Citat:
Ursprungligen postat av
aw
Italienare går givetvis på högskolan i samma ålder som svenskar. Det är inte så att man i Italien flyttar till en studentbostad när man är 30+, utan det är andra som drar upp snittet. Och en avsevärt större andel svenskar går vidare till högre studier, vilket drar ner snittet för oss.
Det som särskiljer ”andra hand” i Sverige är att här hyr man en prisreglerad hyresrätt eller en bostadsrätt, med korttidskontrakt och helt utan rättigheter, ofta mot föreningens eller den faktiska hyresvärdens intressen. Det är en ytterst kortsiktig och osäker boendeform. Det är inte som i utlandet där man hyr en privat investeringslägenhet som ägs med syftet att hyras ut långsiktigt, där man i regel får bo kvar under obegränsad tid om man sköter sig.
Faktum är att svenska ungar flyttar ut tidigare än andra folks ungar. Och de flyttar inte ut för att bo på gatan, så någon sorts bostad har de. Men mycket vill ha mer och då måste naturligtvis bostaden ligga centralt och vara gratis.
Ja, brukar vara korttidskontrakt. Bostadsrätter ofta två år vad föreningar tillåter men det har blivit fler lägenheter som får hyras fritt av bostadsrättsinnehavaren. Något besittningsskydd får man inte, vad jag förstår.
BRF-konstruktionen är föråldrad då den skapades för att folk skulle kunna gå samman och bygga hus att bo i. Förståeligt att man i början valde regler som inte tillät uthyrning. På den tiden fanns det massor med privata hyresvärdar som hade hus. Vanlig placeringsform på den tiden. Och det fanns stiftelser, pensionskassor, organisationer, företag ja alla hade kåkar som sparbössor. Många hade hus både som placering och en möjlighet att attrahera arbetskraft. Det fanns allt möjligt från enkla ettor till disponentvåningar.
Efteråt, speciellt sedan man sålt allmännyttan har BRF-lägenheter ökat i både antal och pris. Med tanke på vad folk betalar för sina lägenheter här i Stockholm så känns det som att det vore vettigare att folk till det priset fick större rättigheter också, exvis uthyrning. Det rår föreningar själva över om inte reglerna har ändrats. Vill man så kan man ändra så att man tillåter uthyrning. Vet inte vad det skulle innebära för äktheten för föreningen.
Du lyfter en intressant fråga där Sverige skiljer sig från många andra länder där folk kan placera sina pengar i bostäder och bli hyresvärdar. Precis som du säger erbjuds det då en massa bostäder av olika slag och prisklasser.
Här hos oss har man dirigerat privatsparande mot börsen (ISK och KF) och fonder, samtidigt som det är knöligt att bli privat hyresvärd. Vet inte om de som har ägarrätter bor där själva eller om de hyr ut. Annars är det svårt. Näringslivet har varit nöjda då det flödat in en massa pengar från folk till börsintroduktioner och nyemissioner. Det sägs att dumma pengar söker sig till fastigheter och smarta pengar till börsen. Kanske sant nu då man ser hur mycket pengar dirigerats till lyxsegmentet (behövdes i början) som nu är mättat. Inte bra på att räkna inom fastighetssektorn.
Frågan är delikat då erfarenheten visar att folk tagit för stora risker med att placera i belånade kåkar där de sedan konkade. USA och Irland som exempel. Var väl något sådant i Holland också. Men vi har fått se nu att det finns stora risker även på aktiemarknaden då det blivit tvångsförsäljningar av belånade depåer på grund av dippar. I vilket fall som helst har risk flyttats till amatörer i en enorm omfattning utan att man gjort folk medvetna om det. Alla glada amatörer ger sig in på spekulationer hetsade av medierna.
Det jag vill säga är att det finns inte brist på bostäder, bostadsyta etc. Problemet är finansieringen. Vem ska betala byggandet, vem ska betala hyran, vem ska betala renoveringarna? Folk vill bo gratis. Speciellt ungarna som inte betalat någonting hemma.
