Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Nu har inte jag någon kunskap om hur Region Skåne fungerar i stort, men har läst mig till i rapporter att det riktats skarp kritik mot dem för att de saknar adekvat vård och stöd till ME/CFS-patienter. I en sådan måste såväl somatiska som psykiatriska insatser erbjudas. Risken är annars att patienterna söker sig långt ut i tassemarkerna, med alla negativa konsekvenser som det medför.

Upprätta under en Lex Agnes och Moa en kvalificerad ME/CFS-klinik i Region Skåne!

Jag vill egentligen inte skriva det här...

Alla som har en sjukdom fysisk såväl som psykisk, som förändrar den ursprungliga livssituationen, där man alltså måste anpassa sig till hur det är att leva med något slags funktionsförändring, behöver hjälp av psykolog, arbetsterapeut, få tillgång till hjälpmedel, stöd i hemmet o.s.v., i varierande utsträckning beroende funktionsförändringens art och natur. Detta stöd brukar ges till såval den individ som är sjuk, samt till dennes närstående.

Det gäller för neurologiska sjukdomar eller skador, i mycket hög grad, eftersom funktionsförändringen ofta är komplicerad, omvälvande och dessutom bestående eller kvar under lång tid.

Jag kan inte förstå varför ME skulle vara ett undantag från detta?

Huruvida familjen i Bjärred fått annat stöd än vad som enligt media tycks vara ganska lama försök till anpassning av undervisningen i skolan, och sedan hemundervisning på heltid, är tyvärr inte känt, men har annat stöd än förändring av skolundervisningen, varit det enda stödet som familjen fått, eller velat ha, något som sannolikt bidragit till katastrofen där en hel familj utplånats av en eller bägge föräldrarna.

Att Oscar setts ute av någon som gick förbi - kan det vara trådsanning? Jag tycks minnas att den som beskrev mötet hade hört om det från en vän och var inte heller säker på datumet. (Jag minns inte vem det var som skrev inlägget. &#128580 I senaste pm:et dök scenen med Oscar ute på gården åter upp.

Varför ville du inte skriva "det här"? Jag tycker det är otroligt viktiga frågor som du ställer - ja, det är väl nästan knäckfrågorna för förståelsen av hela händelsen? Och, som du skriver i slutet av ditt inlägg: hade utvecklingen kunnat bli en annan om familjen fått - och accepterat - all den hjälp som de hade rätt till...?

Själv har jag undrat mycket över frågan om huruvida familjen (föräldrarna) ville ta emot hjälp, eller ej. Var deras integritet för stor - var de så vana vid att ha hög kapacitet att klara av det mesta i livet, utan inbladning från andra, att det blev ett nederlag att plötsligt inte kunna bemästra den egna tillvaron? Eller kände de ett misstroende mot någon eller några av de som skulle ha kunnat hjälpa?

Precis som du skriver, så kan sjukdom och funktionsnedsättning medföra behov av anpassningar i fråga om fysiska och praktiska delar av tillvaron - men minst lika viktigt kan det vara att få hjälp med den psykiska anpassningen och alla känslor av sorg, frustration och ilska över en förändrad livssituation.

Tyvärr vet vi ju inte vilken hjälp och vilket stöd som familjen erbjöds - eller vilken hjälp de i så fall tog emot och vilken de tackade nej till. Jag håller med dig om att den bild vi har här i tråden är att familjen levde isolerat och att den enda hjälp de hade var att barnens skolundervisning ägde rum i hemmet. Men, vi vet ju inte alls om det stämmer med hur det verkligen var.

Men om familjen erbjudits och tagit emot stöd (eller ordnat med hjälp själva, på egen hand) så borde fler personer ha varit i kontakt med familjemedlemmarna och även fått ta del av svårigheterna som plågade var och en av de fyra i familjen. Kanske hade i så fall någon av "de hjälpande" reagerat och agerat?
Kanske hade någon i familjen (barnen) kunnat anförtro sig till någon "hjälpperson" vilket kunde ha medfört att familjen fått hjälp ut ur mörkret?

Eller efter han hjälpt H över. Vem vet..........

Det stämmer att det är en trådsanning, jag uttryckte mig kanske inte riktigt tydligt i mitt svar.

Men om man tänker på de PM Scheele, Avd.9 och Review lagt ut i tråden så får jag in den trådsanningen väldigt bra i vad jag tror

Jo håller med. Och som jag skrev erbjuder specialistkliniken vid Stora Sköndal samtal med psykolog. Dessutom finns en otroligt uppskattad arbetsterapeut och sjukgymnast. Tyvärr är det 1,5 års väntetid att få träffa teamet.

