Citat:
Nej, men hennes galopperande stroke? 
Jag minns inte nåt sånt nu direkt, bara hennes dramabrev hon skrev angående tiden för Aki. Där var hon ju som ett multiverktyg enligt henne själv med arrangemang om bröllop och ungar. Superwomen i pluralisform.
Citat:
Ja just det. Det var nån stroke hon babblande om. Var det bara insufficiens-kort som hon delade ut för säkerhets skull?
Citat:
Har inte hört talas om fullblodspsykopater med depression, snarare tvärtom.Äldre psykopater söker ibland hjälp för depressioner då de märker att deras eventuella forna vänner har avslöjat dem som bluff och vänt dem ryggen. Inte heller hjälper deras "charm" längre. De blir väldigt ensamma.
Som det verkar har har psykopater sällan vänskapsförhållanden eftersom de saknar djup. Till exempel har jag inte på hela tiden JM har figurerat i press och domstolar hört talas om att hon ska ha haft några vänner. I alla fall inte kvinnliga. Kanske har jag missat det?
Som det verkar har har psykopater sällan vänskapsförhållanden eftersom de saknar djup. Till exempel har jag inte på hela tiden JM har figurerat i press och domstolar hört talas om att hon ska ha haft några vänner. I alla fall inte kvinnliga. Kanske har jag missat det?
En psykopat kan säkert känna sig dämpad, feeling blue en regnig dag och de lider nog förfärligt av självömkan och grubbel när en sån storhet åker fast. Grämer sig och förbannar allt och andra.
Att psykopatin dämpas med åldern hos män sägs väl bero på att testosteronhalterna går ner. Aggressiviteten dämpas men ränderna går inte ur.
Men till vad som normalt klassas som depression har jag däremot svårt att få ihop det.
Depression härleder ofta till förlust. Andra tillstånd är låg självkänsla, känna sig värdelös, oälskad eller skuldkänslor och kanske skam. Ingetdera inkluderas ju i en psykopat?
Med flackt känsloliv - affektiv och kortvariga känslor - så sitter ju inte nåt i värst länge. Det är protokänslor som rinner av som vatten på en gås. Stänger av och på känslor som med en knapp.
Med brist på empati så har de ingen bindning till andra personer och känner inte förlust som en normal person. En psykopat känner förlust av en nära person som dör men inte i närheten av en normal persons känslor.
Förutom detta lär grandiositet fungera som en vaccination då de har ett genuint bra självförtroende som vält över till det patologiska. De har ju ett abnormt självförsvar, är rent kallblodiga. Graden av psykopati lär påverka likaväl, ju högre desto mer opåverkad.
För övrigt tror jag det är mycket vanskligt då antingen antisocial eller sekundär psykopati ofta förväxlas med innebörden av primär och tolkningarna blir därefter. Även andra personlighetsstörningar vars kriterier överlappar varandra. Men det kan man delvis skylla överhögheten och forskningen, det råder stor begreppsförvirring för man vill ju inte stigmatisera...
Herre gud, folk riskerar klassas som psykopater snarare via detta flum.
De förmår säkert att utnyttja systemet för att inför andra söka nån form av vinstvinning, påvisa att det är synd om person eller nåt annat. De spelar ju vilken roll som helst om det gynnar dem själva.
JM skulle säkert kunna vifta med en apodospåse för att påvisa att även doktorn tycker hon ska få lite extra stöd och hjälp av sin omgivning som hon gått i symbios med. Men jag är intresserad av hur psykopati manifesteras hos kvinnor då det är ett mycket outforskat område om vi nu kunde få diagnos serverad nån gång. Allt annat skit om sig själv kan hon minsann pladdra om.
__________________
Senast redigerad av develi 2018-10-10 kl. 18:46.
Senast redigerad av develi 2018-10-10 kl. 18:46.
Citat:
Har inte hört talas om fullblodspsykopater med depression, snarare tvärtom.
En psykopat kan säkert känna sig dämpad, feeling blue en regnig dag och de lider nog förfärligt av självömkan och grubbel när en sån storhet åker fast. Grämer sig och förbannar allt och andra.
Att psykopatin dämpas med åldern hos män sägs väl bero på att testosteronhalterna går ner. Aggressiviteten dämpas men ränderna går inte ur.
Men till vad som normalt klassas som depression har jag däremot svårt att få ihop det.
Depression härleder ofta till förlust. Andra tillstånd är låg självkänsla, känna sig värdelös, oälskad eller skuldkänslor och kanske skam. Ingetdera inkluderas ju i en psykopat?
