Citat:
Ursprungligen postat av
Rumbledoll
Exakt så tänker jag. Svårt att mäta allmänintresset när inget skrivs. Tror det var du som skrev att du var besatt😀 Så befriande att du säger det. Det är ju det vi är som hänger kvar här och tålmodigt väntar. Inget fel med det. Har inget med hyenor att göra. Ett genuint intresse och engagemang skulle jag kalla det. Konstigare är då den lilla gruppen som med jämna mellanrum kommer in och försöker strypa verksamheten.
Jag tänker så här. Hur jobbar polisen? Måste väl gå till som så att man spånar fram olika teorier och sedan gäller det att få fram bevis som håller. Som vi amatörer håller på här. Eller har jag läst för många kriminalromaner?
Bland alla teorier och spekulationer i denna tråd gömmer sig sanningen. Eller sanningarna.
Jag är trygg i förvissningen att media kommer att göra sitt bästa i att hitta så många svar som möjligt.
Vad som rörde sig innuti Oskars och Hannas huvuden lär vi aldrig få veta.
Dom var dom vuxna eller rättare, dom var dom som skulle vara dom vuxna i situationen.
Agnes och Moa är vad detta handlar om. Vem såg dom? Hade dom några förtrogna utanför familjen? Det är så sorgligt alltihop.
Jag vet inte om du läst för många kriminalromaner (kan man det?) men polisen (om de arbetar som man bör och skall) reder FÖRST ut vad som hänt, så noggrant som möjligt. I det här fallet, vem har dödat vem, i vilken ordning och på vilket sätt. Sedan, vad finns att tillgå avseende sjukjournaler och myndighetsbeslut (där är "grävare" helt i händerna på att befattningshavare läcker eller skvallrar, att få ut de här uppgifterna går bra för utredaren, men inte för journalister och likställda) och sedan sedvanliga efterforskningar avseende ekonomi, utbetalningar och transfereringar (även här gäller en grundsekretess som utredaren kan gå runt, men inte journalister). I känsliga fall erinrar man dessutom de man förhör upplysningsvis, släktingar, kollegor och andra i offrens/gärningsmännens närzon om att de har tystnadsplikt under utredningen, de också.
När man har en bra uppfattning om detta kan man arbeta vidare, med någon sorts verifiering av motiv, eftersom man nu vet bättre vad som ligger bakom.
Det man inte gör är gissar vilt på "pedofili", "scientologpåverkan", "spelskulder" eller "förtvivlan inför karriäravbrott" (typ), utan man kräver i alla fall någon sorts fakta bakom varje sådan utredningslinje.
När utredningen kommit till någon sorts slutpunkt fattar åklagaren beslut om åtal. Bara om åtal väcks kommer förundersökningen att bli offentlig. I normalfallet väcks inget åtal om gärningspersonerna är utom räckhåll för samhällets sanktioner, i detta fall döda. I det här fallet tycktes man vara klar över att så är fallet relativt tidigt i utredningen, men eftersom man vill vara säker genomförs ändå en mängd utredningsåtgärder. (Det SKULLE kunna vara så att det funnits andra som begått brott, och som man skulle vilja angripa rättsligt. Hypotetiskt, kvacksalverikliniker som utnyttjat familjen ekonomiskt, till exempel).
Sedan har Moosky ett rätt starkt argument i de pressetiska begränsningsreglerna, om man vill fundera över varför inte de vanliga skvallerbyttorna på myndigheten tycks ha hållit sig passiva. Det behöver de inte gjort, men media kan tänkas hålla sig i alla fall.