Nationalistisk-populism contra Internationalistisk-elitism.
Varje gång SD presenterar sin budget så ser FlashBackare lite olika saker. Vissa ser det som en klassisk Högerbudget, andra ser det som en klassisk Sossebudget.
Sanningen är varken den ena eller den andra. SD är idag det enda partiet som driver fram politiska förslag för industrialism. Och detta syns tydligt.
Det är en roll som Sossarna och Moderaterna haft gemensamt om att stödja svensk industri. Ryggraden för svensk ekonomi och förutsättningen för att kunna täcka upp utgifterna för välfärdens kärnområden.
Men idag är både Sossarna och Moderaterna bakbundna av olika internationella miljööverenskommelser och FN-avtal som till exempel Agenda 21 osv. Något som varit förödande för jobbskapande i Sverige. Sverige har på relativt kort tid lagt om från en industribaserad ekonomi till en tjänstebaserad ekonomi. Något som självklart gör Sverige extremt sårbar ifall det väl blir kris.
Det skedde i stadier. Först med Sossarna då Olof Palme kom allt närmare den radikala miljörörelsen på 70-talet och sedan Moderaterna då Carl Bildt genomgick samma resa på 90-talet.
SD kan och vill föra en industrivänlig politik som egentligen är varken höger eller vänster då det gynnar så väl företagare som arbetare. En politik som vill göra det enklare för företagare vid anställningar med mindre kostnader och mindre regelkrångel men som samtidigt leder till ökade löner för de anställda; här kombinerar man skattesänkningar för företagare med en bättre löneutveckling för arbetare (en stramare invandringspolitik är så klart en del av ekvationen).
Denna politik är nästan identisk till den som Donald Trump står för. Det är en form av industri-populism. Made in America kommer alltså tillbaka. Och detta ser man även i SD:s industripolitiska förslag som man budgeterat för de senaste åren. Made in Sweden ska också få komma tillbaka.
I våras hade SD en viktig presskonferens som tyvärr inte fick tillräckligt med uppmärksamhet, men som klargör den här linjen ganska tydligt:
https://www.youtube.com/watch?v=ldiZPaAs9J4
SD kombinerar skattesänkningar inom energi för att gynna industrier med satsningar på basnäringar/basindustrier. Alltså vill SD att Sverige ska återgå till att faktiskt tillverka saker och inte bara vara en tjänstebaserad ekonomi som övriga partier vill.
Här kombinerar SD även skattesänkningar som hjälper småföretag så väl som storföretag. Och det är detta som Åkesson menar när han pratar om riktiga jobb vs låtsas jobb, alltså jobb som gör kakan större. 1 jobb inom basnäringen ger oftast 2-3 jobb inom tjänstesektorn. Det skulle innebära en ny grund för svensk ekonomi att kunna stå på.
7-klövern angriper SD mer än gärna som klimatskeptiker och hotar väljarna med att SD vill lämna Parisavtalet. Dessvärre är många väljare ignoranta till den grad att de inte ser hur alla dessa avtals egentliga syfte har varit att avindustrialisera och förstöra jobbskapandet i Sverige, endast för att man böjt sig för extremistiska miljörörelser och FN mm.
Sanningen är den att 7-klövern har ingen riktig jobbpolitik. De har bara FN och en massa avtal som de hänvisar till. De borgerliga talar sig varma om frihandel och skattesänkningar. Men när det väl kommer till kritan har de inget emot handelsembargot mot Ryssland som drabbar svenska småföretag och främst svenska bönder. Och de sänker gärna någon skatt, samtidigt som de höjer någon klimatskatt på annat håll. Det är alltså ren hyckleri från partier och politiker som saknar jobbpolitik i bästa fall, och i värsta fall är de så dumma att de tror att en tjänstebaserad ekonomi är någonting bra.
Hur ser ni på det hela?
Varje gång SD presenterar sin budget så ser FlashBackare lite olika saker. Vissa ser det som en klassisk Högerbudget, andra ser det som en klassisk Sossebudget.
Sanningen är varken den ena eller den andra. SD är idag det enda partiet som driver fram politiska förslag för industrialism. Och detta syns tydligt.
Det är en roll som Sossarna och Moderaterna haft gemensamt om att stödja svensk industri. Ryggraden för svensk ekonomi och förutsättningen för att kunna täcka upp utgifterna för välfärdens kärnområden.
Men idag är både Sossarna och Moderaterna bakbundna av olika internationella miljööverenskommelser och FN-avtal som till exempel Agenda 21 osv. Något som varit förödande för jobbskapande i Sverige. Sverige har på relativt kort tid lagt om från en industribaserad ekonomi till en tjänstebaserad ekonomi. Något som självklart gör Sverige extremt sårbar ifall det väl blir kris.
Det skedde i stadier. Först med Sossarna då Olof Palme kom allt närmare den radikala miljörörelsen på 70-talet och sedan Moderaterna då Carl Bildt genomgick samma resa på 90-talet.
SD kan och vill föra en industrivänlig politik som egentligen är varken höger eller vänster då det gynnar så väl företagare som arbetare. En politik som vill göra det enklare för företagare vid anställningar med mindre kostnader och mindre regelkrångel men som samtidigt leder till ökade löner för de anställda; här kombinerar man skattesänkningar för företagare med en bättre löneutveckling för arbetare (en stramare invandringspolitik är så klart en del av ekvationen).
Denna politik är nästan identisk till den som Donald Trump står för. Det är en form av industri-populism. Made in America kommer alltså tillbaka. Och detta ser man även i SD:s industripolitiska förslag som man budgeterat för de senaste åren. Made in Sweden ska också få komma tillbaka.
I våras hade SD en viktig presskonferens som tyvärr inte fick tillräckligt med uppmärksamhet, men som klargör den här linjen ganska tydligt:
https://www.youtube.com/watch?v=ldiZPaAs9J4
SD kombinerar skattesänkningar inom energi för att gynna industrier med satsningar på basnäringar/basindustrier. Alltså vill SD att Sverige ska återgå till att faktiskt tillverka saker och inte bara vara en tjänstebaserad ekonomi som övriga partier vill.
Här kombinerar SD även skattesänkningar som hjälper småföretag så väl som storföretag. Och det är detta som Åkesson menar när han pratar om riktiga jobb vs låtsas jobb, alltså jobb som gör kakan större. 1 jobb inom basnäringen ger oftast 2-3 jobb inom tjänstesektorn. Det skulle innebära en ny grund för svensk ekonomi att kunna stå på.
7-klövern angriper SD mer än gärna som klimatskeptiker och hotar väljarna med att SD vill lämna Parisavtalet. Dessvärre är många väljare ignoranta till den grad att de inte ser hur alla dessa avtals egentliga syfte har varit att avindustrialisera och förstöra jobbskapandet i Sverige, endast för att man böjt sig för extremistiska miljörörelser och FN mm.
Sanningen är den att 7-klövern har ingen riktig jobbpolitik. De har bara FN och en massa avtal som de hänvisar till. De borgerliga talar sig varma om frihandel och skattesänkningar. Men när det väl kommer till kritan har de inget emot handelsembargot mot Ryssland som drabbar svenska småföretag och främst svenska bönder. Och de sänker gärna någon skatt, samtidigt som de höjer någon klimatskatt på annat håll. Det är alltså ren hyckleri från partier och politiker som saknar jobbpolitik i bästa fall, och i värsta fall är de så dumma att de tror att en tjänstebaserad ekonomi är någonting bra.
Hur ser ni på det hela?
