Längdskidsäsongen 2018/2019

Så nu är även Johaug, Jacobsen och Eide magsjuka i det norska landslaget som är på läger i Val Senales. Talas om kräksjuka men vet inte om det är bekräftat.

Lika bra att Sverige ställde in då.

Såg att Norge forsätter sin charmoffensiv mot resten av skidvärlden då sjuke Northug evakuerades till konkurenternas hotell.

Inget flyt för åkare som är på läger i Val Senales nu har Ustiugov skadadt tummen

#barasvenskarärsjuka

Ser ju ut att verka ha blivit helt OK förhållanden i Bruksvallarna efter förra veckans värmebölja. Verkar ändå också vara en del snö i Val Senales av de bilder jag sett därifrån.

Nya svenska dräkterna in action. Ser bra ut tycker jag. Stina drar

https://www.instagram.com/p/BpTkpuqFsJd/?taken-by=sofiazetterman

Stina har bra kontroll på konkurrenterna i heatet skulle jag säga. Redo att svara upp mot attacker bakifrån.

I förra veckan rapporterades att Svenska skidförbundet går riktigt bra ekonomiskt och nu har även verksamhetsberättelsen och årsredovisningen för 2017/18 släppts. Det som är iögonfallande är naturligtvis att man höjt omsättningen med drygt 45 miljoner kr, från 180 miljoner 2016/17 till 227 miljoner 2017/18. Själv hade jag kanske trott på en omsättning runt 200 med tanke på att det var ett vinter-OS men det blev betydligt mer. Vinsten ökar också men man kan kanske tycka att den skulle öka med mer än 2.5 miljoner när man ökar omsättningen med 45 miljoner.

Sedan kanske man tror att det är längddelen som bidrar mest till denna stora omsättningsökning. Längdverksamheten ökar dock bara sin omsättning med en knapp miljon, från 60.8 miljoner till 61.7 miljoner. Det är faktiskt så att längdverksamheten minskar sin andel av den totala omsättningen, från 34 % till 27 %. Det är också så att alpint omsätter mer pengar än längd, 65.8 miljoner mot 61.7 miljoner (alpint omsatte ”bara” 53.7 miljoner 2016/17). Expansionen för alpint kan naturligtvis hänga samman att man satsar rejält på sitt egna hemma-VM under det kommande verksamhetsåret.

Granskar man siffrorna lite mer i detalj kan man notera att sponsorintäkter och tv-rättigheter uppgår till 100 miljoner, en ökning med knappt 17 miljoner från föregående år (tidigare har den posten bara benämnts sponsorintäkter). RF bidrar med 17.6 miljoner och häri ingår ett riktat landslagsstöd på 5 miljoner, SOK med 17 miljoner och FIS med drygt 4 miljoner. Sedan finns det några poster som är inte helt klart vad de består av; övriga bidrag på 23 miljoner, övriga rörelseintäkter på 18 miljoner och övrigt på 24 miljoner.

Senaste tio åren har sponsorintäkterna legat mellan ca 50 och 85 miljoner men hoppade upp till drygt 100 miljoner 2017/18. RF:s stöd som är statligt stöd (skattemedel) står för 8 % av intäkterna. SOK:s är ju delvis finansierat av statliga medel så lite grovt skulle man kunna säga att 10 % av intäkterna kom från statsmedel. Skidförbundet anger själva att man har en självfinansieringsgrad på 90.9 %.

Det egna kapitalet ligger på 92.9 miljoner vilket motsvarar 40.9 % av totala omsättningen. Från 2006/07 fram till 2013/14 låg det egna kapitalet på ca 30 miljoner (förutom 2012/13 då man gjorde en förlust på 5.8 miljoner). 2014/15 ökade det egna kapitalet från 31 miljoner till 55 miljoner vilket bland förklaras med att skid-VM i Falun gick 47 miljoner i vinst vilket bidrog till en intäkt på 12.7 miljoner till svenska skidförbundet. Även efterföljande verksamhetsår har det egna kapitalet ökat tack vare genererade överskott (67 miljoner 2015/16 och 78 miljoner 2016/17). Det kan diskuteras om det är rimligt med så stort eget kapital i en organisation som ett idrottsförbund. Skidförbundets egen policy säger att det egna kapitalet skall ligga på minst 25 % av totala omsättningen (fram till 2009/10 så var målet att det egna kapitalet skulle ligga på 25-40 %). Ett stort eget kapital ger dock utrymme att klara av ekonomin om sponsorintäkterna skulle börja att minska. Det ger ju också förutsättningar att kunna satsa långsiktigt. Det ger också förutsättningar att kunna arrangera internationella mästerskap även om de skulle gå med underskott (VM i Falun gick med ett rejält överskott medan VM i Lahti 2017 gick med 16 miljoner i underskott).

