Sänka sin standard för att få arbete?

Nja, det fetade stämmer inte. Du kan knappast välja dina tider eller jobba hemifrån, och de som jag känner som har blivit butikschefer får bara ett par kronor mer i timmen än en vanlig anställd. Däremot har de jäkla mkt ansvar, och måste rycka in i butiken om folk blir sjuka, ringa runt folk om det behöver fixas bemanning, osv. Så rent objektivt är butikschef oftast inte ett "bättre" jobb än en vanlig butiksanställd, då man tjänar marginellt mer men har fullt ansvar för butiken. På samma sätt som "skiftledare" på McD inte är så mkt bättre än en vanlig McD-arbetare.

Som "butikschef" eller "ställföreträdande butikschef" i en ICA-butik har du förstås "jobbat dig upp" på den aktuella arbetsplatsen, men även en sådan position är ju i hög grad ett exempel på ett outbildat/okvalificerat jobb. Att bli butikschef är ofta en naturlig utveckling om man jobbar i butik (då inte särskilt många stannar kvar i ett sådant jobb), även här är parallellen till skiftledare på McD bra. Om du har jobbat ett par år i samma butik får du ngn form av "ledarposition" såsom jouransvarig, butikschef eller ställföreträdande butikschef men även dessa är helt enkelt okvalificerade arbeten om man ser till objektiva faktorer.

Om man blir arbetslös på ett sånt jobb är det alltså att likställa med "vanlig" arbetslöshet för en okvalificerad arbetare, på så sätt att det kanske inte går så snabbt att fixa ett nytt jobb och då du är låst till att söka andra okvalificerade tjänster. Detta har alltså inte direkt med din TS att göra då butikschef inte kan räknas som ett kvalificerat jobb.

Tänk att du skulle få sparken/vara tvungen att lämna ditt arbete för att det du gjort inte direkt efterfrågas av samhället längre. Du kanske har en specifierad högre utbildning eller ingen alls. Givetvis skulle du börja söka nya jobb inom liknande område eller som är på samma nivå.. Lika bra förmåner, lön, rutiner osv.

.. Men tänk om det knappt finns längre och du blir tvungen att ta ett sämre arbete endast för att kunna livnära dig. Skulle det vara ett problem i den situationen för dig?

Skulle jag vara tvungen att lämna mitt arbete skulle jag direkt försöka hitta ett nytt arbete. Finns inget lika bra skulle jag vara beredd på det mesta. Sedan om det funkar för mig eller inte är en annan femma, men jag skulle åtminstone prova för att kunna fortsätta leva ett normalt liv. Skulle jag avsky nya arbetet skulle jag parallellt försöka söka mig till något bättre, men fortfarande arbeta för att hålla igång och undvika större problem i livet.

Är inte mitt resonemang logiskt? Hur skulle du tänka? Har du varit i denna situation eller liknande? Hur gick det?

Om något hade ställt dessa frågor till mej för 20-30 år sedan så hade jag också återkopplat med det enkla svaret att det bara är att ta det där sämre jobbet för att klara försörjningsbiten. Jag har också fnissat åt arbetslösa s.k. losers ibland och kallat folk lata.

Jag har också vid det här laget träffat hundratals arbetslösa, fas3-objekt och socialfall m.m. på flera orter i landet. Dessutom har jag själv på senare tid lyckats med det till synes omöjliga att krascha privatekonomin ett par gånger p.g.a. perioder av arbetslöshet/studier och svårigheter med ställa om till nya branscher och kvala in. En följd av erfarenheterna har blivit att jag delvis har ändrat uppfattning. Vet inte vad jag ska tro och säga om människors möjlighet till egen försörjning i samhället generellt. En del individer tycks ha väldigt lätt att skaffa sej jobb medan andra har väldigt svårt med det. Det finns inte något riktigt mönster i det, varje fall tycks vara unikt, och framgång varierar över tid i varje enskilt fall. Människor blir ibland mentalt förstörda p.g.a. misslyckade jobbsök, en del får dålig självkänsla/självförtroende när de fått många nej.

Den enda återkommande parametern generellt som försämrar människors möjlighet att klara egen försörjning är begränsad geografisk rörlighet tror jag. Många vill helt enkelt inte luffa runt i hela landet eller i hela världen för att klara sin försörjning utan vi klamrar oss ofta fast vid sargen i vårt närområde vilket i.o.f.s. är begripligt av praktiska orsaker.

Det där med vad som är ett sämre resp. ett bättre jobb kan också diskuteras om vi ska krångla till det som sagt. Det är många som söker de s.k. sämre jobben av den enkla anledningen att utbildningskraven och kraven på erfarenhet där är lägre. Det kan t.ex. vara 500 personer som svarar på jobbannonsen "skitjobbet" inom parkarbete, lager, städ eller enklare industrijobb medan det bara är t.ex. 20 personer som söker det s.k. finare jobbet med högre lön och bättre förmåner. Det gör att det ibland är otroligt svårt att få det där skitjobbet.

Sen är det naturligtvis även individuellt beroende på personlig smak vad som betraktas som sämre, bättre, lättare, svårare jobb, och nån promille av befolkningen är helt och hållet arbetsvägrande och odugliga. Men om vi bortser från detta så bör den enskilde självfallet göra sitt eget bästa för att klara sin försörjning. Och jag tycker även att samhället bör hjälpa till med att fösa ut folket i jobb, av den enkla anledningen att det är lönsamt för alla. Det sistnämnda är det väl få som håller med om i just detta forum dock, det är ju bara efterblivna kommunister som använder ordet "samhälle" och de hävdar sedan att det bara är att gå och klippa sej och skaffa sej ett jobb helt enkelt.

Vad får dig att tro att arbetsgivare inte inser att du kommer att sticka så fort du hittar något bättre, vilket resulterar i bortkastad tid/kanske även resurser som använts på att lära upp dig om så var nödvändigt?

Vad får dig att tro att de inte kommer att kasta bort din ansökan eftersom de hellre tar någon de kan vara rätt säkra kommer att stanna hos dem?

Håller med. Det finns en stor risk i att ta vilket jobb som helst i syfte att få en försörjning, då detta mer eller mindre kan "nollställa" en högskoleutbildning. Har man pluggat till ingenjör i 5 år och sedan tar ett jobb på ICA "för att man inte kunde få något annat" är motivationen hos andra arbetsgivare att anställa personen hos dem väldigt liten.

//

Struntprat, det ser mycket bättre ut i de flesta arbetsgivares ögon att man tagit ett skitjobb än att gå och drälla på bidrag.