Är det någon som hittat sin själsfrände?

Själsfrände är begreppt för någon man inte kan leva utan. Man kan inte möta livet utan den individen. Varje dag när solen lyser genom fönstret är man bara tacksam att se den individen och möta personen.

Det handlar inte bara om att vara kär utan att vara förälskad i någon så pass mycket att det gör ont när varenda minut/sekund går och personen är bara på ett litet ärende

Min nuvarande har jag älskat i 8 år snart 9 år och jag känner att ju mer tiden sveper förbi desto mer älskar jag honom. Jag älskar varenda liten detalj på honom. Om jag skulle blunda ögonen så skulle jag fortfarande veta om det är han eller inte. Jag kan veta att det är han genom hans lukt, röst och hans kropp.

Livet är inget jag vill möta utan honom. Jag blir bara stark av att veta att han finns/existerar och älskar mig.

Jag ber om en sak och det är att jag hellre dör först än att leva utan honom. Lite själviskt men jag är nog svagare på den fronten än honom. Jag kan möta allt men inte att dö före honom.

Ordet själsfrände är väldigt starkt och förknippas med att det ska vara en perfekt värld men det handlar om två indivder som lär älska varandra oavsett hinder och i en icke perfekt värld.

Att hålla ihop i gott och ont. Att aldrig ens få ögonen/eller älska någon annan förutom individen man valt.

Svårt att förklara men det är min point of view. Kärlek är så vackert när två individer älskar varandra villkorslöst

Vad fint skrivet. Hoppas på att också kunna uppleva det någon dag.

Den är så speciell den där känslan som inte går att ta på, den bara finns där i luften och går inte att beskriva. Ytterst få gånger har jag upplevt den innan jag ens känner personen - bara en väldigt stark känsla av att man hör ihop och känner varandra så mycket mer än man egentligen gör. Då jag en gång upplevt den känslan kommer jag aldrig att nöja mig med mindre.


ps. Det finns jätte mycket karma i en sådan relation. Många kan bli rädda av den starka dragningskraften och fly. Båda individerna behöver arbeta extremt mycket med sig själva, framförallt är det egot som måste dö. I en själsfränderelation finns inget ego. Tyvärr är det inte ovanligt att man möts i olika faser i livet där man mognat olika mycket. Den ena kan vara redo men inte den andre därav att egot måste dö.

Varför ska egot dö , det är väl mer att ni ska komma på samma våglängd känslomässigt.

I en själsfränderelation finns inget jag. Det är vi som är fokuset. Alla dessa karmarelationer som vi har med andra människor, "skitrelationerna" med folk vi egentligen inte klickar med eller har något gemensamt med. Alla sådana relationer är egot alltid framträdande och när egot är framträdande, då slutar relationerna aldrig väl.

Ok kan se att själsfränder måste skapa ett starkt vi , fast de bör ha kvar ett jag också.

De är på samma sida. De agerar som ett vi t.ex i en familj. Den andra är lika viktig som en själv.