Det är en trådsanning som absolut skulle kunna vara sann.
Personen som skrev det har ju ingen anledning att hitta på nåt sånt, och tänker man
efter så är det mycket möjligt att O behövde gå ut och ta en nypa luft i den situationen.

Oavsett om han behövde gå ut innan, efter, eller mitt i själva händelsen, så kan jag
tänka mig att han var ganska stressad, ångestfylld och förvirrad i den situationen.

Personligen så tror jag att han gick ut innan alla dog.
Jag tror han fick panik och ångest -Fan, idag är dagen...... Hur fan hamnade vi här.!!!
Förvirrad och i panik gick han ut med sina tankar för att försöka samla sig, och sen gick han in igen
och resten är historia....... O & H avslutade barnens och sina egna liv i tron att dom skulle
få det bättre......... vem vet, dom kanske har det bättre.

Stackars barn &
Lex Agnes och Moa

Eftersom det är så tyst i tråden just nu, så passar jag på att lägga in min teori en sista gång.
Enbart för att vi skall hitta nåt nytt att diskutera om.
Någon med andra ögon kanske ser nåt, eller hittar nåt som vi andra har missat.

Jag och några stycken till (picasso2, Frank, Review, jonathanmw, 57Emma, och en drös till)
men framför allt Schelee, hade turen att få väldigt bra information.
Vi visste om video, Hannas recidiv, hur dom dött, avskedsbrev, sjukdomar mm mm mm
En del valde att tro på detta, och en del vägrar att tro på detta vilket man absolut har
rätt till att göra.
Eftersom vi alla väntar på att Polisen skall bekräfta för oss vad som har hänt, så har än så länge
alla rätt, i sina teorier.

Tidigt i våras så knåpade jag ihop en berättelse om vad JAG tror hade hänt, baserat på den informationen som JAG hade fått i form av PM och från dom andra som fått PM.

Som sagt så är det bara en teori. (men som JAG SJÄLV tycker har stärkts)
Men såhär tror JAG att det har gått till, på ett ungefär, och ingen behöver tycka samma som mej.
Och den stämmer väldigt bra överens med det PM som kom för ett par veckor sen.

Ni som har läst detta, eller inte tror på detta, gör bäst i att scrolla förbi all.

DEL 1.

