Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det är vad du anser.

Av polisens framlagda dokumentation eller deras sammanfattande slutsatser i ärendet framgår inget som stödjer det du påstår.

Polisen har att förhålla sig strikt till vad Lagen föreskriver i denna typ av fall (Ingen kan åtalas då de två som skriftligen erkänt brottet är avlidna).

Polisen gör en FU (mordutredning), som dock inte resulterar i en FUP, utan arkiveras som en FU-utredning som förblir sekretess-skyddad.

Polisen förstå och främst. Vi kunde ha fått den information som annars skulle ha hamnat i en FUP, fast det inte blev någon FUP. Först och främst dödsorsakerna och hela avskedsbrevet (vare sig det var i videoform eller skriftform). Den på kommunen (vet inte om det är skolans rektor eller om det sitter högre upp) som gav tillstånd till hemundervisningen, kunde också ha gått ut med vilket underlag han eller hon egentligen hade, hur mycket h*n forskat i vad som stämde och inte av det som föräldrarna hävdade, o.s.v.. Vi har ju inte ens fått veta vilken sjukdom som föräldrarna menade att döttrarna led av.


Mycket blev ju offentligt direkt, medan pappan fortfarande var misstänkt. Men inte åtalad. Jag tror att det är en klassfråga vi ser, faktiskt.


Det här var lite roligt (eller egentligen inte). Var på den sociala skalan måste ett par föräldrar befinna sig, innan deras barns ohyggliga död blir värd att notera?

Eftersom det fanns ett skrivet och av båda föräldrarna undertecknat erkännande om att de gemensamt beslutat sig om att avsluta sina döttrars och därefter sina egna liv, och verkställt det redan vid polisens ankomst till platsen, har ingen enskild förälder varit misstänkt.

Polisen undersöker brottsplatsen och finner att gärningsmannen finns i huset. Samtliga i bostaden konstateras avlidna och därav finns ingen att åtala för brottet.

Polisen gör en regelrätt mordutredning (FU) som inte kommer att leda till en FUP, utan arkiveras som en FU och beläggas med strikt sekretess.

Ja, det vet vi redan. Men man måste ju få tycka att det är fel. Det värsta är att det verkar som att det inte går att överklaga polisens beslut, när man inte är direkt involverad. Hittade detta på Åklagarmyndighetens hemsida:

https://www.aklagare.se/om_rattsprocessen/fran-brott-till-atal/forundersokningen/overprovning-av-beslut/

Kan polisens beslut prövas av åklagare?

Ja, polisens beslut kan prövas av åklagare. En sådan begäran skickas eller lämnas in till polisen. Adresser finns på polisens webbplats. Använd gärna den blankett för begäran om prövning som finns överst på denna sida.

Kan vem som helst begära överprövning?

Nej. Endast den som är berörd, det vill säga den som utsatts för brottet eller misstänks för brottet, kan normalt begära överprövning.

Finns det någon mer instans - Justitieombudsmannen kanske? Eller justitiekanslern? Undrar om någon som forskar på t.ex. självmord eller barnamord kan få ut mer? Verkar jättekonstigt att locket ska på så där, och jag tror som sagt inte att det hade varit på om föräldrarna varit metallarbetare + undersköterska och dom hade bott i Tensta... På samma sätt som jag inte tror att den danska polisen hade finkammat havsbottnen i hela Öresund, om Kim Wall hade varit en 30-årig kvinna som redan var lite nedsliten efter 12 års arbete på äldreboende... Vi lever i ett klassamhälle fortfarande, fast vi försöker låtsas annorlunda.

Visst det står dig fritt. Klaga på bara

Polisen har berättat att föräldrarna avslutade sina och barnens liv, det är inte helt nödvändigt att veta dödsorsaken för att inse att det har hänt. Några väljer dock att inte ta till sig polisens information. Man har berättat att det finns ett avskedsbrev undertecknat av båda föräldrarna. Återigen väljer några att inte acceptera polisens uttalande. Det som återstår är en forensisk utredning om bl.a dödsorsaker och händelseförlopp. Den blir inte en offentlig handling så om polisen inte offentliggör den beror det på lagstiftning, det är inte en ”mörkläggning”. Det är inte säkert att den utredningen ännu är färdig.

Rektorn som beslutade om särskild undervisning i hemmet har personligen ställt upp på intervjuer och berättat att hon hade ett läkarintyg som underlag. Det är hennes jobb att organisera undervisningen på lämpligt sätt med utgångspunkt från det intyget. Skolan har redovisat exakt hur utbildningen organiserades och vad som sagts på möten som organiserats av skolan. Vad som har sagts och gjorts på sjukhus ska hon inte säga ett ord om. Det är inom sjukvården diagnosticeringen ska ske, den ska delvis baseras på information från föräldrar, det är vården som ska bedöma hur mycket man beaktar föräldrarnas information i sin diagnos eller om den baseras på annat. En rektor bör naturligtvis inte ”forska” efter om ett läkarintyg stämmer. Den kompetensen ligger inom sjukvården, inte i den kommunala skolan.

