Citat:
Ursprungligen postat av
Remark
Jag har insett det

. Nu i Efterhanden när jag läser hela sviten av inlägg ifrån skribenten
Jag övereagerade utifrån en annan tråd präglad av ständig "victim blaiming". Tack för påpekande!
EDIT. Till glorious
Ber om ursäkt för att jag missförstod ditt inlägg!
Nu kanske du överreagerade på förlåtelsen också? 😄
Ämnet är intressant. Och evigt.
Trohet handlar sällan om en persons ”förmåga till trohet” utan om hur två personer ”klickar”, och deras vilja därpå till trohet (att vilja den andra väl och inte minst förtroende). Så allt annat lika så är området vanligen lite ”självreglerande.” Lika söker lika. Men sen finns allt som kan sätta käppar i hjulet, däribland mänskliga svagheter och förändring med förändrade livsomständigheter. Och då är det väl tänkt att kontraktet ska hjälpa till att skydda det som borde vara bestående. Men ibland, säkert, så kan kontraktet bidra till haveri, om det förstås på fel sätt och missbrukas. Vi är inte mer än mänskor. Då kan man behöva en präst...
Vad gäller LW så vet vi ju för det första på tok för lite om allt som varit för att offentligen yttra oss och döma. Däremot finns det kanske lite mån för skvaller. Dessutom kan hon ju fullt möjligt vid eftertankens ev. kranka blekhet kämpat med näbbar o klor på senare tid för att hålla SD ifrån sig utan att såra honom. Hypotetiskt. Därtill var hon skadad och ensamstående. Vem ska döma? Vi är mänskor — ingen kan döma.
Och mord är liksom inte en del av ekvationen, det är ju det alla andra undviker att begå, och då hade vi fått ge LW frikort att döda SD vid lämpligt tillfälle långt tidigare. Det fungerar ju inte så. Offret får ingen andra chans.
Hennes barn och barnbarn må döma. Det är de som förlorat ”halva världen” och för vilka den allmänna moralen egentligen agerar ombud och representant. Inte vi.