Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Det var bra beskrivet, jag håller med.


Alltså visst har han stil och när stämningen också sitter blir det jävligt bra. Men Argento fixar inte att göra en musikvideofilm som Suspiria, det blir så jäkla tråkigt. Men alla andra älskar den ju så jag fattar väl helt enkelt inte grejen.

Suspiria (2018)
IMDb

Då har jag sett den nya versionen av Dario Argentos mästerverk Suspiria (1977). En film som alltid har haft en stor plats i mitt hjärta sedan jag för första gången såg den i de tidiga tonåren. Sedan jag hörde att det skulle komma en nyinspelning så har jag varit väldigt skeptisk och fruktade att det skulle bli som den amerikanska Oldboy-versionen, nu efter att jag har sett den kan jag med glädje säga att så inte blev fallet.

Suspiria (2018), regisserad av Luca Guadagnino (Call me by your name, Kärlek på italienska) står helt på egna ben. Egentligen så har den bara den grundläggande historien samt namnen på karaktärerna gemensamt med originalet, vilket jag är väldigt glad för. Här finner vi mer gemensamt med nyare skräckalster så som The Witch och Last Shift än med Dario Argentos mystiska giallo. Mystiken har också här försvunnit mer, både på gott och ont. Häxorna har en centralare roll och får mycket mer utrymme, den ikoniska ljussättningen och framtoningen är här nästan helt bortblåst och Luca visar fram ett grådaskigt Berlin i slutet av 70-talet.

Filmen är dock ganska ojämn, öppningen är trevande. Vi bjuds på superb klippning och kameraarbete, men historien klarar inte att trollbinda mig. Klippningen får en att känna ett visst obehag, men mystiken ekar med sin frånvaro. Men rätt som det är när vi kommit in i filmen så glimtar Suspiria till med terror, erotik, skräck och briljans. De få stötarna slår en hårt i magen och ger en klump i halsen, men tyvärr är dessa stunder ganska korta men väl så effektiva.

Tyvärr lider denna versionen av något som gör mig besviken, ett ruggigt dåligt soundtrack. En av originalets största styrkor är den jobbiga, skräckinjagande men fantastiska musiken av Goblin. Här har det byts ut mot dåliga indiepopballader. Detta är för mig ett besynnerligt val, som inte bara passar dåligt men också förstör stora delar av upplevelsen. Vad Luca tänkte på här vet verkligen inte, men soundtrack är så himla viktigt och på bara den lilla delen så faller Suspiria långt ned.

Men, detta är en bra film. Många gånger så fick jag gåshud och kände verkligen terrorn krypa under skinnet på mig, ungefär samma känsla som jag stundtals fick av The Witch, men precis som nämnda film så är som jag tidigare sa också Suspiria ganska ojämn. Det är nära en fyra, och hade det inte varit för den riktigt dåliga filmmusiken så hade den kanske fått det. Men det finns tillräckligt många scener som borde få den mest härdade skräckfantastens hår att resa, eller bara njuta av en absurd, vacker, erotisk och ockult upplevelse. Ett extra plus också att filmen är på tyska till stora delar.
Skådespelet är genomgående övertygande från samtliga, men den som utmärker sig mest är Tilda Swinton som den kedjerökande danslärarinnan.

Suspiria rekommenderas.

+En originell historia inom ramarna av originalet
+ Briljanta skräckscener
+Klippningen
+Tilda Swinton

-Musiken
-Saknar mystik
-Ojämn
-Onödiga sidospår som får mycket tid

3+/5

Ödsla inte er tid på The Nun, det är nog den absolut sämsta film jag har sett. Trots jumpscares så sitter man och börjar dagdrömma och tänka på annan skit för att skådespelet och handlingen är så urdålig. Förstår inte hypen alls kring denna rulle. Jag skojar inte när jag säger att jag hellre hade sett ett avsnitt av Paradise Hotel än denna jävla dynga.

https://www.imdb.com/title/tt5814060/?ref_=fn_al_tt_1

2/10

Tack för utförlig recension, läste egentligen bara första delen, jag vill gå in med så lite förkunskap som möjligt, läser den i sin helhet efter jag själv sett den. Men ja Argentos Suspiria är lite av en helig rulle även för mig men jag var ändå positiv till remake-planerna redan från början jag hörde talas om det. Jag vet egentligen inte varför, brukar ofta inte vara allt för glad i remakes men jag fick någon känsla av att det skulle bli bra, eller snarare det kunde bli riktigt jävla intressant.

Kul att du nämnde Last Shift, den föll mig i smaken, en film som säkert gått under radarn för många.

Psycho vill jag säga är en ganska läskig film, jag menar på hur välgjord den är på sin tid och hur oförutsägbar filmen är.

Jovisst, kanske inte jätteläskig idag men den besitter fortfarande en kuslighet som inte går av för hackor alls. Hur som helst en riktigt bra film, Hitchcocks tveklöst bästa i min mening och en av mina absoluta favoritfilmer.

När jag såg den soom 12 åring ansåg jag den som väldigt ruggig.

Var någonstans själv i den åldern som jag såg den för första gången själv, mycket flög mig väl över huvudet men slutet tyckte jag både var bra på ett chockerande sätt och ruggigt. Då gillade jag den skapligt mycket men det är först då jag såg den senare som alla bitar föll på plats och uppskattade den mera då jag förstod hela temat som filmen vilar på.

Finns en bra, svensk bok om Anthony Perkins och delvis om hans roll som Norman Bates; Monstret i garderoben av Johan Hilton som är väl värd att läsa. Så gillar man Psycho så kan man ge boken en chans.

Thanatomorphose (2012) - https://www.imdb.com/title/tt2385074/?ref_=nv_sr_4

Ruggigt bra film om en tjej som ruttnar hemma i sin lägenhet.
Jäkligt snygg och rå film..

Kan inte fatta att jag missat denna film.

Den minns jag att jag gillade då jag såg den för några år sen, gillar body horror så denna gick hem. Har DVD:n liggandes i någon hylla här hemma så borde nästan plocka fram och se den igen.

Jag tänkte se Suspiria orginalet från 70-talet, jag skäms lite att jag inte sett den då ja sett det mesta inom skräck. Finns det nån risk att bli besviken?

Såg nyligen The Ritual från 2017 och tyckte den var riktigt vass. Vissa delar mer läskiga än andra, men den var iallafall stämningsfull, vilket jag tycker den absoluta majoriteten skräckfilmer misslyckas med numera. Älskar skräckfilmer som utspelas ute i skogen, att det i detta fall råkar vara Sverige är ju rätt kul. Mörker och långt till civilisation gör ju att karaktärerna känns mer utlämnade till sitt öde på något sätt anser jag.

Det som The Ritual också lyckas bra med är att monstret i filmen fungerar, oftast visar man aldrig monstret i dessa skogsfilmer (tänker på The Blair Witch Project framförallt), vilket är förståeligt då det man inte ser ofta kan vara mer skrämmande än att få se någon dålig cgi-zombie. Här är dock monstret genuint obehagligt och verkar skifta skepnad, vilket gör att det är svårare att förstå och kategorisera och sålunda mer skrämmande.

Någon i tråden som kan rekommendera liknande skräckisar? Måste inte nödvändigtvis helt utspela sig i skogar, men tycker det är en mycket bättre atmosfär en de så kallade "hemsökta husen" och annat dylikt skit som det görs om och om igen.