Läkarintyget med diagnos är inte skrivet av föräldrarna så vad de menade att döttrarna led av, om det skiljde sig från intyget, låg inte till grund för rektorns beslut.

Om man tittar på Stockholms läns landstings vårdplan för ME/CFS (Kroniskt trötthetssyndrom) så är det ganska omfattande åtgärder som ska ske efter diagnostiseringen:


Det är avsaknad av information om dessa åtgärder som skapar frågetecknen i det här fallet. Orsaken till detta är att vi har en strikt sekretess inom vården. Så få människor som möjligt ska informeras om patientens förhållanden. Det är så det måste vara. Men vi kan konstatera att åtminstonde i A;s fall, eftersom sjukdomen funnits i flera år, så bör det ha vidtagits omfattande åtgärder för hennes rehabilitering. Om vården i Skåne har agerat på ett professionellt sätt.

För mig är det detta som är svårast att acceptera, att vården kanske inte kommer att granskas eftersom de ansvariga kan gömma sig bakom en sekretess som egentligen är tänkt som ett skydd för patientens integritet. Det måste finnas utrymme för vårdens kontrollorgan att granska om A och M som patienter inom svensk sjukvård fick den vård och behandling som dom hade rätt till och om deras pappa och mamma fick det stöd som dom hade rätt till i sin svåra situation i livet. Det är inte meningen att föräldrar till svårt sjuka barn ska behöva bita ihop och hantera sin livssituation på egen hand, det är för att hjälpa människor i sjukdom och kris som vi har en allmän sjukvård i Sverige.

Denna familj fick uppenbarligen inte den hjälp man hade behövt för att orka leva. Det finns bara en aktör, sjukvården, som hade det lagstadgade ansvaret för att ge den hjälpen enligt Hälso och sjukvårdslagen. Att de inte skulle ganskas efter en så här tragisk händelse är för mig bortom sans och förnuft!

Att det dessutom finns skribenter i tråden som påstår sig vara verksamma inom sjukvården som ifrågasätter om A och O fick träffa skolkurator och söker brister i skolans åtgärder — när det är landstingets kuratorer och psykologer som enligt lag ska bilda team för att hjälpa flickorna — får mina varningsklockor att ringa på högsta volym!

Jag förstår. Det är inte en konflikt för dig att förneka de mördade flickebarnen och försvara en barnamörderska.
Tack, nu vet jag. Jag får acceptera att det är din hållning och gå vidare.

Ja, hade flickorna någon vuxen utanför familjen som de kunde anförtro sig åt? En vän, en släkting, en lärare, psykolog, kurator...? En medmänniska, helt enkelt?

Anledningen till flickornas hemundervisning var enligt uppgift fysisk sjukdom. Denna situation påverkade sannolikt även den psykiska hälsan. Gränsen mellan fysisk och psykisk ohälsa är inte knivskarp och man vet väl inte alla gånger vad som är hönan och vad som är ägget.

Det har stått i tidningsartiklar att familjen höll sig för sig själv och inte umgicks med andra. Det blir en mycket dyster situation man ser framför sig: två barn som inte kan gå i skolan och som lever i en familj som är ganska ensam. Om Moa har skrivits att hon var "social." Hur påverkades denna sociala flicka när hon blev tvungen att ge upp allt socialt liv i skolan?

Dessutom hade flickorna två föräldrar som blev mer och mer ledsna och tyngda av livet. Barn och föräldrar lär ju ha påverkat varandra i en nedåtgående spiral.

Hade flickorna någon vuxen att prata med? Det kan väl vara en ganska avgörande fråga?

Orimligt att inse att Socialstyrelsen inte kommer granska dessa barns död. Om sjukvården själva hade anmält sig efter detta så skulle det bli en utredning, eller hur? De har fortfarande en chans fortfarande så hoppas. Kanske BRIS eller någon reporter kommer väcka frågan.

Hur utreddes barnens sjukdomar? Fanns det en kontakt mellan skolans läkare och den svenska sjukvården och om inte, kommer det bli en förändring i framtiden? Barn med sjukdomar som inte kan diagnosticeras som i det här fallet, som enbart går på symtom som kanske dessutom beskrivs av föräldrarna, är extra viktigt att ha under luppen. Det går inte att bortse från att även föräldrarna kan vara sjuka och behöva vård.

...min teori är att det är antiMEmaffians fel som svartmålar och hatar helt vanliga människor som kämpar med sin egen eller anhörigas sjukdom. När dessa kämpande människor träffar på sekten antiME så pyser luften ut - sakta men säkert... Bättre att hjälpa än stjälpa!

Det går att diagnosticera sjukdomen. Det finns specialistkliniker för det. På samma sätt som man diagnosticerar massor med sjukdomar som inte syns med biomarkörer.

“Det som återstår är en forensisk utredning om bl.a dödsorsaker och händelseförlopp.”

Rättsmedicin kunde enligt polisen berätta “hur” alla dött men måste få svar på händelseförloppet. Det innebär att de måste dött av något annat än sömnmedel, gift, etc för det hade en obduktion kunnat påvisa. Eller hur? Blod i köket som någon i tråden påstår kan betyda något men troligare kvävda eller strypta och polisen vill bestämma vem som gjort vad.