Är det någon som hittat sin själsfrände?

Känner en del som påstår det. Men jag är mer skeptisk, vad innebär begreppet ens? Att man är väldigt kär i någon och känner av hormonruset? Eller att man på något sätt skulle vara menade att vara tillsammans?

Jag tror att man som individ är minst lika kompatibel med ett relativt stort antal partners och skulle kunna ha ett bra samliv med vilken som utav dem. Att det bara skulle finnas just en som är menad för en, och att man sedan även skall finna denna någon bland alla människor är en absurditet.

Att man känner så är en sak, och det kan jag respektera, men jag tror inte det är något mer bakom påståendet än just en känsla utav välbehag som man likaväl skulle kunna finna med en annan individ än den man valt att kalla sin själsfrände.

Jag tror man måste ha upplevt det för att fullt ut förstå det. Jag tror att jag har upplevt det men slarvat bort det genom personlig omognad.

Jag är överlag kompatibel med väldigt många människor och skulle nog kunna ingå i en fungerande relation med väldigt väldigt många.

Skillnaden ligger i en vag men ändå väldigt påtaglig känsla av att det finns ett band till den andra person som känns väldigt speciellt jämfört med alla andra, samt åtminstone för mig i alla fall, för första gången i livet vara fullt ut förstådd, accepterad och älskad av en annan människa. Jag upplevde att jag hade mött mig själv i kvinnligt format, att vi var samma, att vi var ett. Och när vi umgicks var det ofta så intensivt att allt annat slutade att existera, vi glömde tid och rum, i vår lilla bubbla fanns bara vi.

Jag antar att det låter som vilken nyförälskelse som helst, men vår nyförälskelsefas var på en ännu högre nivå, och nu när jag tänker tillbaka på den var det helt galet. Vi låg i timmar och tittade i varandras ögon som om det var världens mest naturliga sak, och det här var långt ifrån min första tjej, och jag är en vuxen man. Men i hennes ögon såg jag mig själv, det var som en drog. Det är svårt att förklara.

Jag tror hursomhelst att du har rätt, att det finns många man skulle kunna fungera mycket bra med och ha ett bra liv med. Men sen finns det en annan nivå av kärlek som antagligen väldigt få får uppleva, den man bara ser på film, som det skrivs musik om och som alla floskler kommer ifrån, som är svår att tro på om man inte har upplevt den.

G-Eazy, som förövrigt inte är någon favorit :lol:, beskriver det bra i Him & I tycker jag.

När två människor är på exakt samma frekvens kan sådana relationer uppstå.

Själsfrände är begreppt för någon man inte kan leva utan. Man kan inte möta livet utan den individen. Varje dag när solen lyser genom fönstret är man bara tacksam att se den individen och möta personen.

Det handlar inte bara om att vara kär utan att vara förälskad i någon så pass mycket att det gör ont när varenda minut/sekund går och personen är bara på ett litet ärende

Min nuvarande har jag älskat i 8 år snart 9 år och jag känner att ju mer tiden sveper förbi desto mer älskar jag honom. Jag älskar varenda liten detalj på honom. Om jag skulle blunda ögonen så skulle jag fortfarande veta om det är han eller inte. Jag kan veta att det är han genom hans lukt, röst och hans kropp.

Livet är inget jag vill möta utan honom. Jag blir bara stark av att veta att han finns/existerar och älskar mig.

Jag ber om en sak och det är att jag hellre dör först än att leva utan honom. Lite själviskt men jag är nog svagare på den fronten än honom. Jag kan möta allt men inte att dö före honom.

Ordet själsfrände är väldigt starkt och förknippas med att det ska vara en perfekt värld men det handlar om två indivder som lär älska varandra oavsett hinder och i en icke perfekt värld.

Att hålla ihop i gott och ont. Att aldrig ens få ögonen/eller älska någon annan förutom individen man valt.

Svårt att förklara men det är min point of view. Kärlek är så vackert när två individer älskar varandra villkorslöst

En intressant iakttagelse är att precis allt du beskriver är sådant en kristen förklarar sin relation med Jesus med.

Är det verkligen det? Brukar kristna ligga på soffan och titta Jesus djupt i ögonen?

Själsfrände kan nog också kännas lite som en förutbestämd relation att man liksom träffar varandra i rätt skede i livet och klickar på väldigt många olika plan. Tror dock att vi människor är rätt så kompatibla med flera olika personer även om det kan vara långt emellan att vi träffar dessa.

Sedan är det väl också lättare att klicka med en person som anses vara rätt så attraktiv. Har i alla fall själv märkt att jag reagerar mycket starkare och intensivare på personer som jag finner vara attraktiva än den mer oattraktiva.

Jag tror på din första mening men inte att vi är kompatibla med flera olika personer. En själsfrände är just att man klickar på en annan nivå än man vad man gör med andra.

Håller med om att man klickar mer också men någon man finner mer attraktiv.

Fast låter det ändå inte lite långsökt att det bara skulle finnas en annan person på hela jorden som man matchar med på själsnivå? Som jag har förstått det finns det ofta själsgrupper med flera själar som är nära förbundna.

Min nuvarande är min själsfrände. Jag tror inte jag skulle känna mig hel med någon annan. Jag kan inte se någon mer attraktiv/fin eller någon som ger mig så glad som han gör mig. Jag dejtade väldigt länge innan jag såg honom men han var som menad när mina tårar rann som mest så stod han på rätt plats och agerade rätt.

nej jag försöker att hålla mig borta ifrån tjejer eftersom att jag anser att de är ondskefulla
ja jag är faktiskt rädd för kvinnor

jag försöker att isolera mig ifrån människor och bli ett med naturen i ett slags eremitlif
lite som mina förfäder nordmännen/vikingarna

Låter som en vanlig förälskelse.

Är du stolt över det? Var det rätt åt honom?