Tittar man bara på längddelen så låg omsättningen på mellan 30 och 40 miljoner mellan 2009/10 och 2013/14 för att 2014/15 hoppa upp till drygt 50 miljoner. Även 2015/16 låg omsättningen på drygt 50 miljoner för att sedan 2016/17 hoppa upp till drygt 60 miljoner och på den nivån låg det på även 1017/18. De senaste tio åren har längdverksamheten alltid gått med överskott och sedan 2014/15 har överskottet legat på över 5 miljoner. Det egna kapitalet är nu uppe i 41 miljoner (67 %) och det har succesivt ökat tack vare att verksamheten gått med överskott.

Norska skidförbundet är betydligt större än det svenska skidförbundet och omsatte 2017 311 miljoner norska kronor och omsättningen har kontinuerligt ökat under de senaste tio åren, från 145 miljoner kronor 2009 till 311 miljoner kronor 2017. Framgångsrikt omsättningsmässigt men man tycks inte riktigt ha kontroll över sina kostnader. Kostnaderna har ökat från 181 miljoner 2009 till 329 miljoner 2017. Resultatmässigt har man gått med förlust under flera år. 2009 gick man med 32 miljoner i förlust följt av 11 miljoner i förlust 2010. 2014 gick man med förlust med 10 miljoner och 2017 med 14 miljoner. Och de år man gått med vinst så har vinsten inte varit speciellt stor, mellan 0.2 och 3.3 miljoner. Flera av dessa år gick själva verksamheten med förlust men tack vare finansiella intäkter så fick man ett positivt totalresultat. 2013 när man hade en vinst på 1 miljon så hade man en engångsintäkt på 14 miljoner för sin del av överskottet från VM i Oslo 2011. Det egna kapitalet har sjunkit från 102 miljoner 2010 till 72 miljoner 2017 men i förhållande till omsättningen så är minskningen av det egna kpaitalet betydligt kraftigare (från 62 % 2011 till 38 % 2017).

Norska staten är med och finansierar norska skidförbundet och sedan 2009 har det statliga bidraget (dels från Norska Idrottsförbundet, dels från Olympiatoppen) legat ganska stabilt i intervallet 26-33 miljoner. Sponsorintäkterna har ökat kraftigt, från 43 miljoner 2009 till 124 miljoner 2017. Dock en minskning 2017 från 2016 då man fick in 126.8 miljoner. Tv-intäkterna har ökat från 25 miljoner 2009 till 56 miljoner 2017. Kostnaderna för landslagsverksamheten har ökat från 46 miljoner 2009 till 132 miljoner 2017. Bryter man ner kostnader och intäkter på de olika grenarna så är det framför alpint och nordisk kombination som gått med underskott. Sedan 2013 har alpint gått med underskott tre av fem år och nordisk kombination har gått med underskott alla fem åren sedan 2013.

När det gäller längdverksamheten så har man ökat sina kostnader från 30 miljoner 2009 till 87 miljoner 2017 och på intäktssidan har man ökat intäkterna från 67 miljoner 2013 till 80 miljoner 2017 (före 2013 redovisas inte intäkterna fördelat på de olika grenarna i årsredovisningarna men 2009 hade man en intäkt på ca 26 miljoner). Sedan 2013 har längdverksamheten gått med ett litet överskott förutom 2017 då man gjorde en förlust på 6 miljoner. Är detta en Johaugeffekt? 2016 låg intäkterna på 88 miljoner men de sjönk till 80 miljoner 2017. Samtidigt hade man kostnader på 87 miljoner både 2016 och 2017. Man hade dock budgeterat för både intäkter och kostnader på ca 80 miljoner både 2016 och 2017 men de faktiska kostnaderna hamnade högre (87 miljoner). Detta kunde man kompensera med ökade intäkter 2016 men inte 2017.

Medan svenska skidförbundet både är ekonomisk framgångsrikt och välskött så har man problem med kostnadskontrollen i det norska skidförbundet även om man omsättningsmässigt har haft en positiv utveckling.

Appropå Stina, tränar hon inför ett eventuellt stavbrott?
https://www.instagram.com/stories/skiteamswexc/

Läser att Astrid Jacobsen inte kommer åka OS i Beijing 2020. Kommer hon lägga av efter denna säsong? Har inte sett att hon sagt något definitivt om sin framtid tidigare.

Peking är 2022.