Med flackt känsloliv - affektiv och kortvariga känslor - så sitter ju inte nåt i värst länge. Det är protokänslor som rinner av som vatten på en gås. Stänger av och på känslor som med en knapp.
Med brist på empati så har de ingen bindning till andra personer och känner inte förlust som en normal person. En psykopat känner förlust av en nära person som dör men inte i närheten av en normal persons känslor.
Förutom detta lär grandiositet fungera som en vaccination då de har ett genuint bra självförtroende som vält över till det patologiska. De har ju ett abnormt självförsvar, är rent kallblodiga. Graden av psykopati lär påverka likaväl, ju högre desto mer opåverkad.
För övrigt tror jag det är mycket vanskligt då antingen antisocial eller sekundär psykopati ofta förväxlas med innebörden av primär och tolkningarna blir därefter. Även andra personlighetsstörningar vars kriterier överlappar varandra. Men det kan man delvis skylla överhögheten och forskningen, det råder stor begreppsförvirring för man vill ju inte stigmatisera...
Herre gud, folk riskerar klassas som psykopater snarare via detta flum.
De förmår säkert att utnyttja systemet för att inför andra söka nån form av vinstvinning, påvisa att det är synd om person eller nåt annat. De spelar ju vilken roll som helst om det gynnar dem själva.
JM skulle säkert kunna vifta med en apodospåse för att påvisa att även doktorn tycker hon ska få lite extra stöd och hjälp av sin omgivning som hon gått i symbios med. Men jag är intresserad av hur psykopati manifesteras hos kvinnor då det är ett mycket outforskat område om vi nu kunde få diagnos serverad nån gång. Allt annat skit om sig själv kan hon minsann pladdra om.
En psykopat kan säkert känna sig dämpad, feeling blue en regnig dag och de lider nog förfärligt av självömkan och grubbel när en sån storhet åker fast. Grämer sig och förbannar allt och andra.
Att psykopatin dämpas med åldern hos män sägs väl bero på att testosteronhalterna går ner. Aggressiviteten dämpas men ränderna går inte ur.
Men till vad som normalt klassas som depression har jag däremot svårt att få ihop det.
Depression härleder ofta till förlust. Andra tillstånd är låg självkänsla, känna sig värdelös, oälskad eller skuldkänslor och kanske skam. Ingetdera inkluderas ju i en psykopat?
Med flackt känsloliv - affektiv och kortvariga känslor - så sitter ju inte nåt i värst länge. Det är protokänslor som rinner av som vatten på en gås. Stänger av och på känslor som med en knapp.
Med brist på empati så har de ingen bindning till andra personer och känner inte förlust som en normal person. En psykopat känner förlust av en nära person som dör men inte i närheten av en normal persons känslor.
Förutom detta lär grandiositet fungera som en vaccination då de har ett genuint bra självförtroende som vält över till det patologiska. De har ju ett abnormt självförsvar, är rent kallblodiga. Graden av psykopati lär påverka likaväl, ju högre desto mer opåverkad.
För övrigt tror jag det är mycket vanskligt då antingen antisocial eller sekundär psykopati ofta förväxlas med innebörden av primär och tolkningarna blir därefter. Även andra personlighetsstörningar vars kriterier överlappar varandra. Men det kan man delvis skylla överhögheten och forskningen, det råder stor begreppsförvirring för man vill ju inte stigmatisera...
Herre gud, folk riskerar klassas som psykopater snarare via detta flum.
De förmår säkert att utnyttja systemet för att inför andra söka nån form av vinstvinning, påvisa att det är synd om person eller nåt annat. De spelar ju vilken roll som helst om det gynnar dem själva.
JM skulle säkert kunna vifta med en apodospåse för att påvisa att även doktorn tycker hon ska få lite extra stöd och hjälp av sin omgivning som hon gått i symbios med. Men jag är intresserad av hur psykopati manifesteras hos kvinnor då det är ett mycket outforskat område om vi nu kunde få diagnos serverad nån gång. Allt annat skit om sig själv kan hon minsann pladdra om.
En psykopat med klara föreställningar om vad som pumpar hennes ego (sex barn, betjänter o Bahamas o Granliden) kunde möjligen bli deppig om avståndet till uppfyllandet av denna dröm känns på tok för stort o avlägset. Och beroende av så bedrägliga ting som andras nyckfulla vilja.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera