Uppdrag granskning - "vem ska rädda Sanne?"

Då är ju frågan vad vi ska göra? Låta henne leva i misär, låta henne utsättas för sexuella övergrepp och misshandel, låta henne fortsätta lida? Kan du ens föreställa dig hennes helvete?
Och det finns många som hon.

Vi har skapat ett otroligt hårt samhälle med höga krav och en massa måsten, märkliga skönhetsideal och annat som alla inte når upp till. Mobbning, utanförskap och dåliga föräldrar (en del som själva missbrukar eller våldför sig på sina barn) skapar nya förövare och så fortsätter spiralen.

Vad är Ibogain?

Skönt att läsa alla insiktsfulla kommentarer som kommit nu i slutet av tråden!

Ni som inte kan förstå Sannes extrema ångest/eller ens tror på den, försök att föreställa er den värsta tänkbara fysiska smärta som kan finnas. Föreställ er känslan av att bli flådd levande t e x. Tänk er sen att det fanns något inom räckhåll som kunde få det hemska att upphöra. Skulle ni själva kunna motstå frestelsen att ta det då?

Så extrem ångest kan människor även ha p. g. a. psykisk sjukdom utan drogmissbruk. Sannes missbruk verkade ju ha börjat med lugnande mediciner som hon tog för att döva en extrem ångest.

Då kanske du också var en extra-besvärlig patient?

Det är skillnad på folk och folk som möts inom vården, skola och socialtjänst.

Svarte Petter vill ingen att ha och göra med? Och så skyller man på strukturfel?

I Botkyrka skiter socialtjänsten i barn som far illa i familjer, trots att barnen lever i misär och dras in i kriminalitet. Det är helt enkelt för tunga ärenden (skrev DN om i våras). Skolor gör orosanmälningar gång på gång och socialtjänsten låter det bara vara.

Barn som har komplicerade neuropsykiatriska diagnoser portas så pass till skolor, så de blir hemmasittare. Ingen vill ha och göra med Svarte Petter.

På samma sätt släpper antagligen psykvården folk om det blir för besvärligt?

Men mamman har rätt i Opinion Live. Den slutna psykvårdsavdelningen erbjuder ingen som helst kontakt med psykolog eller psykiatriker. Det finns överhuvudtaget inget "omhändertagande" i den miljön, förutom lägre begåvade skötare som kan vara lite pratsugna med patienterna.
Miljön är dessutom fängelselik och väldigt otrivsam. Det är ren förvaring. Varken folk med enklare eller grövre problematik fångas upp av någon vård där.

Jag tycker för övrigt jag känner igen Sanne från T-banan, där hon tiggt om pengar till natthärbärge.
Ett par gånger tror jag att jag har sett henne.
Och det har blivit allt vanligare med riktigt unga människor som tigger, och är hemlösa.

Jag har försökt tänka mig in i deras problematik och förstå mig på, hur riktigt unga blir hemlösa.
Har de inga föräldrar som tar om hand om dem har man tänkt.

Men i och med det här reportaget om Sanne, så börjar man inse problematiken.

Det finns tydligen ingen psykvård att tala om som tar om hand om dem?
Föräldrarna kanske inte klarar av sina unga hemmavid?

De dras in i missbruk, tabletter och hemlöshet, allt på en gång? Så sviks riktigt unga i dagens Sverige som har en överbelastad sjukvård, eller?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ibogain

Ett förmodat botemedel mot missbruk som ej är godkänt i Sverige.

Det där vänstersnacket är inget jag kommer att gå i polemik med nu. Låt oss enas om att vara oeniga när det gäller allt det fetade.

Vad vi borde göra, om det fanns någon riktig empati i samhället, och inte bara hittepå-empati, vore att låta kvinnan somna in. Hon får frid, familjen får frid och samhället slipper betala hutlösa summor för verkningslöst trams för resten av hennes tämligen meningslösa liv.

Vad jag menade i mitt förra inlägg var att den somatiska vården kan ge korrekt behandling i rätt tid men att vissa patienter ändå dör. Exempel på detta är vissa cancerfall, där man behandlar omedelbart men ibland utan framgång. Analogt kan man tänka sig psykiatriska sjukdomsfall som är terapiresistenta.

Så sjukt sorgligt o blir lite arg på endel kommentarer från folk som inte verkar förstå att missbruk också är en sjukdom!! Man behöver vård. Detta verkar ju inte politiker heller fatta.

Hon är sjuk, din tokjävel. Att hon studsar runt som en flipperkula mellan samhälleliga instanser och gatans rovdjur är inte hennes fel, hon är ju ett symptom på ett urspårat vårdsystem.

Det här är ingen frivillig outsider. Hon står ju i princip och ber om att få bli inlåst någonstans, vart som helst bara hon slipper välja vårdcentral eller husläkar-app eller vad det nu är för allra senaste stollereform landstingets konsulter och politiker kokat ihop som hon och hennes familj tvingas navigera sig genom.

Ska vi ha en ordning där hennes enda utväg blir att sticka en kniv i någon och hoppas på slutenvård eller fängelse för att få kontinuitet i tillvaron?

Många drabbas av sånt där vid olika tillfällen i sina liv, det är jättevanligt, men alla blir inte knarkare. Det går inte att bara skylla på dåligt mående, det är inte det som gör någon till knarkare.

Kim Walls mamma mår garanterat sämre än någon tonårsbrud med dåligt självförtroende, jag ser inte att hon ger upp om livet. Du blir knarkare när du gett upp, det är ett aktivt val.

Fy satan vilket människoöde.

Snacka om rock bottom.

Vid här stadiet är hon ju också så grovt förstörd att det skulle behövas enorm finkänslighet och professionalism från vården för att rädda dem spillror som finns kvar av denna själ.

Sättet hon handskas på är under all kritik. Pengar i sjön.

Vi ska ha en ordning där de som är så svaga att de inte klarar av att leva utan att vara inlåsta 24/7-365 hela sina liv, under kontinuerlig vård och uppsikt dygnet runt, också får avsluta sina liv. Idioten får frid, anhöriga får frid, samhället sparar stora summor pengar. Win win för alla och envar.

Eller ska och ska... Förmodligen kommer vi att fortsätta som vi gör nu, och människor som du kommer att fortsätta styra skeppet rakt ner i avgrunden, men man kan ju dröma.