Religion - en mentalsjukdom

Jag tvivlar starkt på att Jesus läker alla sår dock.

Ja jag vet att det finns många församlingar där inga "mentalsjukdomar yttrar sig" utan där det råder god stämning god atmosfär och där samvaron är fin och hur normal som helst.

Sedan finns det samfund där det är långt ifrån frisk atmosfär.. men som du säger så kan det vara så att församlingar med kärleksfull attityd, kanske är fler .. jag tror nog också det faktiskt - när jag tänker på samtliga kristna samfund i världen, hur många de är.. eller enbart alal dem jag själv besökt.. övervägande fina balanserade människor (hur svårartade tvivel de sedan känner rent privat , är inte alltid en annans sak att bry sig om, det är känt att tros-kvalet kan vara svårartat, och att sinnesförvirring är övergående.. det liksom är en del av troskapet, och ses inomreligiöst inte som sinnesförvirrat, men förstå också att det kan ses som sjukt eller iaf inte normalt.. för den som inte hamnat så djupt eller långt in i sökandet.

jag har iofs stått nära nunnor, som kan uppvisa enormt närkliga beteenden där jag utan minsta tvivel klassar det som klockrent mentalt sjuka, men de hanterar det och det yppar sig långtifrån alltid öppet, jag tror att det är för att när mentala förvillelsen och svårigheten att komparera med den verkliga världen förtrycks och illusionerna tar överstyr.. att de blir tillsagda att hålla-band-på-sig.. men jag tror ändå, att de inne på sin kammare får riktogt psykotiska bedjande-episoder.

och därför, dem som försjunker alltför djupt i gudssökandet.. också genomgår mentalt sjuka tillstånd, men nyktrar till s.a.s

då talar jag om de seriöst övertygade som har gud i hjärnan 24/7 där INGEN sund förklaring från vem det än månde vara, om vad de läser och hur de införlivar gamla texter i sitt sinne, kan få dem på andra tankar. att det kräver nog allt att vara lite sinnesrubbad för att alls beträda detdjupare religiosa levernet - jag anser t.ex de flesta jehovas vittnen vara allvarligt störda. men inte obotligt störda. dock störda.
vissa mer lätt imbecilla.. många så naiva att man måste vara 1/ dum 2/ störd , för att ens fortsätta.. eller så har de hamnat i religionsmaktens klor! det ska sägas, att de behöver inte vara mentalt rubbade, de kan mkt väl leva under hot, i djup rädsla.. för framförallt den äldste och de i sin tur har bevisligen varit kraftigt mentalsjuka i sin attityd mot helt vanliga människor, sedan finns det dem som söker vård och där i de momenten avslöjar de hur vilsefarna de är, att vara vilsefaren är i och för sig, inte detsamma som att vara mentalsjuk, dock finns gråzoner.

Vad är "alla sår"?

Det finns buddehister som är helt bakom flötet, som inte skulle klara av en helt vanlig dag av lagom stressmoment.. man kan också säga att vissa religiösa lever i sin illusionsartade mentalt medvetet uppbyggda värld och gonar sig där, men i dagsljuset blir de iögonfallande förvirrade över misnta lilla.. så käönsliga att de blir fragila.. sköra.

sedan handlar det alltid om grader, innan diagnos sätts in och lejonparten av religiöst ansatta/besatta/passionerat ovilliga att leva i nuet.. kommer aldrig i närheten av vård, och det är trots allt vården eller institutionens personal som utreder en manifesterad t.ex psykos.

