Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Detta blir mitt sista inlägg på ett tag (till mångas glädje, kanske? .
Jag tycker inte att förklaringarna i PM:et är bättre än de vi redan fått om och om igen. Något skaver fortfarande, om inte ännu mer nu.

Jag har inte fått PM:et så kan inte avgöra avsändarens trovärdighet. Kan inte heller veta om det fanns mer information i PM:et som inte kommit fram, kanske för att mottagarna lovat detta. Och att det är pga denna eventuella ytterligare information i kombination med en trovärdig avsändare som gör att så många verkar köpa detta. Jag gör det inte, för det är i mina ögon inte så mycket mer än en sammanfattning av lite olika teorier och information som löpande framkommit redan.

Jag kanske framstår som konspiratorisk (kanske även det till mångas glädje?) men då får det vara så.

Men visst borde väl IVO ha tittat närmare på sjukvården runt barnen? Är man inte skyldig att anmäla om ett barn dör en kort tid efter senaste sjukvårdsbesöket?

Se det fetade. Jag är helt enig med dig om detta. En familj med två föräldrar som båda sitter vid sina datorer och skriver självmordsbrev till en massa personer där de förklarar varför de tänker mörda sina barn torde utåt sett inte ha förefallit fullt kapabla att ta hand om två sjuka barn inför de myndighetspersoner som de trots allt hade kontakt med. Professionella, kompetenta lärare och vårdpersonal borde nog ha kunnat läsa av att det inte stod rätt till och att barnen befann sig i uppenbar fara. Om man ska tro på PMet så var det en familj i fullt sönderfall. Det borde ha märkts. Barn har omhändertagits akut på betydligt oklarare grunder än de som verkar ha varit för handen i detta fall.

Det börjar koka ner till två alternativ. Det ena att inget märktes utåt. En eller två iskalla föräldrar iscensatte och regisserade hela processen och höll masken utåt. Allt verkade bra, föräldrarna föreföll kapabla att ta hand om allt trots att det var "kris" som rektorn sa. Det andra alternativet är att allt var fullt kaos i familjen på grund av att föräldrarna hade gått in i en självmords-/mordpakt där de endast brydde sig om att planera sin egen och döttrarnas död. Och det borde verkligen ha skickat tydliga signaler till omvärlden. De var trots allt fyra personer i familjen. Lärare kom och gick i hemmet. De träffade vårdpersonal.

Sen undrar jag hur breven fanns lagrade i datorn. Om PMet är riktigt i det avseendet måste då polisen ha gått in och hindrat leveransen efter att datorerna beslagtagits. Antar jag. Och hur var de tänkta att skickas? Från mitt Word-program går det inte att skicka några brev direkt, utan det måste ske via mail. Hur man uppskjuter leverans av mail har jag inte heller kläm på för om det finns någon sådan funktion har jag aldrig behövt använda mig av den. Någon kanske vet och kan reda ut detta.

Jag tror också på den info som kom tidigt i tråden. Men många har envist hävdat att O är/var ensam GM och dödade fru och barn i ett raseriutbrott. Vila i frid, hela familjen.

Ja, och det är i överensstämmelse med vad jag själv tror sedan länge.

Vila i frid hela familjen!

Du har en sund inställning - verkligen !

Du glömde "Stackars barn!".

Men berätta gärna vad det är i Zebrimas inlägg som du finner sunt.

Det är naturligtvis ingen slump att skolan förändrade sina rutiner angående orosanmälan i samband med skolfrånvaro, så gott som direkt efter tragedin. Det var ju ett indirekt erkännande från skolans sida, om att de agerat felaktigt och borde ha gjort en orosanmälan. Och nej – vi vet inte om en orosanmälan hade varit till hjälp, men vi vet i alla fall att utan orosanmälan blev det inte bra.

Man kan även undra över sjukvården: gjordes inte någon orosanmälan därifrån heller?

Det skrivs då och då i tråden om att ingen såg någon anledning att göra orosanmälan och att ingen kunde tro att barnen skulle bli dödade. Självklart kunde ingen tro det, eftersom det är så extremt ovanligt att barn dödas av föräldrar i sina hem. Men en orosanmälan ska inte göras enbart när man är rädd för att barn ska dödas, eller om man misstänker att de blir slagna eller vanvårdade i hemmet. Det är inte bara sådana grava misstankar som motiverar anmälan! Det är inte bara smutsiga och utsvultna barn, eller barn med blåmärken, som ska uppmärksammas.