Oskar var en jättesnäll och omtänksam kille som alltid ställde upp på barnen, kollegorna, jobbet etc.
Han satte sig själv alltid på andra plats.
I vissa fall kunde han uppfattas som lite kantig, men det kanske berodde på att han var väluppfostrad, och han uppfostrade sina barn i samma anda.
-Prata inte när andra pratar, lek inte i affären, säg tack när du fått något osv.
Hanna var också en snäll och omtänksam kvinna, dock väldigt privat av sig, men hon talade inte om privatlivet med kollegorna på samma
sätt som Oskar gjorde.
Agnes och Moa var två smarta och glada tjejer som det gick bra för i skolan och som var väldigt aktiva av sig på fritiden.
Det var allt från fotboll och tennis, till musik.
Familjen trivdes väldigt bra tillsammans hemma, och istället för att tillbringa tid bakom TV och datorer så ägnade dom sig mycket åt familjespel och andra liknande aktiviteter tillsammans som en familj.
Dom var med andra ord en helt vanlig familj i Bjärred där Hanna jobbade som skattejurist, och Oskar var doktor i mervärdesskatt med en rimlig chans på att få en professur.
Hanna hade sen tidigare visserligen haft bröstcancer och var väll inte riktigt säker på om den var helt borta, eller om den skulle komma tillbaka igen, och detta gjorde att hon hade en oro i kroppen.
Denna oro började sakta utöka sig till en depression, inte så farligt i början, men ändå.
Agnes kommer upp i åldern då det är dags att vaccinera sig, och med tanke på Hannas historik kommer föräldrarna överens, efter långa diskussioner och noga övervägande, att Agnes skall vaccinera sig.
Allt går bra till en början, men efter årsskiftet 2015 så blir Agnes väldigt trött.
Skolan och föräldrarna undrar ju såklart vad detta beror på och en noggrann utredning görs.
Skolan hjälper till med allt de kan, vilrum, avstå från stimmiga lektioner osv, men inget tycks fungera.
Det slutar med att hon får diagnosen Kronisk trötthetssyndrom (ME/CFS) och ett Läkarintyg lämnas till skolan, där läkaren rekommenderar hemundervisning.
Hemundervisningen fungerar väldigt bra, och Oskar konstaterar att Agnes är vet-girig, vilket är väldigt positivt, så skolan börjar planera för en framtid där målet är att Agnes skall kunna börja skolan igen.
Livet rullar på trotts Agnes sjukdom, och Hannas lättare depression.
Agnes sjukdomstillstånd tar väldigt hårt på föräldrarna och Hanna och Oskar anklagar sig själva för Agnes sjukdom, då det var deras beslut att vaccinera henne.
Hannas depression växer sig starkare och även Oskar börjar få en obehaglig känsla i kroppen, på grund av dotterns mående.
Då de ser hur Agnes blir sämre och den svenska sjukvåden inte kan hjälpa till så mycket mer, så väljer dom att söka lyckan utomlands.
Resorna går till kliniker i både Tyskland och Belgien.
För Moa så fortsätter livet som vanligt med skola, pianolektioner och andra aktiviteter.
Hanna och Oskar turas om att skjutsa Moa till pianolektionerna, beroende på hur Agnes mår och hur Oskar jobbar.
Strax efter nyår 2016/17 får Hanna reda på att hennes behandling inte riktigt hade fungerat utan hon har fått ett recidiv med metastaser vilket leder till smärtor i ryggen bla.
Detta påverkar ju Hanna otroligt mycket, vilket gör att hon fastnar ännu djupare i sin depression, och även Oskar börjar bli ordentligt påverkad av sin fru och dotters välbefinnande.
Oskar blir trött, går ner i vikt och börjar se sjuk ut, men egentligen sitter problemet i huvudet på honom.
Då under vårkanten 2017 kommer nästa smäll... Moa börjar visa samma symptom som Agnes.
Hon orkar inte med skolan på samma sätt, och hon får väldigt svårt att återhämta sig.
Detta är otroligt knäckande för hela familjen.
Den enda ljuspunkten i Moas liv är när hon får åka och spela piano, för där är hon glad och pigg och slipper Agnes, mammas och sin egen sjukdom för en stund, men sen väl hemma så måste hon vila igen.
Oskar och Hanna som ser tydliga tecknen på Moa och försöker så tidigt som möjligt agera mot sjukdomen för att Moa skall få en så tidig start som möjligt för sitt tillfrisknande och beslutar då att
hon får sluta med pianolektionerna på våren 2017, och självklart vill de att även hon skall ha hemundervisning, så att inte sjukdomen förvärras av allt ljud och annat störande.
Nu börjar även en utredning på Moa, men med henne var det lite värre.
Oskar var ju såklart väldigt rädd att även hans andra dotter skulle bli lika sjuk som Agnes så därför var han ordentligt påstridig hos läkaren.
Eftersom Oskar hade erfarenhet av just detta symptom, så var han väldigt kunnig inom just den symptomyttringen och hävdade med bestämdhet till läkaren att Moa hade samma sjukdom.
Läkaren, som var lite underlägsen gentemot Oskars auktoritet, fick kämpa med att stå emot hans vilja till ett läkarintyg så snabbt, då läkaren inte var övertygad om att Moa var riktigt så sjuk än.
Men Oskar gav sig inte utan orerade med bestämdhet att så var fallet med flickan.
Skolan hjälpte till med vilrum mm även denna gång för att underlätta för Moa.
Oscar visste, och med påtryckning från Hanna, att det bästa för flickan och familjen var att få hemundervisning även för henne, så han och Moa åkte på en resa till Tyskland på sensommaren 2017
Där besökte dem en specialistklinik, och en läkare, som såg på detta med andra ögon, och som utan problem kunde skriva ut ett läkarintyg.
Väl hemma igen så bokar Oskar tid med den svenska läkaren, och med ett intyg från den Tyska läkaren från specialistkliniken i handen, så hävdade han med bestämdhet att ett svenskt läkarintyg var det rätta.

Fortsättning följer..........

DEL 2.

