Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Vården gjorde inte orosanmälan ens när föräldrarna slutade komma med barnen på läkarbesök? Då har man faktiskt en skyldighet att se till så barnen blir omhändertagna så de får den vård som krävs! Att inte få en fast behandlingsansvarig läkare i deras fall är naturligtvis inte acceptabelt.

Tänker du att vården borde ha meddelat skolan att föräldrarna avslutat alla sjukvårdskontakter och att skolan borde ha gjort orosanmälan på grund av detta? Då förstår jag om familjen föll mellan stolarna.

Ma**ias Fr*s personnr saknas, han som fick rättigheterna till momsboken.
OH´s systers personnr är felaktigt.

De kanske uppgav att de fått hjälp på annat sätt?
Barnpatienter med föräldrar har rätt att söka var de vill utan att man skriver orosanmälan.

Det är inte så vanligt alltid att läkare reagerar om patienter avbokar planerade besök långt i förväg. Oftast sköter någon sköterska eller sekreteraren avbokningen och fyller genast upp med en ny patient som står i kö. Lovar patienten dessutom själv att höra av sig för en ny tid, sker ingen mer kallelse, man väntar in patienten som ju faktiskt är fri att bestämma själv. Det gäller både barn och deras föräldrar.

Blir alltmer säker på sjukvårdens roll i denna katastrof.
Man har inte följt lagar, anvisningar och regler, varken från landstingspolitikerna, de som har med barnperspektivet att göra, helhetssyn på en drabbad familj eller skydd för barn som far illa genom orosanmälan. Är det dessutom så att föräldrarna plötsligt avbrutit vården är läget etter värre. Ett sådant bemötande får aldrig mer ske. Det skapar i bästa fall lidande och desperation. I Agnes och Moas fall, död.
Lex Agnes och Moa

Vården borde meddelat skolsjukvården, inte skolan, vad som pågick. Tystnadsplikt du vet.
Men tystnadsplikten gör nog att barnspecialistvården vid Lunds universitetssjukhus kanske inte ens hade rätt att gå bakom ryggen på barn och föräldrar och kontakta skolläkaren.

Som sagt de föll kanske mellan stolarna stackarna. Men man mördar absolut inte därför!

Jag är inte emot insyn - tror att information och transparens oftast är av godo. Men att det finns slutna grupper där man kan blotta sig, ställa frågor, få stöd och pepp, få tips om vardagen från de som är i samma situation tror jag också är en viktig dimension. Speciellt i en situation där den sociala aktiviteten behöver begränsas. I sådana grupper behövs en trygghet som är svårare i öppna grupper.
Det enda vi vet om flickornas sjukdom är ju att ME är den enda sjukdom som namngivits här. Om det stämmer vet ju bara Frank. Jag tror föräldrarna läste som jag läste en gång i tiden att det är en tråkig sjukdom men som kan hanteras om man är uppmärksam från början,
Jag har samma teori som tidigare - de hade en tuff familjesituation som tärde på dem alla. Men det måste finnas en faktor X som gjorde att allt blev svart och det ohyggliga beslutet fattades och genomfördes.

Jag utgick från vad du skrev:


Jag trodde att det gick att utgå ifrån vad du förstått, att elevkonferensen var inriktad på mer skolgång. Men nu har du plötsligt förstått att det i stället var läkaren som var inriktad på mer skolgång. Sjukvården måste ha släppt allt sitt vårdansvar för barnen. Det verkar som att man har släppt över patientansvaret helt till skolan. Hur kunde det bli så galet?

Det var synd att inte vården meddelade socialförvaltningen vad som pågick, då hade kommunen kunnat agera. Det finns ju ingen tystnadsplikt som förhindrar barnspecialistvården att göra orosanmälan. Tvärtom faktiskt, det är straffbart att inte göra det.

Ja, Region Skåne fick svidande kritik för det du tar upp redan 2016 där man beskrev att
patienterna ofta blir skickade mellan olika läkare och att det saknades tydliga riktlinjer och rutiner för omhändertagande. Nu 2018 har fortfarande ingen förbättring skett och Agnes och Moa fick betala ett högt pris för regionens neglekt.

Du tycker att det är rimligt att detta ska passera obemärkt för att några av dina kollegor ska slippa kritik?

Jag har ingen aning om vad som stått i läkarintygen till skolan, vilka sjukvårdskontakter familjemedlemmarna haft eller var de sökt.
Men vi har idag väldigt välformulerade rättigheter för patienter att själva bestämma över sin vård, var den sker i Sverige eller hur ofta. Utan att behöva förklara sig eller motivera varför.
Att någon vill söka annan sjukvård för sitt barn resulterar inte i orosanmälan från sjukvården. Så långt sträcker sig inte vårdansvar - det övertrumfas av patienten frihet att själv välja.

Om barnen hade haft en livshotande, behandlingskrävande sjukdom ex leukemi, hjärntumör, svår diabetes hade kanske sjukvården velat har mer uppföljning och önskat överföra journalhandlingar till övertagande behandlare. Annars kan ju barnet dö.
Men ”en form av kronisk trötthetsåkomma” som rektorn kallade det, föranleder nog inte krav på denna kontroll och uppföljning om föräldrana vill söka annan vård ex utomlands.

Så om man skriver läkarintyg på att två barn i samma familj är så sjuka att det inte klarar av att gå i skolan så har man inget uppföljningansvar? Om så är fallet finns all anledning att lexa och skapa nya rutiner.
Lex Agnes och Moa

Ja det är straffbart för vårdanställda och skolan att underlåta en att göra orosanmälan om man har skäl att känna oro för ett barns situation.
Men det förutsätter att man ser tecknen.
Oftast brukar det vara fysiska skador, brutna ben, blåmärken, genitala skador mm. som gör att vården reagerar. Eller missbruk hos föräldrar.

Men barn utan fysiska skador och en förälder som sköter jobb utan missbruk är svårt att reagera på.

Men det hade ju naturligtvis varit utmärkt om någon reagerat - sjukvård eller skolan.
Och utredning av om något har missats är ju bra inför framtiden. Så länge polisen kniper igen vet inte ens vi i omgivningen vilka orossignaler vi borde reagera på i framtiden.