Det som slår mig i rapporteringen om det här fallet, är att alla media är så förstående och förlåtande utöver infödingarna. Och så likgiltiga för den unge missionären och hans familj. De försöker t.o.m. framställa missionären som dum och mer eller mindre galen:
https://www.expressen.se/nyheter/sista-orden-fran-den-dodade-missionaren/
"Så John Chau visste att han nog inte borde återvända till ön Norra Sentinel.
Men det gjorde han.
Det slutade illa."
"John Chaus dagbok ger enligt Washington Post bilden av en ung kristen man som var som besatt av att försöka sprida sin religion till Norra Sentinel."
"Han hade tagit med sig några gåvor också, bland annat lite fisk, en sax och några säkerhetsnålar. Det fungerade inte."
Om man vänder på det: tänk om det hade varit en ensam muslim, som hade anlänt till ett europeiskt land för att sprida islam - och blivit mördad av ett antal beväpnade kristna män? Eller varför inte ett antal asatroende män? Tänk vilket himla liv det skulle ha blivit då!
Själv blir jag glad åt mitt i eländet, att det fortfarande, i vår dekadenta tid, kan finnas unga människor som brinner i anden, och som inte bara tänker på sig själva, utan är beredda att ta stora risker för att försöka uppnå något som - enligt deras egen övertygelse - är gott för andra. Vare sig jag själv delar deras tro eller inte. Det ger lite hopp!
Jag har förresten en kristen vän, ungrare, som i sin ungdom levde med en infödingsstam i flera år, för att lära sig deras språk. Avsikten var att sedan översätta Bibeln till detta språk, eftersom det aldrig gjorts tidigare då inga västerlänningar behärskat det språket. Nu lyckades det inte för honom heller i slutändan - han kom dock undan med livhanken! - men faktum kvarstår att det är fint att sådana människor som han och John Chau
finns än idag! De lyfter hela människosläktet!