Stockholm, Vasastan: Eric Torell med Downs syndrom ihjälskjuten av polis (2018-08-02)

Och du har missat att poliserna hade möjlighet att backa-för att vinna tid och så klart bedöma situationen.
Det är precis detta du inte tycks förstå.
Men ingen ide att argumentera, du vill el kan inte förstå.

Det var en nyhet för mig att buset maskerar sina vapen att se ut som leksaksvarianter - då är det ju heller ingen bra lösning. Rymdpistoler håller jag med om är bäst i sammanhanget men kommer att ratas direkt av barnen som skall leka CoD eller liknande

Och du har missat att poliserna hade möjlighet att backa-för att vinna tid och så klart bedöma situationen.
Det är precis detta du inte tycks förstå.
Men ingen ide att argumentera, du vill el kan inte förstå.

Med den senaste informationen om denna katastrofalt dåliga insatsen av polisen, förmodligen den sämsta insatsen i svensk polishistoria, rätta mig gärna om jag har fel finns det en sämre polisinsats under svenska polisens historia? Jag tror inte det... Kanske mordet på Olof Palme men annars, nej förmodligen inte...

Med den senaste datan om insatsen ifråga kan man sluta sig till följande slutsatser: Polisen får information att en av polisens hatobjekt, en av dem brännmärkt "farlig" person är observerad med skjutvapen på en adress där hans mordhotade ex befinner sig. Polisens brännmärkta hatobjekt har även mordhotat en polis, nu skickas absoluta nykomlingar på detta larm. De två rookie poliserna observerar en skugga av en person bakifrån med vad de bedömmer som ett skjutvapen i handen, rookie-poliserna får ett enormt adrenalinpåslag i samma sekund de ser sitt "hatobjekt" beväpnad framför sig och med maximalt adrenalinpåslag skjuter de hatobjektet i RYGGEN samma sekund de ser han fastän han befinner sig med ryggen mot poliserna. Detta förklarar också den enorma spridbilden på kulorna, rookie-poliserna darrar något helt enormt samtidigt som de avrättar polisens hatobjekt, denna utlarmade "farliga" mannen som hotat en kvinna som inte längre bor på adressen. Poliserna har vid tillfället då de avfyrat sina 25 skott inte ännu sett ansiktet på downs syndrom Eric.

De är ju fortfarande så enormt rädda för polisens hatobjekt att inte vågar gå fram till den nu med ryggskott avrättade Eric på 15 minuter, för att se ansiktet på Eric som då kommer att omedelbart avslöja deras katastofala misstag, men de är så enormt rädda efter att pepprat 25 dumdumskott mot hatobjektet som mordhotat en av deras kolleger att de inte vågar gå fram till honom.

Med prejudikatet från Vallåkrafallet att den hjärtsjuke gamle mannen inte ansågs befinna sig i en nödvärnssituation SKALL poliserna som sköt downs syndrom Eric till döds dömas till lagens strängaste straff för mord eller dråp. Skall man va jävig afvrenondska idiot skall de dömas till lagens strängaste straff för vållande till annans död.

Huruvida poliserna i dessa fallen agerat rätt, fel eller "kriminellt" kan jag inte sia om eftersom jag inte var på plats och således inte kan uttala mig om hur hotfull situationen verkligen var eller om det bara var nervositet som låg som grund?

Det jag kan uttala mig om är hur jag som förälder till grabbar med lite fler bokstäver i alfabetet än andra tänker och hur jag försöker förklara hur normalstörda kanske kommer att agera i situationer som de finner adekvata under lek?!
Pojkar har alltid varit intresserade av vapen då de glorifierats i film och i spel. Förr i tiden var det "cowboys och indianer" man lekte på gården, sen blev det hemliga agenter, krig och liknande. Folk har aldrig varit rädda för barn när de leker då det aldrig varit på tal om att det kan vara på riktigt - heller har vi inte haft så mycket vapen som florerat i samhället så att det skall finnas något fog för att vara rädd?!

