Bostadsbubbla i Sverige?

Det gick definitivt att få "snabba" lägenheter via Stockholms bostadskö förut, detta gällde även privata hyresvärdar som Einar Mattsson, Byggvesta och Wallenstam som alla delvis har egna köer. Men det var då.

2015 förmedlades 337 lägenheter med mindre än 2 år kötid, även i bra områden som Mariehäll och Norra Djurgårstaden/Hjorthagen.
2018 har det hittills förmedlas 14 lägenheter med mindre än 2 års kötid, inte en enda av dem i Stockholms kommun, utan i Västerås, Södertälje och Värmdö.

Har du något belägg för att man kan få en lägenhet i Stockholms kommun oavsett hyra med < 2 års kötid utan kontakter hos ett bostadsbolagen idag? För allt jag hör av vänner och ser i statistiken går detta inte längre oavsett vilken lön du har, och det inkluderar de privata hyresvärdarna.

Skillnaden är att vägarna byggs med folkets skattepengar.
Politikerna kan alltså i princip bygga en ny väg som inte används. Det får inga konsekvenser.
Däremot finns det inget byggföretag som vill bygga bostäder som inte går att sälja eller hyra ut.
Därför minskar byggandet i Sverige just nu.

Rent allmänt tror jag svensken har det bra ställt. Många industrijobb och liknande som är bra betalt.

En lön på 26500 får man ut 20 000, två såna löner och man klarar mycket utgifter.

Nu har inte alla så men en del har ju mycket mer också. En rejäl lågkonjunktur skulle påverka.

Jag har också blivit tillfrågad om lägenheter av en äldre dam som vill lämna sin gubbe. Vet inte hur seriöst menat flytthotet var då hon har hållit på att skiljas minst en gång om året så länge jag känt paret. Hon har inte ställt sig i bostadskön under dessa år.

Äldre damer har svårt att skilja sig då de vanligtvis har bara garantipension oavsett jobb. De har varit hemma med barnen, därpå har många utbildat sig allt för länge utan en tanke på att sånt kostar pensionspoäng och att man måste få VD-löner med råge för att kompensera för de förlorade åren. De förstår inte att en bostad inom tullarna inte är en mänsklig rättighet utan det kräver pengar, oavsett om det handlar om hyres- eller bostadsrätt.

Då de var yngre fanns det alltid lägenheter att hyra. I miljonprogrammen gick hyresvärdarna med på att plombera treor till tvåor för de som inte ville betala för onödigt utrymme. Precis som någon konstaterat här sprutades det ut treor då.

Har för mig att någon gjort en undersökning för ganska länge sedan som visade att antalet skilsmässor ökar vid konjunkturnedgång. Förstår det om folk har lån och blir stressade. Det går ut över förhållandet.

Kan också tänka mig att en del betalat för plats i bostadskön och kan tänka mig att de då snart blir aktiva hos bostadsförmedlingen. Så det blir konkurrens även om de dyra nya hyresrätterna, utan att det blir en lägenhet ledig till den mycket omhuldade flyttkedjan som skulle bota allt från bostadsbrist till migrän.

Bland yngre finns det en sparrörelse. Många vill pensionera sig vid 40 år. Jag förstår ungarna. De har haft allt ända från BB. Inget behov av prylar. Fin adress kan de dock betala mycket för men det fixar mamma-pappa-banken. Själv snålar de med allt. Föräldrarna eller svärföräldrarna får bjuda på julen och kanske t o m familjeresan till Thailand. Fast sån var jag ju också då jag var yngre.

Det var inte för så länge sedan som statskontrollerad radio hade ett längre inslag om just det du beskriver. Att fler yngre väljer att spara istället för att konsumera för att på så vis möjliggöra en tidig pension. Inslaget avslutades med att det kan bli problematiskt då vårt samhälle bygger på konsumtion i hög grad.

Nja! Den forskningen bygger på amerikanska studier av bla LA. Det under en tid då kollektivtrafiken var begränsad, sålunda var det bil som gällde. Att lyfta över motsvarande studie på ex Sthlm låter sig inte göras.
Vi har ingen egentlig bostadsbrist, huvudelen av de som står i kö bor redan i egen bostad eller har förstahandskontrakt.

