gjort det hade man gjort en orosanmälan och någon sådan fanns inte.

Anhöriga och vänner har inte utbildning på att söka efter tecken på insufficiens. Det har inte heller en lagstadgad anmälningsplikt. Därför är det så viktigt att sjukvården tar sitt uppdrag på allvar och inte slarvar.

Jag tror att det ligger mycket i det du skriver, och jag tänker särskilt på den sista meningen: "Möjligen kan de i sin fasansfulla förtvivlan och sorg ha tyckt att det inte spelade någon som helst roll."

Därmed skulle inte testamentet utgöra någon säker garanti för att morden utfördes av båda föräldrarna tillsammans.

Och, som någon tidigare skrev i tråden: "den som har kapacitet att döda sin familj har nog även kapacitet att ljuga i ett avskedsbrev." Brevet framstår som väldigt tillrättalagt, med en noga utvald orsak till att alla måste dö - vem kan klandra förtvivlade föräldrar som inte uthärdar att se sina barn lida... Någon valde kanske ett motiv som skulle vara mest "skonsamt" för både anhöriga och mördarens eftermäle.

Det vi har att utgå ifrån för att förstå denna händelse är ett brev som kanske skrevs av en deprimerad eller psykotisk person, kanske i det mest sjuka av alla hans livsögonblick. Kanske inte så tillförlitligt...

Så egentligen vet vi ju inte så mycket om hur allt gick till... Vi vet inte om O kanske varit i mycket dåligt psykiskt skick under julen - om H kanske hade försökt övertala honom att söka vård, om H var förtvivlad och tänkte att "detta går inte längre," om de redan hade varit i kontakt med sjukvården under jullovet osv. osv.

Fortfarande är ju händelsen lika tragisk. Och ja - detta är bara mina egna spekulationer. Nej, jag har inga fakta att stödja mig på.

Man kan inte lägga ansvaret på sjukvård och skola. Det är inte DE som avlivat barn och föräldrar. Allt ansvar ligger hos föräldrarna. Om skolan orosanmält denna familj till soc, så hade soc inte hittat något annat än två (möjligtvis sjuka) barn samt två akademikerföräldrar i ett bra bostadsområde. En familj med mycket god ekonomi. Inget hade hänt. Vad skulle sjukvården ha gjort? De har inte någon uppsökande verksamhet? Och varför skulle just sjukvården i Skåne skapa något sorts vårdstöd - det handlar väl om hela landet i så fall? Om en läkare mår dåligt så har han alltid en chef att återkoppla till - precis som blåljuspersonal.

Att folk här rasar och skriker mot skolan och vården: det håller inte. Ingen, INGEN, kunde se detta hända. Håller man en bra fasad utåt är det väldigt svårt att se igenom den. T o m dom som söker vård inom psykiatrin med suicidala tankar släpps ut - för att något dygn senare begå självmord. Först och främst behöver man ta hand om dom som verkligen skriker efter hjälp.

Ja, det är en fullständig självklarhet att man remitterar till psykologiska stödåtgärder när så allvarliga diagnoser sätts i så tidig ålder. Det är också självklart att föräldrarna erbjuds stöd för att kunna utgöra ett gott stöd till sina barn, då dessa är en viktig förlängning av sjukvårdens uppdrag. Om föräldrar motsätter sig dessa stödåtgärder ska sjukvården självfallet dra öronen åt sig och undersöka vad det beror på. Om de inte får ett tillfredsställande svar ska de självfallet göra en orosanmälan. Allt detta handlar inte om min eller någon annans åsikt utan är en lagstadgad skyldighet för alla som arbetar i sjukvården att följa. Eftersom en eller flera av dessa lagstadgade skyldigheter har underlåtits att utföras ska självfallet hela vårdkedjan runt familjen granskas noggrant, kritik ska utdelas och repressalier effektueras där fel är begångna. Att sätta sig emot detta är inte bara etiskt och moraliskt förkastligt utan dessutom lagvidrigt och de som framhärdar i det borde självfallet skämmas om de hade någon anständighet eller skam i kroppen.

Lex Agnes och Moa

Ja, och dessutom vet man väl aldrig säkert när den som mår psykiskt dåligt når det ögonblick när han eller hon gör någonting drastiskt som att ta sitt eget eller någon annans liv? Det är ju tyvärr ofta omöjligt att bedöma sådant.

Väl uttryckt!

Det fetade: om så är fallet så är det inte något vidare.
Först ska man väl ta hand om de som har störst behov av hjälp och de som kan hjälpas. De som "verkligen skriker efter hjälp" tillhör inte nödvändigt någondera kategori.

Så du tror att det primärt var grymhet som drev föräldrarna till detta?