Citat:
Ursprungligen postat av
LeeVan
Polisen i Göteborg tycks inte dela den uppfattningen. Men du kanske har en bredare referensram för din skattning?
https://www.expressen.se/gt/poliser-havdar-de-flesta-anmalda-valdtakterna-ar-uppdiktade/
Det finns otaliga uppskattningar på området, som är bara just uppskattningar därför att ord står mot ord. I exempelvis Kanins studie betraktades över 40% av anmälningarna som falska. Den här granskningen tar upp mycket intressant om ämnet:
https://www.yakida.se/2010/falska.pdf
Men eftersom bara runt 5% av anmälda sexualbrott leder till lagföringsbeslut[1] kan vi lugnt utgå från att siffran över falskanmälningar ligger långt över 1% i alla fall. Huvudargumentet från feminister och vita riddare (förutom det implicita resonemanget att kvinnor är några slags felfria änglar) är varför en kvinna skulle vilja utsätta sig för hela den byråkratiska processen om inget brott begåtts. Då kan man ju fråga sig varför en så påfallande stor andel män (mörkertalet vid sexualbrott påstås ju vara enormt¨också) skulle vilja utsätta sig för, förutom samma byråkratiska process, att bli straffad för våldtäkt och bli brännmärkt av allmänheten?
1.
https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/valdtakt-och-sexualbrott.html
I tveksamma fall måste man fastställa vad en man respektive kvinna har att vinna på att ljuga. En man som begår våldtäkt har att vinna sexuell tillfredsställelse och en adrenalinkick, vad han förlorar om han blir dömd har jag redan varit inne på. Kvinnan har att vinna sympati, uppmärksamhet, hämnd, behålla en bedragen partner om det varit otrohet involverat, samt ekonomisk vinning. Vad hon har att förlora är en i stort sett obefintlig risk för att bli dömd för falsk tillvitelse, ett brott som inte alls har lika allvarliga straffpåföljder som våldtäkt. Enligt denna simpla beräkning kan vi konstatera att kvinnor har betydligt mer att vinna, och betydligt mindre att förlora på att falskanmäla våldtäkt gentemot motsvarande vinning/förlust en man gör på att begå brottet. Då är det väl inte särskilt långsökt att fastställa att den procentuella andelen falskanmälningar vid den här typen av fall måste vara tvåsiffrig?