Citat:
Ursprungligen postat av
Bullfetta
I Sverige har vi sedan gammalt en rättspraxis som lyder: Om en kvinna säger att hon blivit våldtagen, så har hon blivit våldtagen. Som feminist är jag mycket nöjd med den rättsordningen.
Det intressanta är inte om JC Arnault vekligen begått någon våldtäkt, utan det viktigaste är att man statuerar exempel genom att döma honom skyldig till våldtäkt.
Domen är viktig eftersom den visar att man kan dömas skyldig till våldtäkt på ren ryktesspridning och hörsägen. En seger för svensk rättssäkerhet.
Jag håller inte alls med.
Det gynnar inte alls ett rättssamhälle att man tar bort spärrar och baserar en dom på ryktesspridning och hösrsägen.
Om en kvinna anser sig våldtagen så bör det iofs gälla, men inte styrkt med rykten. Om det skulle åberopas som prejudikat i andra typer av mål då lever vi farligt.
Som feminist (av en anna riktning dock) anser jag det långt viktigare att gränserna för det manliga "privilegium" som hittills gällt, framför allt ur det maktperspktiv som visas så tydligt i detta fall, suddas ut. Dessvärre ser jag inte någon vettig lösning på det. I väntan på en juridisk vändning, får det här fallet ses som ett bedrövligt men ack så behövligt mellanspel, där skammen får ta huvudrollen.
Det går kanske framåt, om än med myrsteg. Tänk nu på att tidigare anmälningar mot JCA inte tagits på allvar och att anmärkningarna rörande arbetsförhållandena på Forum inte lett till just mer än ett indraget ekonomiskt bidrag. Så mycket för kvinnors beroendeställning/underläge! De här något sent påkomna anmälningarna har trots allt krävt mod och starkt stöd från en större grupp kvinnor. Till och med om JCA frikänns i denna instans är åtminstone något vunnet i det perspektivet.
Det här fallet är inte något som juridiken kan lägga bakom sig när nästa dom fallit. Problemet måste stötas och blötas och samhällsklimatet måste ändras, stureplansfasoner är inte acceptabla och blir inte tjusigare av att de förekommer i ännu "finare" miljöer.