Citat:
Ursprungligen postat av
Carinah78
(det jag fetat)
Du glömmer(?) att LW vigde paret Davidsson. Det känns som att det bara är jag som reagerar över den "detaljen". Det är som att mitt i det bibliga bälte där Örebro är huvudort och där mordet skedde, bland dessa troende, är brottet mot Gud försumbart.
Jag fortsätter med att i tråden droppa min kritik mot LW. Att en trebarnsmamma har blivit mördad gör henne inte genom mordet till en ängel. För det är väl ändå så att tråden är överens om att SD och LW har haft en sexuell relation med varandra? Och med den verkligheten är LW:s handlande ur ett kristeligt perspektiv groteskt, detta iom att hon var vigselförrättare gällande paret Davidsson.
Om man gör tankeexperimentet att man i GT skulle kunna finna exempel på kvinnor som vigselförrättare och att nån av dessa en tid efter vigseln skulle ha gått i säng med mannen/ brudgummen, så skulle detta oerhörda brott mot Gud medfört dödsstraff. För båda säkert. Men absolut för den kvinnliga prästen! Hon skulle ha blivit stenad och jag tror mig veta vem skulle ha blivit betrodd med uppgiften att få kasta första stenen: den bedragna hustrun.
GT beskriver samhällsordningar före "Förlåtelsens tid". Jag är därför övertygad om att den bedragna hustrun med glädje hade tackat ja till att få kasta första stenen och att hon sett det som ett hedersuppdrag och då i dubbel bemärkelse.
Med ovanstående resonemang är det inte svårt att se vart jag vill komma. Jag skulle vilja veta om de i tråden som ser sig själva som kristna skulle kunna tänka sig att förlåta HD om det skulle visa sig att hon var drivande till att LW mördades. Jag saknar på allvar deras röster.
Ska försöka svara utförligt och luddigt på samma gång för jag förstår vad du säger men jag tycker att det är komplicerat och ska försöka förklara vad jag menar:
Nej, jag glömmer inte att LW ska ha vigt makarna D och tvekade faktiskt för hur jag skulle formulera mig här därför men jag utgår från att användaren TinnaNinna85s uppgifter stämmer och att HD åtminstone initialt gladde sig åt att SD hade en annan kvinna. Därav så utgår jag från att äktenskapslöftena mellan makarna D redan var i samförstånd brutna mellan dem. Har TinnaNinna85 fel så bör man ju givetvis se på affären i ett annat ljus.
Därtill ska makarna D, bibelbälte till trots, inte vara aktivt kristna eller ens troende av vad jag kunnat uttolka i tråden, varpå vad de lovat varandra när de gift sig och hur de sedan svikit varandra/SD svek HD, bör främst ses på sådan grund. En kristen som utgår från bibeln skulle mena att äktenskapet är ett heligt sakrament som ej kan brytas av någon människa men en ej kristen som gift sig bara för "en fin ceremoni" ser det nog antagligen mer lättvindigt. Sedan så är idag ju även tidigare konservativa frikyrkor okej med skilsmässor om ingen annan väg finns framåt. Sedan kan kristna tycka vad de vill om det och tänka att Gud dömer si eller så för det som spelar roll kring detta är HDs egen värdegrund och därav agerande samt skuldkänsla och motiv. Därtill det sekulära rättsväsendets utövande av dom.
Vi bör vara noga med att skilja på vilken värdegrunder vi betraktare dömer med och vilken värdegrund som de olika inblandade utgår från när vi spekulerar hur de agerar. Sedan kan agerandet ändå bli detsamma men från andra grunder än våra egna.
Om LW agerat så att äktenskapet gått åt skogen så har hon agerat djupt illa. Jag tror att ingen i tråden vänder sig mot att HD har ett rejält skäl att vara förbannad och att hon har ett starkt motiv ifall hennes make har varit otrogen bakom hennes rygg i flera år med deras vigselpastor. Det är nog inte en enda i tråden som försvarar detta och anklagar HD i sådana fall att vara orimlig i ilska. Det som däremot gör det komplicerat är uppgiftena om att HD var glad åt detta. Åtminstone initialt. Hur ska vi se på LWs agerande då?
Låt säga, hypotetiskt, att HD är skitless på SD, de bor bara ihop som ekonomisk lösning men är mera som syskon. Så märker HD att SD är intresserad av LW och ger sitt okej så hon slipper ha sex med honom och kanske har hon t o m en egen karl, Sillen, på g så ett okej för SD är liksom ett okej för henne också. Det är fritt fram och helt okej. Affären inleds och LW som är vigselpastor är skeptisk men får höra att HD är helt okej med det. SD intygar dessutom att stora kärleken, den magiska vänskapen är LW... vad ska LW göra då? Ändå säga nej för att det oavsett HDs okej är moraliskt fel? Ja, hon bör säga nej för det är fortfarande mycket olämpligt. Men det är inte lika svartvitt längre att bedöma tycker jag. Det skapar ett mer komplicerat moraliskt dilemma vill jag mena. Ifall det nu är så som denna hypotetiska teori. Vilket vi inte vet. Frågan är, vad utgår vi från stämmer här? Vad var premisserna? Ja de gifte sig och svor trohet, men vad kom de överens om sedan? Vem var drivande i otroheten? Det var olämpligt agerat från LW men hur olämpligt? Vi vet inte vad som hade sagts henne från SD.