Den svenska läkaren viker ner sig och skriver "lite motvilligt" först ut ett preliminärt läkarintyg.
Oskar åker till Moas skola och lämnar in detta Läkarintyg.........
Detta innebär att även Moa får börja med hemundervisning hösten 2017.
Lite senare under hösten så inkom även ett riktigt Läkarintyg med diagnosen ME/CFS
Barnen var aldrig isolerade, men däremot så orkade de inte ha kompisar hemma så ofta.
Samtidigt under hösten har Hanna, som nu är djupt inne i sin depression, varit på kontroll hos cancermottagningen och hon har även varit och lämnat prover.
Detta börjar bli för mycket för henne.
Hela situationen med barnen och henne själv börjar bli förbannat jobbig och även Oskar börjar falla in i en depression.
För första gången under hösten så nämner Hanna de fasansfulla orden.
- Jag orkar inte en gång till, om jag får cancer igen så vill jag inte leva längre, säger hon.
Detta är väldigt knäckande för Oskar att höra, och gör att även han nu har fastnat ännu djupare i sin depression.
Oskar försöker flera gånger att tala henne till rätta, men inser tillslut att hon menar allvar.
Han kan ju inte leva utan sin älskade Hanna, och hon vill ju inte lämna honom ensam med två sjuka barn, så till slut säger Oskar följande.
- Ok, om det visar sig att du har fått tillbaka cancer så dör vi som en familj.. vi gör det tillsammans.
Barnens livskvalité på grund av sina sjukdomar, skulle vara så dålig om de får leva kvar.
För resten av sina liv skulle barnen undra varför mamma och pappa valde att lämna dem ensamma.
- Blir det inte bättre, så dör vi som en familj.... kommer de överens om.
Det gemensamma beslutet är fattat.......
Agnes även har haft Borrelia som förstärkt hennes symptom, och hon mår nu ännu sämre.
På grund av Hannas metastaser så blir hon sakta sämre och sämre, och i November mår hon väldigt dåligt.
Hon var även iväg och pratade med en präst ett par gånger, för att få reda på vad som händer när man dör, då hennes tankar har blivit mer och mer suicidala.
Samtidigt är hon inne i sin depression, och så väntar hon på provsvaren på sin eventuella cancer.
Hon mår jättedåligt och har det jäkligt tuff nu, så hon passar på att prata med Agnes läkare vid ett av Agnes läkarbesök, och han vidarebefordrade
henne till en kurator för stöd, samtidigt så skrev han ut sömntabletter och någon form av lugnande tablett som hon skulle ta vid behov.
Den sista tiden innan jul då orkade Agnes knappt med någon hemundervisning, de fick ta massor av pauser och glöden försvann mer och mer inom henne.
Hon blev kraftigt försämrad några dagar omkring tredje advent, och dessa dagar orkade hon knappt vara uppe längre.
Hon hade också sagt till mamma och pappa att hon inte orkade leva längre, under denna period.
Förmodligen hade även hon självmordstankar, inte bara på grund av sin egen sjukdom utan på grund av hela hennes familjs situation.
Men vissa dagar var också bra, och då orkade hon med lite mer.
Läkaren hon hade kontaktades och de skulle påbörja en utredning angående narkolepsi, men den hann aldrig påbörjas.
Under dessa dagar hade Agnes ingen energi, ont i kroppen svår smärta i ben och knä, och hon hade ofta feber.
Hon var också yr så hon kunde knappt gå själv där hemma utan stöd.
Men som sagt, vissa dagar kunde också vara ganska så bra.
Men två saker såg hon och Moa fram emot.
Det ena var skolavslutningen, för då får de träffa alla klasskompisarna igen, och det andra var julafton.
Moa hade redan varit och köpt några presenter.
Även om de var sjuka och deprimerade så kunde de trotts all fira jul, men Hanna var spänd för hon visste att hennes provsvar skulle komma i dagarna.
Hanna kunde tydligen inte sova och var helt slut dagarna efter julafton, hon hade nu ett flertal gånger sagt till Oskar att hon inte skulle orka med allt en gång till, och framför
allt inte nu när Moa också hade börjat visa tydliga tecken på sjukdom.
Dock var Moa mest fysiskt trött och hade inte den uttalade smärtan som Agnes hade, fast Agnes hade ju varit sjuk mycket längre.
Då, några dagar efter jul, strax innan nyår kom beskedet.
Det som inte fick hända, hände........
Hanna hade fått tillbaka sin cancer, och nu fanns det tyvärr inget att göra.
Oskar visste inte vad han skulle göra, och han kände hur maktlös han var.
Det enda han hade sett under ganska lång tid var hur hans familj sakta blev sjukare och sjukare, och nu fick han precis reda på att hans fru skulle dö.........
Detta knäckte Hanna och Oskar fullständigt.
Oskar älskade verkligen både frun och barnen och kunde inte se ett liv utan Hanna.