I dag har vi ett annat Sverige (vilket jag inte tänker debattera här) och då får man tänka till ett par gånger som vuxen. Är det kurant att mina barn är ute och leker med låtsasvapen? Hur gamla skall de vara tills man säger stopp? Skall man överhuvudtaget tillåta det med tanke på hur det är i vissa stadsdelar?

Är 10-åringar ute och leker så skall man nog ha ganska gravt synfel för att missta det som ett riktigt hot, men när "barn" i övre tonåren gör det så kan det tveklöst uppstå situationer när det kan vara svårt att avgöra - t ex om det är mörkt ute?

Jag har alltid valt att ta det säkra före det osäkra och har som regel att sådana lekar sker inom vår gård (vilken är stor då jag har en gård på landet) men aldrig att man går utanför eftersom okända människor kan feltolka leken. Det trots att vi bor i en tveklöst säker miljö. Bodde vi i stadsmiljö hade jag aldrig tillåtit sådan lek utomhus tyvärr eftersom jag inte vet hur den kan uppfattas av andra...

Eric smet ju ut "olovligen" och hade gjort det vid flera tillfällen. Hade det gällt mina barn hade jag på något vis försökt prata med konstaplarna i närheten så de visste att det kunde hända, men hur möjligt det ens skulle vara inom Stockholms ramar har jag ingen aning om - men det är min filosofi i alla fall.
Jag tror säkert att Erics föräldrar hade försökt förklara för honom att det var olämpligt att leka med vapen ute men hans mentala ålder var nog kanske fortfarande i 10-års åldern och då är det inte så lätt...

Den andra killen som lekte i sitt villaområde när polisen "slog till" är ett annat fall där man borde ha kunnat verbalt lösa uppgiften på ett annat sätt - men samma här så var jag inte på plats och kan inte uttala mig eftersom jag bara har tredjehandsuppgifter...

Vi föräldrar får aldrig släppa vårt ansvar för våra barn men som polisiär myndighet så måste man också bli bättre på att tolka situationer som kanske är det motsatta till det man först ser? Det kräver dock domänkunskaper inom sfären för "annorlunda" barn (skriver "annorlunda" för att ta med alla icke normalstörda barn) som man tveklöst inte har i dag.

Jag är av den åsikten att vi i dag har ett sådant samhälle att man inte kan låta sina barn leka "hemliga agenter, krig och liknande" ute i miljön och eftersom vi inte kommer att få bukt med den tragiska situationen inom närtid så måste vi tyvärr begränsa leken. Det är galet men jag vill inte att ett av mina barn skulle hamna i samma situation som pojkarna här ovan...

Slutligen tycker jag ändå att det är fel att man försöker åtala poliserna i fallet med Eric. De följde nog bara de instruktioner de fått. Hade bara någon av dem ställt rätt frågor - i rätt tonläge, hade situationen slutat dramatiskt annorlunda! Nu gjorde det inte det och då måste man arbeta på att hitta en lösning för framtida scenarion.
Så tänker jag men jag jobbar inte som polis i det samhället vi har i dag och jag vet ärligen inte hur stressande och farligt det är där ute på riktigt, men svensken i mig vill gärna tro att kommunikation är bästa konfliktlösaren - inte skjuta först. Den dagen jag står med ett vapen riktat mot mig så kanske den den filosofin ändras...?

Det kostar inget att tänka till före så ta väl hand om era barn och skall det lekas med vapen utomhus så se till att det sker inom säkert område och att de leksaksvapen som används har adekvat märkning som leksak, dvs röd/orange mynning som de måste säljas med. I stadsmiljö så skall man nog helt undvika den typen av lek...

Mvh,
Orolig förälder som försöker vara ett par steg före!

Den enda lösningen är att allmänhet förstår det enkla, riktar man det som liknar vapen emot polis så kan det gå illa = stor sannolikhet att man blir skjuten.

