Fortsätter med mina tankar om landslaget kommande säsong. Nu herrarna på tur.
Stjärnan?
Calle Halfvarsson
Allt är ju relativt, men Halfvarsson är oavsett det närmsta en stjärna vi kommer. Rapporterna är väl som vanligt, Halfvarsson är urstark på träningarna och går mot sin bästa säsong. Sen börjar säsongen…
Detta år har man väl, också som vanligt, försökt ha lite extra koll på att Calle vet vad han sysslar med på träningarna och inte går på för hårt. Har han lärt sig denna gång? Kan tränarna hålla honom i kopplet? Tror det när jag ser det.
Förväntningar från min sida är ganska låga, att han får till det någon helg och kanske vinner då. Förväntningar från honom själv är väl medaljer på VM, men det är mer en förhoppning från min sida. Visst är det möjligt dock, om hans årliga formtopp skulle lyckas infinna sig just vid VM. Då finns det nog faktiskt tre individuella medaljchanser. Är oavsett en viktig kugge i stafettlaget, och sprintstafettlaget, och har i stafetterna nästan alltid levererat vad man kan kräva.
Veteranen
Daniel Rickardsson
Förra säsongen var ju faktiskt ett litet steg i rätt riktning, efter några säsonger där det gått åt fel håll. Rickardsson blir ju dock inte yngre så man bör nog förhålla sig skeptisk till att det ska bli något bättre. Min förväntan är väl i stort sett bara att det ser ut som ifjol, med undantaget av att skidorna på stafetten fungerar. Sen är jag tveksam till att Rickardsson nuförtiden räcker till mot de bästa klassiska åkarna ändå, men det blir i alla fall ingen genomklappning. Lite oroväckande också med den fotskada som han opererade innan sommaren, tyckte hans svar om den på upptaktsträffen var mer negativa än jag väntat mig. Visserligen trodde han själv ändå att det skulle gå att komma i sin bästa form. Får man drömma är det väl att Rickardsson på något vis får sin individuella VM-medalj, intervallen eller femmilen är väl de lopp där det ens finns en teoretisk möjlighet, samt att han presterar en riktig monstersträcka i stafetten som om det vore 2014 igen.
Framtidsnamnen
Jens Burman
Förra säsongen glömmer vi. Nya tag nu. Låter ju rätt positiv i sin Vlogg i alla fall, och ambitionen går inte att ta miste på. Frågan är väl bara hur mycket ryggproblemen fortsatt stör? Ibland säger han att det inte stör alls, men sen andra gånger att han anpassar träningen för att inte belasta ryggen. Då är ju frågan om den träningen är lika bra/effektiv som den han annars skulle kört. Förra året var det nog lite övertrning också, det ska han/de väl ha fått fason på nu i alla fall. Mina förväntningar sätts till att han ska vara tillbaka där han var förrförra året, trist målsättning då det på sätt och vis blir ytterligare en mellansäsong, men rädd att mer inte är möjligt. Sen kan man hoppas på mer, att han tagit det kliv som Grip yrade om att han gjort inför förra, och därmed är rätt stabil topp-10 och kanske hotar om pallen någon gång. Bör oavsett vara högaktuell för stafetten, men blir det en fristilssträcka nu när Hellner slutat? För både Svensson och Thorn vill nog hellre ha en klassisk (och då tänker jag mig alltså att Rickardsson tar andra och Halfvarsson sista).
Oskar Svensson
Här hoppas jag vi kan få åtminstone en pallplats, helst flera. Han är ju nära, så bara ett litet steg till bör räcka. Att hålla sig frisk är väl en nyckel. Sen får han gärna göra bra distanslopp också, talangen finns där känns det som, men det har inte riktigt hänt ännu. Någon med koll på Oskars försäsong? Känns inte som man hört något alls, mer än att han sjöng fint på Petersons bröllop. Kanske är ett gott tecken dock, då kan han inte varit sjuk allt för mycket heller. Svensson bör i alla fall vara med i snacket om en plats i stafetten och ligga mycket bra till för at komplettera Halfvarsson i sprintstafettlaget. Ska ha potential att prestera betydligt bättre där än vad Peterson har gjort vid mästerskap.
Viktor Thorn
Publicerades ju en trevlig intervju med Thorn på langd.se för ett par veckor sedan. Han verkade ju väldigt positiv, och trodde att han utvecklats nu till i år efter att ha stått stilla ett par år (vilket är ungefär den bild jag haft också, eller han har nog blivit bättre, men det har inte varit någon större utveckling). Låt oss hoppas på det och jag väljer att inte sätta något särskilt resultatmål, utan hoppas mer att man efter säsongen ska kunna peka på resultaten och tydligt slå fast att han blivit bättre. Är den i A-landslaget som, enligt mig, också bör satsa minst på VM och mest på att just utveklas över året och gärna tävla mycket. Thorn är ju bra i båda stilarter och modern på det sätt att han klarar sprintar också, så tävlingsprogrammet med minitourer och tourer bör passa ypperligt. VM-aktuell är han ändå absolut, på typ alla distanser, och slåss med i första hand Svensson om en plats i båda stafettlagen.
Sprintåkarna
Teodor Peterson
Finns inte mycket att säga här, tror på en liknande säsong som förra. På pallen i någon klassisk sprint (Ruka?), men knappast mycket mer än så. I VM är han nog dessvärre chanslös på medalj, några är helt enkelt för bra i fristilssprint (och Teodor är inte särskilt bra där längre). Vill inte heller se honom i sprintstafettlaget, både Svensson och Thorn bör gå före på bättre distanskapacitet. Nu blev det ju väldigt negativt… men de bästa resultaten ligger nog några år tillbaka. Samtidigt, i det läge vi är i så kan det sluta så att Peterson tar den enda pallplatsen kommande säsong (om Calle inte får till det alls), förra säsongen tog han ju faktiskt flest tillsammans med Calle av de svenska åkarna. Gillar egentligen Teodor som person också, ödmjuk och när det väl är någon längre intervju brukar han vara väldigt öppen med sina svagheter.
Karl-Johan Westberg
På två sätt bör egentligen inte KJW ingå i samma kategori som Peterson. Dels är det en skymf mot Peterson rent resultatmässigt, men vad bättre för KJW:s del är att jag tror att hans bästa resultat (till skillnad mot Peterson då) ligger framför honom. KJW har den trevliga förmågan att bli lite bättre varje säsong. Förra säsongen såg visserligen länge ut att bryta mot det, men sen helt plötsligti slutet av säsongen så lossnade det. Det kommer aldrig bli någon stjärna, men lite bättre, och framförallt stabilare, gör att han i alla fall bör klara semifinaler hyfsat ofta. Är ju dock begränsad till fristilen, frågan är väl om han någonsin kommer kunna klara ett kval i klassiskt? Sen lär väl KJW få distanslopp på hemmaplan också, kan kanske bli någon poäng där. Där ungefär ligger väl mina förväntningar också, mer stabilitet i sprinten (formen från slutet av ifjol hela säsongen tack) och enstaka ”hyfsade” distanslopp. Drömmer man kan han väl få en riktig topp på VM, sprintbanan bör ändå passa, och är det något jag ska ge KJW är det att han ändå brukar kunna få ut det mesta när han väl har sina bra dagar (vunnit SM tex). Tar han sig till VM (inte ens givet) är han reserv till reserverna för stafetten typ (Läs: Han ligger före Teodor men långt efter övriga).