Är läkarlinjen på väg down the drain som civilingenjör?

Du hade inte MVG i någonting eftersom det inte existerar ett sådant betyg vid högre utbildningar.

Låter segt. Själv pluggade jag till ekonom, fick jobb direkt på storföretag, blev skickad utomlands som "expat", och sitter nu två år senare ansvarig för expansionen av verksamheten i två varma länder med låg levnadskostnad.

Slutsats: Plugga ekonomi

Ja det är klart att jag funderar på alla de här sakerna. Och så är jag här och frågar de här sakerna. Jag har redan tänkt allvarligt på att bli läkare och mina personliga egenskaper som gör mog olämplig eller lämplig som läkare är en diskussion mellan mig och mina nära vänner, inte flashback. Speciellt de som är läkare. Och med SYOn.

Vad jag vill veta här, är om arbetsmarknaden är som läkare. För den var verkligen inte som jag trodde för ingenjörer. Jag vill inte göra om samma tabbe, för så har jag bränt ljuset i bägge ändar.

Igenkänning. Jag har gjort en hel del programmering och det är också braindead. Programmering fixar jag utan att ha någon förkunskap, lite RTFM and go. Inget man behöver 5 års högskolestudier för. Det har dom civilare sitta och göra, samtidigt som dom ondgör sig om ingenjörsbristen.

Hur tänker du finansiera 5,5 års studier - du kan ju inte ha många CSN-terminer kvar? Att arbeta vid sidan av är i princip omöjligt; läkarprogrammet är oerhört krävande på det sättet, att det dels är långa dagar på skolan, och dels stora mängder kunskaper som måste nötas in så man kan det utantill.

Om du vill ha arbeta med mer kvalificerad teknik, så tror jag att det är bättre att du går tillbaka till den tekniska högskolan och doktorerar, än att börja om på nybörjarnivå med något helt annat.

För sent är det dock inte att läsa till läkare som någon sa, och som någon annan också påpekade så kommer vi att behöva arbeta längre i framtiden. Om du är några och trettio nu, så kan du räkna med att vara tvungen att arbeta till minst sjuttio, vare sig du vill eller inte. Pensionsåldern höjs ju successivt.

Dock tror jag att man måste ha ett genuint intresse för människor och relationer med människor, och att man verkligen måste bry sig om sina patienter, om man ska bli en bra läkare. Stämmer det in på dig?

jag har varit färdig (civ ing maskinteknik, KTH) i 9 år och jag är bara less på arbetsmarknaden för ingenjörer. Jag har jobb men jag vill/kan typ inte flytta på mig för det är kass överallt.

Jag har typ normal begåvning och social kompetens, bra CV och goda referenser från alla mina arbetsgivare. Svenskt namn, normaltid examen, examinerad innan 27 år, bor inte i någon håla och inte heller ovillig att flytta. Inget av de här grejerna som är suspekt. Jag vet flera kursare med mig som har ungefär samma läge. Flera som skolat om sig redan (för att de blev less eller för att de inte fått relevant eller ens någon sysselsättning) och fler därtill som är brutalt överkvalificerade för sina jobb. En hel del har dragit till Norge för att de inte fick napp här.

På min första tjänst ersatte jag en pensionerad gymnasieingenjör, och det företaget hade övergått till att anställa bara civilare till tjänster som tidigare sysselsatt gymnasieingenjörer. Det jobbet var ganska roligt, men det var inte utmanande och det fanns ingen löneutveckling så efter mindre än ett år gick jag vidare till konsult.
Konsult var typ rent-an-engineer (som rent-a-cop) och jobbet var fortfarande inte utmanande. Pengarna var rätt bra men man tjänade mer pengar på att snacka skit och slicka röv än att göra ett bra jobb, och när konjunkturen svek gjorde dom sig av med alla.
I detta läge var det finanskris och man fick söka över hundratalet tjänster och gå och stämpla på arbetsförmedlingen. Fick jobb men var tvungen att flytta.
Nästa jobb (nuvarande) är FoU större bolag och nu gör jag faktiskt lite utmanande grejer, men nu stör jag mig på att man är en liten kugge i maskineriet, och också här lönar det sig mer att slicka röv än att göra jobbet.

Arbetsmarknaden för ingenjörer blivit ren skit av att man mångdubblat platserna på tekniska högskolorna. Visst det går att få jobb, det går att få cash och det går att inte dö av tristess men det är inte glassigt y'all.

Så jag tänkte (sent omsider) satsa på mitt andrahandsval läkare. Men så läser jag att platserna där med dubblats sedan millenieskiftet, för att inte tala om alla som pluggar utomlands för att de inte kommer in på läkarlinjen i Sverige. Jag tänker att läkare kanske också är på väg down the drain liksom ingenjör verkar ha gjort, någon som har the inside scoop?

Snarare är väl frågan vad du är ute efter?
Brinner du för att göra karriär eller är det de tekniska utmaningarna som driver dig?
Som Ingenjör har du många möjligheter men du måste visa framfötterna och vill du gå tekniskt på djupet så är civilingenjörsexamen enbart en inkörsport till vidare studier.
Du har kommit till den punkten du måste försöka hitta din väg, givetvis kan du sadla om till läkare.
Men frågan är om du inte några år efter examen står med samma frågor igen?
De begränsningar jag stött på inom Ingenjörsyrket har jag satt själv och egentligen haft obegränsade möjligheter att resa bosätta mig i andra länder eller planera min tid. Sen är det ur ett internationellt perspektiv dåligt betalt men det får man ta. Sen utan arbete har jag aldrig varit snarare tvärt om haft svårt att välja mellan olika intressanta uppdrag snarast från den tiden jag började planera mitt exjobb. Men det kanske är den nya tiden som spelar in samt var man är verksam Stockholm har aldrig haft några direkt intressanta arbetsplatser trots att jag provade på det ett tag.

Exakt politiker talar ofta om "sänkta trösklar" på arbetsmarknaden, kan få förödande konsekvenser.

............ Men jag ser ju att de tillsätter civilare på gamla gymnasieingenjörstjänster. ......................

Exakt det här funderar jag också jättemycket på. Vad jag vill är varken status eller cash utan mest något meningsfullt som är tillräckligt utmanande. Makt över mitt eget liv. Jag menar jag har ju haft en ganska ok ingenjörskarriär jfr mina kursare och jag klagar inte (så mycket). Cashen har varit bra och efter några inledande hundår börjar det bli intressant.

Men som specialist inom teknik är man liksom ganska fjättrad vid en eller ett fåtal arbetsgivare på ett ganska oskönt sätt. Cirklarna är små. Företagen är där de är och ingen annanstans. Jag tror att som specialist inom medicin har jag större frihet att forma mitt liv. Kunna bo på fler ställen. Kunna göra något annat ett tag och komma tillbaka.
Det kan man göra som ingenjör också men det känns som något som bara ett fåtal i praktiken kan.

Precis så är det!!

En bekant som var just gymnasie ingenjör jobbade som teknisk säljare med mångårig erfarenhet, pga uppköp, dåliga chefer och byråkrati slutade han och blev egen.
Han berättade att detta företag hade som policy att ersätta ALLA Tekniska säljare och supportpersonal ( alla var gymnasieingenjörer, eller Tekniker med väldigt lång erfarenhet från fältet) med civilare.
Självklart går det ny jätte dåligt för företaget.
Man ersatte erfaren Tekniker kompetens med oerfaren Civilare med 0 % erfarenhet.
Otroligt korkat, men att detta var så vanligt var en nyhet.