Fast det brukar alltid vara de yngre, de i åldrarna 22-29, som vill göra karriär och söker de där jobben 45-åringarna önskar de slapp ha (till dess de blir arbetslösa och desperata vill tillbaka till arbetsmarknaden och märker att så lätt är det inte).

Det gäller långt ifrån bara Los Angeles. Det gäller alla större städer:

http://fudinfo.trafikverket.se/fudinfoexternwebb/pages/PublikationVisa.aspx?PublikationId=824


Jag påstår inte att det fungerar exakt likadant med bostäder som med vägar. Men man behöver inte vara ett geni för att räkna ut att det finns en påtaglig inducerad efterfrågan på bostäder.

Fler personer skulle välja att flytta till Stockholm, från resten av landet, ifall det gick att få en prisvärd bostad i Stockholm enkelt. Fler personer skulle välja att flytta till Östermalm, ifrån Akalla, ifall de kunde byta till en prisvärd bostad på Östermalm enkelt.

Med andra ord, du kan inte bygga bort bostadsbristen på Östermalm [EDIT: förutsatt hyresregleringen]. Folk fyller på från botten, så du kan bara bygga bort bostadsbristen i de minst attraktiva områdena av ytterstaden. Du kan inte få lediga bostäder samtidigt på Östermalm och i Akalla annat än genom att ha en prissegregering, som är såpass stor att de flesta väljer bort att bo på Östermalm av ekonomiska skäl. Eftersom det inte finns några andra vettiga skäl till varför en människa skulle välja att bo i Akalla framför Östermalm.

Berlin är ett ytterst dåligt exempel. Västberlin tömdes på människor och industrier under kalla kriget, eftersom folk inte gillar att bo och driva företag bakom en mur i en enklav i mitten av en kommunistisk diktatur. Parallellt med detta så pumpade man in enorma belopp för att bygga upp Västberlin i propagandasyfte, samtidigt som man i praktiken fick muta sin egen befolkning för att få den att bo kvar. Än idag så måste Berlin subventioneras från resten av Tyskland för att gå runt.

Det här har gjort att tyskarna och deras industrier successivt har flyttat till andra tyska städer, där bostadspriserna också är på normal europeisk nivå. Och där kommer även Berlin ligga tids nog.

Det finns mycket riktigt nog ganska många skillnader.

Och jag menade inte att påstå att incitamenten bakom vägbygge hade egentligen något att göra med incitamenten bakom bostadsbyggen p.g.a. att det finns ett inducerat behov. Att det finns ett inducerat behov borde ju snarare tala för att man kan bygga mer och få det sålt. Och man skulle säkert kunna sälja 200.000 bostäder till i Stockholm om priset var det rätta, dvs. så att unga och relativt nyanlända kan köpa.

Jag menade bara att det går inte att bygga så mycket bostäder att man får lediga bostäder i bra områden, samtidigt som man har en hyresreglering. Då måste man först bygga så mycket så att de dåliga områdena ekar tomma först.

Jag håller med om att vi inte har bostadsbrist i den bemärkelsen.

Men att inducerad trafik bara skulle handla om extremstaden Los Angeles är direkt fel. Trafikverkets artikel jag länkade till i tidigare inlägg citerar ju typ femtio forskningsartiklar på ämnet. Och de skriver uttryckligen att det är ett väletablerat faktum som man måste ta med i beräkningen vid all trafikplanering.

Det är ju bara ett svårare ord för "uppdämt behov" och man kan ju knappast hävda att det inte alls existerar för varken biltrafik eller bostäder. Jag bor i Stockholm och har själv ett uppdämt behov av båda.

Sthlms problem bygger på att det knappt byggts ny vägkapatictet sedan 60 talet, med få undantag.
Gällande bostäder så var det “ brist” fram till bostadskraschen på 90 talet. Sen var det helt plötsligt ingen brist under en period.
Mycket av hysterin kring bostadsmarknaden kommer av media och bostadsindustrin.
Någon egentlig brist för de med arbete och inkomst existerar inte.