Citat:
Ursprungligen postat av
Carinah78
(min fetning)
Det där ang "drunkningsdröm" håller jag inte alls med dig om.
Imho uttrycker SD (för det är väl ur hans logg du citerar?) en "duktighetsdröm" -dvs en text som på ett självupptaget, för att inte säga om den texten: 'narcissistic light', vis illustrerar en "duktighetsdröm"? Det är en Bror Duktig vi här har att göra med, det får man inte glömma.
Att tro att SD skulle gå eller för delen: paddla omkring med en omedveten dödslängtan, är nog att dra fel slutsatser av vad han skriver där i relatation till vad vi, genom andra källor, tror oss veta om den karlen. Tidigt i tråden försökte jag mig på att analysera SD:s texter så som de lagts upp i tråden och de indikerar att det är en man med
narcissism som bästa "vän" när han skriver sina pekoral. SD är inte särskilt intresserad av citat: "diverse trevligt folk"; de får bilda staffage för hans berättelse om hur han kämpade i kajaken, typ mot elementens raseri. Och förstås vann..
Ovanstående är synpunkter, om än inte kliniska i ordets ursprungliga bemärkelse..

Jag håller med dig, och var själv på vippen att peka på några sådana iakttagelser (som exv konflikten mot slutet kring att se eller medge egna begränsningar).
Men jag menade ändå inte att SD iom det citerade skulle ge uttryck för dödslängtan eller liknande där han far runt i sin lånta kajak. Jag ville peka på, men lyckades väl inte fullt uttrycka, ett sammanhang av dynamik mellan glömska och minne, där time-killing (radera ut) och nedskrift (bevara), kunde vara komplementära, men där det senare inte är mycket mer är än mer time-killing. Men i ett annat avseende i samma dynamik tycks nedskriften (utförligheten av den, dröjsmålet, tillkomsten, detaljrikedom, corny stil?) återspegla en upplevelse av att vara överväldigad av omvärlden, som symboliskt överensstämmer med kampen mot elementen.
Frenesin av aktiviteter går ju inte ta miste på. Inte heller den måttliga plats som reflektion synes få. Inte heller enligt mig den gräns mot kollaps som texten omtalar, som också pekar på hans mentala ensamhet och isolering (överfört på den ensamma kampen mot väder och vind), och som också skruvar ett uttalande (texten) där den motgång som var möjlig vändes i seger.
Likafullt skulle de flesta inte anse detta som något speciellt att skriva om. Skrivandet föranleds av hans mentala ensamhet och isolering, som gör honom sårbar och utsatt. Därav, som jag ville läsa det, påminner paddelturen honom om hans sårbarhet och föranleder ett behov att ”lämna spår”, att göra avtryck.
Han är överväldigad av döljande och övertäckande. Kanske. Hursomhelst vågar han inte stanna upp. Och tänka. Nånting sånt.