Duloxetine erfarenheter

Hej,

Lider av depression och ångest sedan 4 månader tillbaka. Jag började ta duloxetine för tre veckor sedan och mår riktigt dåligt. Så dåligt att jag bara gråtit idag och känner mig väldigt konstig. Som att något inte stämmer. Läkaren sa att jag borr må bra efter två veckor men nej så blev det inte. Vad har ni för erfarenheter av duloxetine? Jag är snart på bristningsgränsen. Känner att det inte är värt det mer. Orkar inte.

Tog escitralopram 10 mg innan i lite mer än två månader men fick ett bakslag och då tyckte läkaren att jag skulle byta medicin helt istället för att öka.

Du mår över lag sämre de första veckorna på SSRI/SNRI. Går på Fluoxetin själv och mådde riktigt kass de första veckorna. Tog ett ändå ett bra tag innan man börjar känna effekt. Råder dig att sysselsätta dig så mycket som möjligt under tiden. Håll hjärnan på spinn och grotta inte ner dig i sängen eller soffan. Träna, gå ut och gå, lyssna på ljudböcker, städa, handla, hälsa på vänner etc etc. Bara du gör NÅTT. Det är minst lika viktigt som medicineringen.

Jo, men på duloxetine sa läkaren att jag skulle må bättre efter två-fyra veckor men mår sämre idag är vad jag gjort senaste veckorna och då har jag tagit dem i tre veckor. Vet inte om jag borde byta? Idag bröt jag ihop genom att bara behöva äta mat för kändes så fruktansvärt jobbigt.

Det är inte alltid läkarna har superkoll på psykisk ohälsa. Min första läkare viftade bara bort allt jag berätta och försökte få mig att skratta (?). Varav han skrev ut Fluoxetine och sa inte så mycket mer.

Jag bytte läkare och han förklarade ingående vad som händer i kroppen när man tar SSRI/SNRI och att man oftast upplever en försämring av sin depression under de två första veckorna, för att sedan successivt bli bättre.

Det är tyvärr inga magiska piller som bara stänger av din depression efter 3 veckor.. Det tar lång tid och en dag kommer du att märka att det inte är lika farligt som gårdagen. Vägen dit är dock lång, men du kan korta den genom motion, kost och umgänge. Viktigt är även att försöka utsätta sig för saker som är jobbiga, i rimlig dos givetvis. Jag gick även på samtalsterapi vilket var givande. Otroligt skönt att få lufta och bolla sina känslor med ett proffs.

Är det något som ligger till grund för din depression? För mig var det ärftligt, därför var det svårt att peka vad som orsakade, vilket fick mig att undvika vården väldigt länge tyvärr.

Jag tror inte att du kommer hitta en lösning genom att byta läkemedel fram och tillbaka, ge ett läkemedel en chans under en längre tid istället! SSRI kräver sin tid. Känner du att du får så pass svåra ångestattacker att du har svårt att fungera så hade jag rådfrågat läkaren efter Sobril eller liknande svag benzo. Det hjälper väldigt fint, men man skall även ha respekt för läkemedlet då det är lätt att fastna för det.

Jag började ta escitralopram i ca 2 månader men fick ett bakslag. Tror dock bakslaget berodde på stress i jobbet. Då fick jag träffa en ny läkare som gav mig ny medicin. Ångrar dock att jag inte testade med att öka escitralopram istället. Mådde rätt ok innan jag fick bakslag.

Jag tror att min depression berodde på att jag genomgick en kris med min sambo. Hade en dålig period och han behövde tid att tänka. Det pågick i flera månader men blev bra sedan och då började jag må ännu sämre. Kände mig tom och kände ingen glädje. Den starka ångesten började i samband med att jag bestämde mig för att medicinera. Tar lergigan som hjälpt lite och har benso hemma men inte vågat ta dem eftersom de är beroendeframkallande. Ska se hur jag känner imorgon. Är det lite bättre så funderar jag på att iaf försöka hålla ut en vecka till med dessa tabletter.

Jag började med yoga i samband med depressionen och försöker göra något fysiskt som promenad eller löpning när jag klarar av det. Brukar också tvinga mig till att träffa folk. Men det är tufft och vissa dagar så tänker jag väldigt mörka tankar.