Men sedan har vi ju som sagt uppgifter om att HD utfärdat kontaktförbud och det motsäger ju att det var okej... vilket gör det knepigt. Men ifall LW och SD inlett en affär medan det var okej och HD sedan ändrar sig och ger kontaktförbud varpå LW då genast bryter och börjar träffa andra, hur bör vi se på det då?
Vi har fragment.
Och vi har utan insyn mer än så lite att gå efter och jag drar mig för att döma andra människor hårt om det inte är rent är fråga om misstankar om våld och mord. I min värld är otrohet uselt och lågt men mord och våld väldigt mycket värre.
Sedan även om otrohet har begåtts rent fysiskt så vet vi i tråden ännu inte om vad den verkligen var baserad på. Bara sex och kk som någon föreslagit? Bryter man sina löften för det så är det lågt kan jag hålla med om. Men om båda eller ena parten tror att det är den stora kärleken som ska vara livet ut? Om den ena parten manipulerar och lovar att äktenskapet är över och att det som de gör därför är rätt då han ändå ska gifta sig med henne med all säkerhet? Då blir det svårare. Fortfarande moraliskt illa men inte lika lätt att bedöma svartvitt.
Jag hoppas du kan se en tråd i det jag försöker reflektera över men vad jag menar summerat är att utifrån de motsägelsefulla fragmentariska uppgifter som vi har kring otrohetens grund, form och utveckling så är det svårt att säga något om den mer än att den så klart oavsett är olämplig, oansvarig från en vigselpastor och ger HD rätt till ilska och motiv.
Ingen i tråden menar att LW är en ängel. Inte ens vännen Sh.Holmes beskriver LW som en felfri människa. Och jag gör det inte heller och står fast vid det jag skrivit dig tidigare att det är viktigt att alla stenar vänds på för att hitta GM, även de som ej är smickrande för BO i detta fall. Men då vi har att göra med en mördad människa utan röst så bör stenarna runt henne lyftas varsamt och med respekt inför en död människa. Lyftande, diskuterande, spekulationer. Javisst. Men det bör inte övergå till frossande i skuldförskjutning och smutskastning då LW inte är i livet och kan försvara sig genom att sprida sin version till vänner i tråden vilket hennes MGM kan. Förstår du hur jag menar skillnad? Gräv, kritisera frankt och lyft på stenar, men gör det med respekt då det handlar om en mördad människa vars egen röst tystnat. Vänder mig inte till dig nu utan menar mer allmänt att detta borde vara en slags grundetik §om man frågar mig iaf.
Sedan kommer du in på detta med kristna i tråden, Gamla Testamentet och HDs rätt. Här blir jag lite fundersam. Det finns nog en del kristna i tråden likväl som en majoritet ateister och agnostiker. De flesta är dock uppvuxna antagligen i ett samhälle vilandes på en kristen etik och därav formade att se på äktenskapsbrott liknande även om de inte tänker på detta kulturella arv. Man kan vara övertygad ateist men det är ändå svårt att komma från en värdegrund som sitter djupt rotad i en kultur där kristendomen varit statsreligion under flera hundra år. Därtill så fördöms äktenskapsbrott även i andra religioner. Dock så tror jag att få vare sig de är ateister eller kristna idag skulle se GT som den uppenbara uppslagsboken för moralisk bedömning i livets skeenden. Möjligen MH då som gillade Rut. Men annars? Så jag förstår inte varför tråden, eller de kristna i tråden, ska ta ställning till HDs rätt att kasta första stenen utifrån just GT och inte NT? På vilket sätt bör HD bedömas utifrån ett tankeexperiment med just GT? Gör man det så ryker nog de flesta kvinnors agerande ändå bara om de så ens yppar sig i församlingen vi har här.
Och det är vill jag mena väldigt vanskligt att blanda samman förlåtelse, rättskipande och teologi här. Om kristna ska förlåta HD ifall hon mördat LW? Njae, knappast enligt GT. Enligt NT? Ja, då bör väl människor förlåta allt och vänta på Guds rättvisa efter återuppståndelsen vilket innebär att alla i tråden ska förlåta GM likväl som HD borde ha förlåtit LW. Det blir en smula motsägelsefullt.
Och sedan, visst kanske kristna ska förlåta HD men det innebär ju inte att rättsväsendet inte ska agera och döma. Vad läggs i ordet förlåtelse? Förlåtelse människor emellan eller förlåtelse som i att folk ska tycka att rättsväsendet inte ska agera? Förlåtelse som i "jag tycker att det du gjort är gräsligt uselt och du ska dömas enligt lag men jag förlåter dig" eller "jag förlåter dig och det du har gjort är helt okej och rättfärdigat"?
Jag förstår inte riktigt distinktionen här och vad de kristna i tråden ska egentligen ta ställning till. Kring deras personliga förhållningssätt eller hur de anser att rättsväsendet ska agera mot HD som GM?
