Uppdrag granskning - "vem ska rädda Sanne?"

Det finns ett behov, men det är inte realistiskt. Personligen tror jag att jättemycket ångest och stress hade botats om vanliga arbetare jobbat en månad, sen haft betald semester i Spanien en månad, jobbat en månad, betald semester osv.

Det är inte heller realistiskt. Man kan inte bara ge allt till alla bara för att det finns ett behov. Man måste också ha en kostnad- kontra nyttaanalys.

Jag håller dock med om att det svåraste med att rehabilitera missbrukare att få dom att fungera i samhället som nyktra. Många möter ett liv som typ 30åringar, morsan snackar inte med dom, eventuella barn har dom inte vårdnanden om, alla polare knarkare, eventuell partner knarkar, ingen utbildning, ingen karriär, måste börja från noll. Det blir för tungt och återfall är mycket troligt.

Man kan dock inte lösa detta problemet genom att uppfinna vuxendagis där folk bor tills dom dör, det är en absurd idé.

En annan bister sanning är att när man lider av psykisk ohälsa, så slutar i olika stor utsträckning den rationella delen av att fungera. Det är lite som att konstant vara fast i fight or flight mode.

Med facit i hand, tror du alla är förmögna att fatta rationella beslut? Är alla förmögna att ta ansvar för sig själva och sina handlingar?

Är det inte helt uppenbart att människor är olika och att vissa inte klarar av ansvar och att vissa är känsligare än andra?

För mig är det tämligen uppenbart att vissa människor inte kan hantera livets vedermödor och att en del av dem försöker fly verkligheten eller tillfälligt lindrar sina själsliga smärtor med hjälp av narkotika och/eller alkohol. Hur kan man ens ifrågasätta det?

Sjukvården där jag är verksam, skapar ju läkemedelsmissbruk hos ett flertal patienter därför att de inte har stenkoll på vad och hur mycket läkemedel patienterna och hur de mår. Ibland är läkarna för givmilda med smärtstillande och sen sitter patienten där med ett beroende. Hur mycket ansvar har patienten då för sitt missbruk?

Det är väldigt enkelt för den som är frisk att säga "ta dig i kragen" eller "du gjorde ditt val, nu får du skylla dig själv" . Den som mår dåligt och har ett svagt psyke har förstås inte samma självkontroll som andra och har därmed inte samma valmöjligheter.

Ja det finns människor som vuxit upp under ruttna förhållanden men vi (vi säger jag då jag tillhör den kategorin) har förmodligen ett starkare psyke än andra.

Ställer du samma krav gällande ansvar på en person med mycket låg begåvning, svår autism, paranoid schizofreni, alzheimer eller dylikt?

Inse att man inte väljer sina styrkor och svagheter. Man väljer inte sin personlighet.

Psykisk sjukdom behöver inte vara synonymt med att vara spritt språngande galen. Alla psyksjuka är inte dregglande dårhushjon a la patienterna i Hellraiser 2 eller Gökboet.

Vi har svenska barn som lever på gatan, som knarkar, dricker, sniffar lim, fnaskar etc men visst är det bättre rent generellt i Svedala än i Ryssland.

Som jag skrev. Valen finns där men för den som är sjuk och svag ser alternativen olika ut. Det som är ett rationellt och sunt val för mig (streta på, använd inte droger för att fly problemen, drick inte om jag är ledsen eller förbannad, knarka aldrig, undvik beroendeframkallande mediciner) är inte detsamma som för en som mår extremt dåligt.

Jag skulle tex inte fnaska för att överleva utan skulle lösa problemet med pengar på annat sätt. Det ska gå väldigt långt för att jag ens ska fundera på att börja knarka (jag röker ju inte ens och har noll intresse av piller, sprutor eller näsgodis) men för andra är det uppenbarligen ett val som ligger närmare till hands därför att de är så desperata att tillfälligt bli kvitt de dåliga känslorna.

Sanne bör få tvångsvård långt borta från sina missbrukande vänner. Kanske vård på en institution till hon når nya insikter.

Du resonerar som en jävla nazist. Jag vet inte vad du bidrar med så du kanske kan självdö så vi slipper dig?

Exakt och därför är man inte kapabel att fatta rätt beslut.

Och då bör man nog vara inlåst för sitt eget bästa. Men det kostar ju tid och pengar och ansträngning från alla inblandade. Det finns nog rätt många saker i samhället som vi skulle kunna skrota och lägga pengarna på att ta hand om vår befolkning istället. Men det gör vi ju inte.

Varför skulle det vara absurt att skapa ett "vuxendagis" för utsatta människor? Det absurda är väl att samhället skapar ett onödigt lidande hos dessa människor som behöver rutiner och trygg tillvaro. Självklart behöver man räkna på detta men kostnaden blir även ganska så stor för samhället med allt det juridiska, polis, socialtjänst, sjukvård osv. Det handlar nog inte heller om så himla många människor om man t ex jämför med andra utsatta grupper som får stöd med t ex assistans.

Man har kurser i att lära sig att skriva CV, något som man idag kan lära sig via Youtube, helt utan kostnad för staten. Men det är viktigare att hålla den officiella arbetslöshetssiffran nere än att ta hand om människor som uppenbarligen mår dåligt.

Vad du inte förstår är att rättssamhället är meningslöst med ditt resonemang. Om vissa inte är ansvariga för sina handlingar betyder det att någon måste avgöra vilka som är och inte är ansvariga för sina handlingar. Om ingen är ansvarig behövs inget rättsväsende. Om några inte är ansvariga måste du svara på frågan vem det är som ska avgöra vilken grupp vederbörande tillhör: ansvarig eller inte ansvarig.

Vad som är lättare att göra är att dela in personer i en grupp där man kan påverka beteendet och en grupp där man inte kan påverka beteendet. Det finns inga svårt demenssjuka som kan göra en helomvändning och skaffa ett jobb. Men det finns heroinmissbrukare som kan. Detta faktum undergräver ditt resonemang att de bör sakna ansvar för sina handlingar.

Så är det.

Avrätta folk till höger och vänster för att spara pengar brukar ju vara ett argument från galningar på nätet, men hur många vill leva i ett sånt samhälle?

Det finns många som säger "avrätta alla knarkare" och "avrätta alla psykiskt sjuka, utvecklingsstörda" etc. Men sen kommer det en dag då man själv råkar tillhöra gruppen som ska avrättas därför att man röstar på fel parti, har fel hudfärg eller tror på fel gud. Helt plötsligt går ingen säker.

I Sverige säger vi att sjuka ska tas omhand. Tyvärr finns det inte en metod som fungerar för alla och då krävs det olika sorters institutioner, olika kunskaper, olika experter och personal som kan vårda de behövande. De som absolut inte vill att vi ska ta hand om samhällets svagaste borde kanske överväga att flytta annorstädes?