Det kan nog vara skönt om du får ventilera din tankar med någon, behöver inte tvunget vara en kurator eller psykolog, även om det kanske är bäst.

Benso skall man klart ha respekt för. Har du fått benson av läkaren? Isåfall hade jag räknat med dom i kalkylen, dock med försiktighet såklart. Det kan kännas bra bara att veta att man har en nödåtgärd ifall det blir alldeles för djävligt.

Bra att du aktiverar dig emellanåt iallafall, det är farligt lätt att fast i hemmet/sängen.

Ja jag fick benso av läkare och har den som nödfall. Men är det normalt att jag mår betydligt sämre efter tre veckor med medicinen.. förstår om jag har mått såhär i början men att de blir värre känns konstigt?

Jag har börjat i gruppsamtal kbt men enbart vart två tillfällen nu. Ibland så undrar jag dock om det är rätt för mig. Pratar mycket om ångestattacker och sådant och har inga attacker utan vaknar med ångest och har konstant ångest genom hela dagen. Vet inte riktigt hur man ska jobba med det..

Ja det är fullt normalt att må sämre de första veckorna. Du får nog räkna med att det tar iallafall 6 veckor innan du märker skillnad.

Hade liknande symptom som dig, generell ångest hela tiden, speciellt på morgonen. Jag blev sjukskriven i ett par veckor. Medicinerade, gick på samtal en gång i veckan hos en kurator. Skaffade gymkort och tränade ca 2h varje dag. Hade nästan alltid en podcast i öronen för att fokusera på något annat.

Okej, jag ska kämpa och hoppas att detta är rätt medicin.

Riktigt duktigt att du klarade av att träna ca 2h om dagen. Mår du bra idag och hur länge behövde du gå igenom allt? Har du andra bra tips?

Träningen var en del av dagsrutinen. Just rutiner var viktigt för mig, det var skönt att veta var man skulle ta vägen. Lätt för mig att fastna i sängen annars, tyckte det var väldigt skönt att sova då man inte kände någon ångest då..

Idag mår jag mycket bättre, speciellt om man tittar tillbaka på när det var som värst. Dock får jag nog lära mig att leva med att jag är depressivt lagd, så emellanåt kan man få en släng av ångest, men man kan hantera det bättre idag.

Jag känner hur min medicin trycker tillbaka ångesten. Svårt att förklara, men för mig var det som att ångest började i magen och steg mot lungor och huvud. Medicinen lägger sig som en barriär och trycker tillbaka ångesten ner i benen så att den inte kan ta över.


Svårt med tips då olika saker fungerar för olika människor. Men tänk mycket på dig själv! Omge dig med saker som annars hade gjort dig glad. Jag kollade mycket på serier och komedier bara för att omge mig själv med något annat än bara mörker.

Ha lamporna tända hemma och upp med persiennerna, släpp in ljus i hemmet.

När ångesten blev riktigt stark brukade jag ta ett så djupt andetagen så lungorna nästan sprängdes, för att sedan sakta andas ut. Det tog faktiskt bort en hel del av ångesten man kunde känna i bröstet annars.

Skrika är också skönt, skrik i kudden bara så inte grannarna ringer polisen : )

Ja okej, jag har förstått att olika saker funkar olika för alla. Jag har märkt att serie kan få mig att må helt ok om jag blir fokuserad. Men vissa dagar fungerar ingenting alls. Jag försöker alltid att göra något varje dag varesig det är yoga eller löpning och även någon form av meditation. Har nu dock senaste märkt att jag har svårt att tillåta mig må bra eller våga må bra för att sedan bli besviken när jag mår betydligt sämre igen. Känner att jag gör allt rätt. Tränar, äter sunt, träffar vänner och familj fastän jag inte orkar och mediterar.. men mår ändå dåligt och tror min hjärna ställt sig in på att oavsett vad jag gör så spelar de ingen roll för det är min hjärna det är fel på.

Skrika i kudden ska jag testa

Bra att du sysselsätter dig!

Du har faktiskt helt rätt, det är hjärnan det är fel på! Medicinen kommer dock återställa balansen i hjärnan, så håll ut!