Citat:
Ursprungligen postat av
vasadueller
Jag förstår TS resonemang till fullo. Men jag misstänker att han/hon har missat en nivå i orsakssambanden.
Allmän (kontinuerlig) beskattning infördes med Robin Hood-motivering. Med det menar jag att man presenterade det som en fördelningspolitisk åtgärd. Där flödet av pengar skulle gå från de rika, till arbetarklass och fattiga.
De rika lärde sig dock relativt omgående hur man kan undvika att betala skatt. Med få undandantag, så har de rika betalat minimalt med skatt, sedan allmän beskattning infördes. I dagens Sverige är det inte ovanligt att de rika tjänar pengar på skattesystemet, i stället för att vara med och betala.
Idag så beskattas mellanklassen närmast ihjäl, och även låginkomsttagare beskattas hårt. En del av skatteuppbörden går till att försörja sjuka, lata, inkompetenta, gamla och invandrade. Staten gör till synes allt den kan för att öka storleken på den behövande gruppen. Och medelklass samt låginkomsttagare får arbeta ihop till hela kalaset.
Med andra ord så cementerar dagens skattesystem samhällsordningen med rika som blir allt rikare, och resten av folket som hålls på plats genom höga skatter. Den fördelningspolitiska effekten sker endast från den arbetande klassen till den bidragsberoende klassen.
En stor del av skatteuppbörden fördelas (på grund av ”naivitet”, inkompetens, nepotism, ideologisk verklighetsförnekelse och annan korruption) mer eller mindre rakt ned i fickorna på de rika. Genom att rika äger banker och aktier i statligt gynnade verksamheter (byggföretag, företag inom flyktingindustrin, bemanningsföretag, vård- och utbildningsföretag samt mängder av underleverantörer till dessa). Inte sällan ser man hur luckrativa verksamheter som gynnas av politiska beslut har kopplingar till de beslutsfattande politikerna.
Med andra ord så är pengaförstörelsen omfattande och en betydande del av skatteuppbörden spenderas på annat än välfärd. Eftersom man motiverar skattetrycket utifrån solidaritet och välfärd, så borde man alltså kapa bort den delen av skatterna som betalas till annat (t ex att göra redan rika rikare).
Det är något som upplysta arbetare är medvetna om. Därför röstar de på SD.
Frågan om invandringens kostnader är en känd diskussion. Sen är jag motståndare till privata intressen i välfärden. En fråga som faktiskt SD avgjorde till Alliansens fördel.
Men det är fel att reducera frågan om välfärd/skatter till en fråga om fördelningspolitik och ekonomisk omfördelning. Den största delen av våra skattepengar går till att finansiera sådan välfärd som alla på något sätt utnyttjar. Utbildning, sjukvård, polisen och rättsväsendet, pensionssystemet, äldreomsorgen. Om man minskar den sammanlagda andel av våra totala inkomster som vi betalar till välfärden så säger det sig själv att välfärden kommer att få svårare att finansieras och problem kommer att uppstå. Det är precis det vi ser med personalbrist pga icke-marknadsmässiga löner, allmän resursbrist och ett underfinansierat pensionssystem. Alliansens 140 miljarder i sänkta skatter som fortfarande är i kraft har fått den effekten.
Därför är det fel att SD, som i hög utsträckning representerar människor med låga inkomster, stödjer skattesänkningar som gynnar de som tjänar allra mest avsevärt mycket mer på bekostnad av att ha en välfärd som fungerar. SD har varit tydliga i invandringsfrågan, men har inte visat sin inställning i skattepolitiken. Det tror jag kommer att skada dem och de kommer att tappa i röststöd om de helhjärtat stödjer moderata skattesänkningar.