Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Såvitt jag förstått det var elevkonferanserna på skolan inriktade på att ex Agnes skulle bli mer närvarande i skolan, delta i laborationer etc. Så blev det inte - men hur mycket av detta kom fram till sjukvården? Skolan däremot visste detta.
Men jag har varit inne på det tidigare - hur i helsicke kunde man utfärda dessa intyg år efter år för Agnes utan diskussion vad det innebar mentalt? Eller haft kontakter mellan behandlande intygsskrivandet läkare och skolsjukvården?
Det tycker jag verkligen borde granskas. Men antagligen har det redan gjorts.
Här tycker jag att de mest brännande frågorna finns!
Självklart borde skolsjukvården haft ett nära samarbete med "behandlande intygsskrivande läkare." Jag vet att sekretessen skulle kunna vara ett hinder - men det problemet kunde väl lösas genom att inhämta föräldrars samtycke/medgivande till att information fick överföras?
Sjukvården - och då i första hand barnets behandlande läkare - hade mest kunskap om barnets medicinska problem, och kunde förklara exempelvis vilka hinder det fanns för att barnet skulle kunna vistas i skolan.
Läkarens medicinska kunskap behöver man kombinera med pedagogiska kunskaper - och dessa står skolan för. Rektor, lärare, specialpedagog med flera, har möjlighet att
utifrån läkarnas medicinska utlåtande göra en bedömning av hur skolundervisningen kan organiseras och genomföras för den aktuella eleven.
I ovanstående nämnda bedömningar får man givetvis lägga till aspekter på elevens psyko-sociala situation, och hennes psykiska mående.
Genom att skapa en samsyn och en helhetssyn av elevens situation, får man sedan utforma bästa tänkbara skolsituation. Tyvärr kan även skolans resurser (ekonomi) få stor betydelse.
Detta är hur det idealt borde vara - hur det gick till i Bjärred vet vi inte.
Sen är det så klart viktigt med täta, regelbundna uppföljningar. Frågan är ju hur ofta man följde upp A's situation. Och förnyades hennes läkarintyg? Hur många gånger? (samma sak för M, så klart)
Den polarisering mellan skolans och sjukvårdens ansvar som uppstått här i tråden, tycker jag inte alltid är nödvändig. Eftersom det behövs en samlad bild av elevens situation, så är
samarbetet mellan skola, sjukvård och hemmet väldigt viktigt. Det är ju just där - i brytpunkten där skola, sjukvård och föräldrar (familjen) möts - som elevens skolsituation avgörs.