Citat:
En befogad fråga - och svår att besvara när man inte vet hur saker och ting verkligen förhöll sig.
En orosanmälan är ju sällan det första man tar till - utan man börjar med ett ömsesidigt och respektfullt samarbete mellan föräldrar och skola (och i detta fall sjukvård) där man gemensamt uttömmer alla möjligheter. Detta kräver att var och en tar ansvar för sin egen ansvarsbit - föräldrar utifrån sitt föräldraansvar, skolan utifrån skolansvaret och sjukvården utifrån sin profession.
Om det visar sig att föräldrar inte vill eller förmår att ta sin del av ansvaret, så har man ibland ingen annan möjlighet än att göra en orosanmälan för att få ytterligare stöd i arbetet med att hjälpa barnet.
Det tycks ju faktiskt ha varit så som du skriver, att man från skolans håll bedömde att både föräldrarna och skolan gjorde allting rätt. Frågan är om skolan uppfyllt alla delar av sitt skolansvar (och det vet vi ingenting om). Man erbjöd undervisning i hemmet under lång tid - men mer? Jag undrar om man i skolan har rannsakat sitt agerande och möjligen insett att man borde ha gjort mer eller mindre av något, gjort någonting annorlunda osv. Det kan ju även vara sådant som bidrog till det snabba beslutet att förändra rutinerna kring obligatorisk soc. anmälan vid redan ganska måttlig skolfrånvaro.
Har skolan lyssnat för mycket på föräldern (föräldrarna) och låtit hans (hennes) önskemål vara styrande, och därmed försummat andra aspekter i situationen? Om det var på det viset - och om skolpersonalen så småningom kom till insikt om detta - så kan man förstå deras val att inte göra en orosanmälan. En orosanmälan mot familjen hade kunnat slå tillbaka mot skolan - en utredning hade kunnat visa att skolan direkt eller indirekt bidragit till att vidmakthålla en situation som inte blev bra för barnen. Jag säger inte att det var på det viset, för det kan varken jag eller någon annan veta. Men det är en viktig sak att utreda, för att sätta ljuset på fenomen som detta. Det kommer absolut att finnas andra fall (inte där barn mördas för det är sällsynt) där skolor behöver jobba med att analysera sin egen roll och sitt eget ansvar.
En orosanmälan är ju sällan det första man tar till - utan man börjar med ett ömsesidigt och respektfullt samarbete mellan föräldrar och skola (och i detta fall sjukvård) där man gemensamt uttömmer alla möjligheter. Detta kräver att var och en tar ansvar för sin egen ansvarsbit - föräldrar utifrån sitt föräldraansvar, skolan utifrån skolansvaret och sjukvården utifrån sin profession.
Om det visar sig att föräldrar inte vill eller förmår att ta sin del av ansvaret, så har man ibland ingen annan möjlighet än att göra en orosanmälan för att få ytterligare stöd i arbetet med att hjälpa barnet.
Det tycks ju faktiskt ha varit så som du skriver, att man från skolans håll bedömde att både föräldrarna och skolan gjorde allting rätt. Frågan är om skolan uppfyllt alla delar av sitt skolansvar (och det vet vi ingenting om). Man erbjöd undervisning i hemmet under lång tid - men mer? Jag undrar om man i skolan har rannsakat sitt agerande och möjligen insett att man borde ha gjort mer eller mindre av något, gjort någonting annorlunda osv. Det kan ju även vara sådant som bidrog till det snabba beslutet att förändra rutinerna kring obligatorisk soc. anmälan vid redan ganska måttlig skolfrånvaro.
Har skolan lyssnat för mycket på föräldern (föräldrarna) och låtit hans (hennes) önskemål vara styrande, och därmed försummat andra aspekter i situationen? Om det var på det viset - och om skolpersonalen så småningom kom till insikt om detta - så kan man förstå deras val att inte göra en orosanmälan. En orosanmälan mot familjen hade kunnat slå tillbaka mot skolan - en utredning hade kunnat visa att skolan direkt eller indirekt bidragit till att vidmakthålla en situation som inte blev bra för barnen. Jag säger inte att det var på det viset, för det kan varken jag eller någon annan veta. Men det är en viktig sak att utreda, för att sätta ljuset på fenomen som detta. Det kommer absolut att finnas andra fall (inte där barn mördas för det är sällsynt) där skolor behöver jobba med att analysera sin egen roll och sitt eget ansvar.
Med facit i hand är det naturligtvis vansinnigt att det inte gjordes en anmälan. Kanske är det därför kommunen satt in en regel om anmälningskrav vid 20% frånvaro, för att försäkra sig om att socialtjänsten kommer in i ärenden vid hög skolfrånvaro även om det för ögat ser ut som att allt går rätt till och att föräldrarna tar sin del av ansvaret.