För där en djupt religiös försätts i sinnesförvirrat tillstånd, där har den enbart gjort sin så kallade tillflykt. Vilket inger respekt bland de lika-sinnade.. där de förväntar sig att samtala med väsen, spöken andar och till sist, i tysthet är stolta över sin förvissning om att ha haft "gudsmöte" som ska vara, svårt.

dvs, svårartat när man översätter det till den inte religiost levande tillståndet, där de flesta befinner sig, och har "guden" som en mer traditionelll kulturell sak så som en kulturellt medveten ska ha sin Strindberg i ordning där hemma i bokhyllan, kuttersmycke att besöka lite då o då, men lättsamt, man måste ju tydligt framskjuta sin vetenskapligt tänkande hjärna först.. så någon inte kan missta en för att vara bara en vanlig vilsen, nej med sin utbildning i bagaget.. har man automatiskt bevisat sig att inte kunna bli sinnesförvirrad?

sedan måste ekonomin och annat betydligt viktigare ta över, gud får inte bli hur närgången som helst.. för den "normalt gudstroende" den vet ju att den blir sinnesförvirrad av att fördjupa sig i bön - nej det ska liksom matcha. lite träning.. där och lite gud där... så man inte missar något.. är väl den vanliga praktiken. Lika självklart som att ha en hemsöfrsäkring, om man säger.

att HA religionen prydligt i ordning, inte kasta ut den.. för det kan ju antyda att man är extremist av ngt slag, kommunist eller brunaktig.

så säger också tanterna i Spanien, Italien , Grekland och resten.. att säga nej till gud, det gör man bara inte!!! och !
den duger inte, den komplette individen HAR gud i sitt liv, basta - och det ses inte som alltför adekvat i precis alla sammanhang nej.. det får man leva med .. där det kommer på tal.
men eftersom religiösa förespråkare varit maktfullkomliga, så sitter maktanspråket i, och det lever kvar.. att ses som normalt.. att förklara händelser och skeenden som komna av gud. i och med normaliserandet en gång i tiden, + den kraftfulla makten med våldet som hjälpte till att skapa respekt för gudstalare och sedan gud.. och pågått i flera hundra år , så kunde vilken sinnessjuk despot och hans undersåtar klara sig igenom hur sjuka de än var, våldta.. ljuga och grisa sig, men de stod gud nära så om man bara tror på gud, ska man kanske kunna förära sig lite mer respekt i samhället.. vilket funkade och funkar än idag.

oavsett svinerier, som sagt. men en våldsverkare är ju int3e sinnessjuk väl?

att tafsa på barn har väl inget med sjukliga begär att göra, som sedan andligt tvättas i bikt eller via bedyrande om hur djupt man älskar Jesus?

det finns otroligt många sinnessjuka människor som döljer sig bakom religion med yttre skal att vara fromt gudstrogna, denna tråd är ytterst relevant. ÄR det religionen spom sanktionerar så många sjukhuvuden i världen i religionenes namn.. eller är det för att det aldrig behövts och ännu inte behövs bevis för gud, däremot går det helt utmärkt att förakta ateister.. och utkräva bevis efter bevis och t.o.m utkräva bevis för att gud inte finns.. men sällan bevis för att gudssökaren är mentalt störd , den som nu är störd.. och missionerar om hur djävulen besitter själar och de själarna "baktalar" och försöker förstöra.. t.o.m när sekter behandlar medlemmar illa och medlemmar inte längre kan värja sig.. oförmögna att förstå att de fallit offer men tror att gudsgemenskapen som intalar medlemmen att systern eller brodern mamman eller pappan elle de gamla vännerna, vill den ont.. så den ska försöka distansiera sig.. det är ingen nyhet att sådant sker och offren är många, men så fort man talar om rgelrätt psykisk sjukdom som alstras i takt med införlivandet av helt långsökt skapade texter, så ska det ifrågasättas?

att det ska vara så svårt att bara för att man själv tror på en gud, därför.. ifrågasätta den förlorade verklighetsorienteringen som så många religiösa drabbas av, de ÄR ganska många totalt sett.

hur gärna man än vill försöka sig på en jämkning för att "inte såra"

de religiösa har ju så gott som industriell systematisk värvning och program utformade så ständigt nytt blod flödar in .. det finns extremt många som värvas på sådan basis, inte konstigt att man skriker så fort religiösa-skolor "utsätts" för kvalitetskontroller.

