Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Vem sjutton har sagt att jag skulle dödat min skadade kamrat? Jag var inte född när det hände. Att det gjorts under krig är fakta liksom att det inte bestraffats som brott likaså.
Du missförstår avsiktligt och grälsjukt!
Kan inte både du och Japanesa släppa fokus på mig och andra postare och istället ägna er kraft och tankeverksamhet åt bakomliggande orsaker till tragedin i Bjärred?
Det slukar alldeles för mycket energi att skrolla förbi textmassor med teaterspelande indignation över avsiktliga misstolkningar.
Det är dumhet som både du och Japanesa är alldeles för intelligenta för att hålla på med.
Fundera i stället över denna fråga: om barnen var så sjuka att de också uttryckt suicidtankar bägge eller den ena. Varför lät inte föräldrana barnen skriva avskedsbrev till mor- och farföräldrar? Till kusiner eller sina hemlärare, varav den ene också väntades och kom till villan stracks efter?
Varför tystades barnen i livet och efter sin död?
En 14-åring är nästan straffmyndig och kan tänka själv. Men Agnes var ”a girl has nothing to say”.
Om denna handling var något som skulle utgöra ett ”bra” avslut från en plågsam tillvaro för framför allt de påstått sjuka barnen - varför var det bara föräldrarna som fick uttrycka sina förväl?.
Jag förstår att du vill ha ett slut på diskussionen om vilka barmhärtighetsmord som skulle tänkas vara hypotetiskt befogade. Särskilt som du är den enda som väckt den frågeställningen. Jag förstår även att du har svårt att hänga med i resonemang och sätta dig in i andras syn på saker och ting när du scrollar förbi alla längre inlägg som som varande textmassor.
Vi har ingen aning om vilka avskedsbrev, filmer eller annat som fanns i villan efter tragedin. Det känns lite märkligt att diskutera frånvaron av något som vi inte vet saknades. Det är ytterligare ett tecken på den dubbla standard som du kräver för din egen del i tråden. Diskussionen ska utgå och utvecklas ifrån din teori men alla andras teorier ska stå tillbaka tills de bekräftats.
Jag tar mig fortsatt friheten att betvivla att någon soldat i något krig har fått medalj för att ha avrättat en vapenbroder. Det låter snarare som en skröna. Jag betvivlar inte att liknande händelser skulle ha skett men att det skulle dekorerats ser jag som ytterst osannolikt. Att man i det läget skulle räcka över sitt vapen till vederbörande så denne själv kan avsluta sitt liv, assisterat självmord, är nog så långt acceptansen skulle räcka ens i krig.
Det skulle annars öppna Pandoras ask.