Citat:
Ursprungligen postat av
Solglittret
Jag tror på att PM-et kan beskriva ett sannolikt förlopp, en vägbeskrivning hur de steg för steg närmade sig katastrofen.
Än så länge kan jag inte hitta något enda verifierat säkert konkret som bevisar att det inte kan ha gått till just så.
Men vi vet ju inte. Polisens sista besked och mediaartikeln för två månader sedan handlade om att allt ännu inte var klart.
Det skulle kunna vara en beskrivning av en svårhanterlig livssituation, på väg i utförsbacke med dåliga bromsar; är enig med dig.
Men om flickorna bara grät, hade ont och sov om vartannat; varför i hela friden ansökte man inte om kommunal assistans? För två jurister hade det varit "a piece of cake" att skriva en ansökan och få igenom den. Överklagan hos fler än en instans är också möjlig ifall beskedet blir negativt.
De hade då utifrån antalet beviljade timmar kunnat anställa antingen någon i familjen eller en utomstående personlig assistent åt flickorna. Ledsagarservice - varför nyttjades inte den tjänsten? Oavsett diagnos; idiopatiskt trötthetssyndrom, ME, narkolepsi, depression, bipolär sjukdom... fanns stora möjligheter att få hjälp via kommunen.
En högst individuellt anpassad skolgång har visat att de inte alls var svikna av samhället. Det har talats om erbjudande av kuratorstöd i tråden och det är också vad som brukar erbjudas i samband med sjukdom i familjen.
De var dessutom två om att bära ansvaret och det
har viss betydelse, för ett liv med sjuka barn tar även på den fysiska orken och föräldrarna kan då här turas om att sköta om och ev. vaka nattetid.
En förälders naturliga instinkt är att visa omsorg och lindra det som tar ont, både själsligt och kroppsligt - vad gick fel här och har morden
ö.h.t att göra med flickornas tillstånd?
De var båda utåt sett vid sina sinnens fulla bruk, både föräldrar och syskon i livet, och de hade det så pass gott ställt att det ekonomiska inte stod i vägen när det kom till att söka alternativ vård.
En större utredning av äldsta flickan var också i görningen.
Den 22 febr. uttrycktes att man hade en del lösa trådar i ärendet och vad utredarna nystar fram i slutändan är inte på något sätt givet.
Spekulerar: en ovanligt tajt relation med minimalt socialt umgänge är den bild som framträder, inte bara i PM:et. Enligt "Rockkungen" ska också umgänget med HB´s släkt ha varit begränsat. Ytligt och utåt sett skulle den symbiosliknande relationen med det intensiva telefonerandet kunna tas som ett uttryck för djup kärlek där man nöjde sig med varandras sällskap efter arbetsdagens slut.
Men, stämde omgivningens syn på paret med hur det såg ut inuti familjen, får man lov att fråga sig. Eller var allt bara en skickligt upprätthållen och skimrande fasad, väl inövad efter många års äktenskap? En kvinna som till sist inte orkade sätta emot makens ständiga tillsägelser och kritik utan tillät honom för husfridens och flickornas skull, att begränsa umgänget med väninnor och den egna familjen, övervaka med tät telefonkontakt dagtid och ute på resor etc; -se, de är ju så romantiskt tajta!
/.../
Citat:
Någonstans måste kanske vi andra också ges möjlighet att lufta våra tankar kring det hela? Utan att man med Stasi-fasoner och pekfingerhöttande ska försöka tysta också oss?
Det vore tråkigt om tråden stängdes igen. För att inte hamna i samma dåliga stämning och tjafs
som tidigare, är det kanske bäst att ignorera alla som skriver personangrepp och elakt raljerar över andra postare. Det är ju inte den diskussionen vi som är genuint intresserade av fallet vill ha. (Men kanske de andras agenda?)
I vart jag kommer framöver inte att delta i dumhetsdiskussioner med elaka förteckenoch OT. Förhoppningsvis låter också fler bli.
Ett stort JA! Fallet är vad som ska diskuteras här, inte andra postare; tjafs går fetbort.