Gud = ett marknadskoncept , man ska skapa attityder, som medger x antal saker.. som bara ska matas in.. så det ligger där som en grundning.

det kanske är för att du inte har tagit emot honom i ditt liv ?

Ja, det kanske är för att Jesus inte vill komma in i mitt liv? Vem vet.

Den objektiva och fakta-baserade verklighets-beskrivning (som främst manifesterar sig i/genom nutida, västlig, akademisk filosofi och vetenskap) är inom sina egna gränsar mycket bra ...

... men den kan inte ge svar på alla frågor, antingen dessa är av fiosofisk eller vetenskaplig natur.

Så det finns ett legitimt utrymme för åsikter, spekulationer, gissninger, religiösa doktriner, tro o.dyl. utanför det som objektivt/faktuellt kan beskrivas på den objektiva/faktuella planhalva.

Och jag förmoder att (så gott som) ALLA iblant har eller manifesterar såna åsikter, spekulationer, gissninger, religiösa doktriner, tro o.dyl.; samt att detta inte kan ses som en manifestation av mental dysfunktionalitet (om man nu inte anser hela mänskligheten vara mentalt dysfunktionell).

Så min tes om religion som en mental dysfunktionalitet säger inte att alla religiösa/troende/teister är mentalt dysfunktionella, men att endast pådyvlande teister (o.dyl.) är mentalt dysfunktionella. Dessa pådyvlande individer kan nämligen inte se och/eller förstå skillnaden mellan (nutidig, västlig akademisk) filosofi eller vetenskap och det som är utanför filosofins/vetenskapens objektiva fakta-planhalva, men försöker istället att smyga sig in på den objektiva fakta-plabhalva med hjälp av pseudo-filosofi, pseudo-vetenskap eller bara ren demagogi.

Och det är som sagt dessa pådyvlande individer, som jag anser vara mentalt dysfunktionella.

Dessa individer subkategoriserar jag sen enligt följande:

1. Intellektuellt handikappade, som helt enkelt inte förstår eller kan förstå vad som skiljar fakta och/eller objektivitet från subjektiva åsikter m.m.

2. Skolmedicinsk diagnosticerade neurotiker, borderline-psykotiker eller psykotiker, som i sina mentala processer börjar från ett underlag av predeterminerade konklusioner som dom sen efterrationaliserar enligt egna bisarre procedurer.

3. Samt sociopater som bara betraktar teism/tro/religion som en trampolin för sin egna ambitioner.

Religiösitet är inte en mentalsjukdom, då själv lurendrejeri ibland under svåra tider kan leda till bättre mod. Det kan tom ha funnits en evolutionär fördel med tro. Men lurendrejeri är dock fortfarande exakt all religion går ut på. Att sluta tänka, blunda och bara gå på olika magkänslor.

Att sluta tänka, blunda och gå på olika magkänslor är ju snarare det som ateister gör. Jesus öppnar ögonen, får en att tänka och erbjuder frid istället för magkänslor.

Ateister tror inte på någon gud. Något annat har de inte gemensamt inom ramen av ”att vara ateist”.
De gudar du inte tror på, är det för att du ”slutat tänkt, blundar och går på magkänsla”?

om livet uppkommit på annat sätt än genom en medveten gärning, är det fullständigt menings- och avsiktslöst,

vi är bara klumpar av kolatomer som viljelöst, eller möjligen autonomt, alstrar tankar om att dessa kolatomklumpar har mening, värde, rättigheter, skyldigheter och mål,

den mest absurda trossatsen är tron på mänskliga rättigheter och värden

Jo men det är ju så det är. Tycker du att man bör blunda för sanning bara för att vissa råka tycka den är obehaglig?

Till mångt och mycket så ja men med lite god vilja skulle man kunna påstå att vi tillsammans i förstånd själva bestämmer om våra rättigheter, skyldigheter och mål.

Jag håller inte med dig då vi alla är egocentriska och vill skapa så mycket pengar, makt och lycka för oss själva, rent krasst inte för någon annan egentligen.