En orosanmälan är precis det som ordet anger; man känner oro för ett barn i något avseende. Man kan anmäla sin oro för att barnet inte verkar få sina grundläggande behov tillgodosedda, för att föräldrar inte verkar förstå sina barns behov, för att föräldrar inte tycks kunna eller vilja samarbeta med de ”professionella hjälpare” som barnet behöver få hjälp av, för att föräldrar inte söker hjälp för egen del när de inte mår bra och inte klarar av sin föräldrauppgift, om barn av någon anledning hindras eller hämmas i sin utveckling, om barn av föräldrarna förvägras den sjukvård som förordas av läkare – med andra ord: allt som gör att ett barn riskerar att inte får de utvecklingsmöjligheter som alla barn behöver och har rätt till - emotionellt, intellektuellt, socialt och rent fysiskt i fråga om ”vanlig omvårdnad.”

Utifrån det som beskrivits i tråden finns det många, många frågetecken om föräldraförmågan, om barnens isolering, om samarbetet med skola och sjukvård med mera, med mera. Föräldrars sociala ställning eller status, har givetvis ingenting med anmälan att göra.

Samtidigt, om det uppfattades som att föräldrarna gjorde allt som stod i deras makt, sökte hjälp, samarbetade väl med alla instanser och för ögat såg ut som att de höll ihop sig, vad är det som ska anmälas?

Jag har läst pm:et. Det finns ändå omständigheter i den här tragedin som inte överensstämmer med innehållet i pm:et, t.e.x om barnen var så trötta och mest sov hela dagarna hur kunde de prestera så bra i skolan? Det är bara en av många exempel.

Håller med er. Ingredienser som saknas i pm:et är ilska och/eller panik. Föräldrarna beskrivs som tyngda, uppgivna och fyllda av en så stor sorg att de vill utplåna hela familjen. Att mörda är ett grovt våldsbrott. Är man helt uppgiven och deprimerad och suicidal har man ingen framtidstro, för man har svårt att klara av nuet. Att ha en framförhållning på flera månader och noggrannt planera och sen planenligt genomföra ett familicide kräver väldigt mycket handlingskraft.

Gårdstensmamman - panik, stenbrottspappan - ilska, angeredspappan - förvirring pga psykisk ohälsa, pappan som tände eld på huset med sina inlåsta barn - vrede och hämnd mot barnens mamma. Så Bjärredsföräldrarna - sorg?

Eller kan O blivit vred av sin frus uppgivenhet?

En befogad fråga - och svår att besvara när man inte vet hur saker och ting verkligen förhöll sig.

En orosanmälan är ju sällan det första man tar till - utan man börjar med ett ömsesidigt och respektfullt samarbete mellan föräldrar och skola (och i detta fall sjukvård) där man gemensamt uttömmer alla möjligheter. Detta kräver att var och en tar ansvar för sin egen ansvarsbit - föräldrar utifrån sitt föräldraansvar, skolan utifrån skolansvaret och sjukvården utifrån sin profession.

Om det visar sig att föräldrar inte vill eller förmår att ta sin del av ansvaret, så har man ibland ingen annan möjlighet än att göra en orosanmälan för att få ytterligare stöd i arbetet med att hjälpa barnet.

Det tycks ju faktiskt ha varit så som du skriver, att man från skolans håll bedömde att både föräldrarna och skolan gjorde allting rätt. Frågan är om skolan uppfyllt alla delar av sitt skolansvar (och det vet vi ingenting om). Man erbjöd undervisning i hemmet under lång tid - men mer? Jag undrar om man i skolan har rannsakat sitt agerande och möjligen insett att man borde ha gjort mer eller mindre av något, gjort någonting annorlunda osv. Det kan ju även vara sådant som bidrog till det snabba beslutet att förändra rutinerna kring obligatorisk soc. anmälan vid redan ganska måttlig skolfrånvaro.

Har skolan lyssnat för mycket på föräldern (föräldrarna) och låtit hans (hennes) önskemål vara styrande, och därmed försummat andra aspekter i situationen? Om det var på det viset - och om skolpersonalen så småningom kom till insikt om detta - så kan man förstå deras val att inte göra en orosanmälan. En orosanmälan mot familjen hade kunnat slå tillbaka mot skolan - en utredning hade kunnat visa att skolan direkt eller indirekt bidragit till att vidmakthålla en situation som inte blev bra för barnen. Jag säger inte att det var på det viset, för det kan varken jag eller någon annan veta. Men det är en viktig sak att utreda, för att sätta ljuset på fenomen som detta. Det kommer absolut att finnas andra fall (inte där barn mördas för det är sällsynt) där skolor behöver jobba med att analysera sin egen roll och sitt eget ansvar.