Kunskap om downs syndrom och andra diagnoser är säkert viktigt i många avseenden, men jag kan lova dig att det inte är något som man fäster uppmärksamhet på när någon pekar på en med det som verkar vara ett vapen. Och även om man gör det så vet ju polisen likväl inte heller huruvida denna person är våldsam eller inte. Det jag skulle bla tänka om jag såg en person med DS som gick omkring med något som liknande ett vapen är väl att tänk om någon person gett honom detta vapen och sagt åt honom att gå och leka med det, rikta det mot poliser och trycka utav bla. Det har ju hänt tidigare att illasinnade personer lurat bla förståndshandikappade att göra än det ena, än det andra.

Jag håller tveklöst med dig om att det är klart obra att rikta, eller vifta, med leksakspistoler ute i samhället. Det är inte ens något att diskutera. Däremot tycker jag att man borde kunna ställa som krav att ordningsmakten har lite hum om hur man kommunicerar med personer som har Downs syndrom och liknande då man ofta löser hela situationen med ett par meningar till skillnad mot vad ett hårdhänt ingripande leder till...
Att läsa av någon som autistisk är avsevärt mycket svårare så där har jag större förståelse för att det kan bli lite fel...

Alla är inte stöpta i samma form och vi måste ha lite marginaler i samhället. Vi är så snabba på att foga oss för alla minoriteter - varför inte göra det för våra bokstavsbarn?
Jag menar inte att vi skall tillåta alla att springa runt med leksaksvapen på stan - det har vi redan utrett, men det räcker med att sätta en ficklampa i ansiktet på en person med Downs syndrom (jag ber på förhand om ursäkt om jag förolämpar någon här...) eftersom de vanligtvis har tydliga drag. Inte alla men många. Hade poliserna sett Erics ansikte och direkt agerat annorlunda hade situationen varit den motsatta! (om poliserna hade någon hjärna...)

Allt jag skriver är dock utan erfarenheten som våra poliser i samhället har. De ser elände och misär varje dag medans de flesta av oss är förskonade från det - speciellt vi som bor på landet. Jag hoppas bara vi kan slippa fler onödiga incidenter i framtiden där man enkelt hade kunnat agera annorlunda.

Med den senaste informationen om denna katastrofalt dåliga insatsen av polisen, förmodligen den sämsta insatsen i svensk polishistoria, rätta mig gärna om jag har fel finns det en sämre polisinsats under svenska polisens historia? Jag tror inte det... Kanske mordet på Olof Palme men annars, nej förmodligen inte...

Med den senaste datan om insatsen ifråga kan man sluta sig till följande slutsatser: Polisen får information att en av polisens hatobjekt, en av dem brännmärkt "farlig" person är observerad med skjutvapen på en adress där hans mordhotade ex befinner sig. Polisens brännmärkta hatobjekt har även mordhotat en polis, nu skickas absoluta nykomlingar på detta larm. De två rookie poliserna observerar en skugga av en person bakifrån med vad de bedömmer som ett skjutvapen i handen, rookie-poliserna får ett enormt adrenalinpåslag i samma sekund de ser sitt "hatobjekt" beväpnad framför sig och med maximalt adrenalinpåslag skjuter de hatobjektet i RYGGEN samma sekund de ser han fastän han befinner sig med ryggen mot poliserna. Detta förklarar också den enorma spridbilden på kulorna, rookie-poliserna darrar något helt enormt samtidigt som de avrättar polisens hatobjekt, denna utlarmade "farliga" mannen som hotat en kvinna som inte längre bor på adressen. Poliserna har vid tillfället då de avfyrat sina 25 skott inte ännu sett ansiktet på downs syndrom Eric.

De är ju fortfarande så enormt rädda för polisens hatobjekt att inte vågar gå fram till den nu med ryggskott avrättade Eric på 15 minuter, för att se ansiktet på Eric som då kommer att omedelbart avslöja deras katastofala misstag, men de är så enormt rädda efter att pepprat 25 dumdumskott mot hatobjektet som mordhotat en av deras kolleger att de inte vågar gå fram till honom.