Agnes hade blivit sämre, Hanna hade återfått Cancer, Moa mådde dålig av sin egen sjukdom och över situationen hemma.
Dom gjorde allt för sina barn och de orkade inte se barnen bara bli sämre, så nu var det dags att fatta det ofattbara beslutet att dö tillsammans i tron om att få ett bättre liv efter detta.
Ingen människa i världen kan förstå det beslutet, men för denna familj blev beslutet verkligt.
Oskar och Hanna började fundera på hur de bäst kunde lösa detta och kom fram till följande.
Barnen får inte veta nått och de måste somna in, för det skulle vara omöjligt att med våld döda sina egna barn.
Det hade aldrig Hanna eller Oskar klarat av.
Oskar måste vara kvar till sist och se till att alla var döda innan han själv tar sitt eget liv.
Dom vill bli hittade fort, så de väljer ett datum när dom visste att dom skulle bli saknade.
Dom bestämmer sig för att skriva ett brev till polisen, och att lämna en film till anhöriga.
Oskar och Hanna bokar en träff med sina grannar och ber dom bevittna undertecknandet av ett gemensamt testamente.
I testamentet nämns Oskars syster och Hannas bror men barnen finns inte med.
Den 7:e januari pratar Oskar med sin syster i telefon.
Sen händer det, och såhär är jag övertygad om att det gick till:
Hanna och Oskar förbereder allt tillsammans.
Dom tar fram tabletterna och blandar till en ordentlig cocktail, och de förbereder repet som Oskar sen skall använda.
Förmodligen mosar de allt till ett pulver och blandar med stark saft.
Sen går de upp till barnen och ger dem cocktailen, de stannar hos barnen tills dom har dött, och förtvivlade går dom ner till undervåningen igen.
Oskar är i panik och tappar sig själv för en stund,... han behöver gå ut.
Ute så är han helt förvirrad och frånvarande, och någon granne frågar vad som har hänt, Oskar svamlar nått osammanhängande, och sen går han in igen.
Dom sätter sig framför datorn och startar inspelningen, sen börjar Hanna att skriva ett avskedsbrev där de klart och tydligt erkänner att de gemensamt har fattat beslutet att
ta självmord och att låta sina barn få följa med dem till andra sidan på grund av att de inte skulle fån någon livskvalité om dom får leva kvar utan sina föräldrar och med sina sjukdomar.
Hanna skriver att de bestämde sig redan i höstas för det här.
Hon skriver även ett meddelande till Xxxxxx föräldrar som jag ”tror” är en ursäkt, och nått i stil med:
”Kan man anklaga någon borde man inte vara sämre som människa än att man kan be någon om ursäkt...”
Allt detta bevittnas av kameran på datorn.
Sen fortsätter de att spela in olika sekvenser där dom tydligt berättar för familjerna och polisen om varför dom har tagit detta beslut.
Brevet och datorn lämnar de på köksbordet.
Sen tar Hanna en blandning av mediciner själv, hon tappar glaset, och någon av dom trampar i skärvorna så det blir blodfläckar på golvet.
Sen lägger hon sig i sängen och väntar.
Oskar sitter med henne hela tiden, och tårarna strömmar.
Tyvärr så dör inte Hanna av medicinen, så Oskar ”hjälper henne att dö”
Förtvivlad går han ner igen och knyter fast repet i trappan och ställer en pall under.
Han spelar in det sista på datorn och skickar filmen till sina föräldrar, sen tar han en rejäl dos av mediciner och sätter sig ner och väntar en stund.
Han förstår nog inte riktigt vad som precis har hänt.
Hur fan kunde det bli såhär?
När han känner att medicinen börjar verka, och han börjar bli påverkad går han till pallen.
Han ställer sig på pallen, lägger snaran runt halsen, väntar tills han precis börjar tappa medvetandet och inte riktigt förstår nått mer.
Sen sparkar han undan pallen.
TYST. LUGNT. FRIDFULLT.
Äntligen är familjens lidande över, och de glider tillsammans över ”till den andra sidan” som de själva trodde skulle vara så mycket bättre.
Dom hade någon form av religiös tro...... något om att det skulle bli bättre på andra sidan.

Enligt obduktionen så dog Oskar sist men det handlar endast om några timmar efter att Hanna och barnen hade somnat in.
Det är nog Hanna man vill obducera mest, då man inte med säkerhet vet varför hon dog.

Ungefär såhär tror jag att det gick till.

// Avd.9

Imponerande Avd.9! Så kan det mycket väl gått till!
Men nästa gång kan du väl få med lite mer info..

Om de var så väl förberedda borde de då inte ha spelat in filmen på förhand?
Är inte stressnivån på MAX efter att man dödat sina egna döttrar?
Jag tror att om det finns en film så spelades den in i förväg.

Glaset kastades nog i golvet i förtvivlan.
Polisen vet vems fingeravtryck som finns på skärvorna och vems blod det är. Min gissning är Oscars.